En milstolpe har passerats i klädköpstoppet! Två månader och en vecka av fyra månader är avklarade och jag blev nyligen varse om att jag hade inte klarat det utan mina “partners in crime” Händelsevis, Nära vill jag leva och Klädgalen. Och min man.
Häromdagen var jag och barnen i ett ärende på Emporia (väldigt stort köpcentrum utanför Malmö). Vi skulle handla nya ryggsäckar till barnen och festa till det med att äta middag där. Fördelen med att ha klädköpstopp är att sådana här besök blir helt klart kortare när man inte kan springa in i alla klädaffärer. Men nu råkade det sig inte bättre att vi passerade Desigual och i ögonvrån såg jag en sån otroligt snygg vinterjacka. Jag stannade och kände på den – jag vet, det ska man inte göra – men den hängde precis i ingången. Min dotter var snabbt framme och drog mig i ärmen och påpekade att jag hade köpstopp.
En plan började smidas i min hjärna. Jag fyller år snart och tänk om jag kunde prova jackan, lägga undan den, sen säga till min man att jag önskar mig den jackan och han kunde åka dit och köpa den i present till mig?! Är det inte briljant? Men jag hann inte prova jackan och lade inte undan den. Men hemma redogjorde jag för min man över min plan och i min fantasi spankulerade jag redan runt i min nya jacka.
Vad tror ni hände? Jo, min man vägrade. Han tyckte det var totalt fusk. Jag försökte inleda en filosofisk diskussion om dilemmat men det var tvär-nej. Tänk på dina blogg-kompisar! Han tyckte att det var att bryta löftet och hur skulle jag förklara den nya jackan? Att han hade köpt just den, i rätt färg och rätt storlek? Då kunde jag ju gå och lägga undan saker i varje affär på hela Emporia. Så här i efterhand fick jag dåligt samvete. Det hade nog känts som om jag hade brutit stoppet.
Dessutom behöver jag ingen jacka, jag har flera stycken som kan hålla mig varm i vinter, de flesta inte äldre än ett år.
Ha det mysigt i höstrusket! Kramar Eva Maria