Jag kände att det var dags att gå igenom Karros saker. De låg utspridda överallt i huset och när jag samlade ihop dem blev det rätt så många. Men jag kan inte skylla på Karro, det är jag själv som handlat. När vi fick Karro för drygt fem år sedan blev vi så glada och utan att tänka närmare på det så ville vi köpa alla söta saker till henne. Helt plötsligt var man en del av en ny målgrupp konsumenter. Saker som en liten hund inte behöver alls kändes livsnödvändiga. Varför är det så? Som genom att köpa en massa saker så blir man automatiskt en bättre hundägare/husägare/förälder?
Varför har vi köpt en Chewbacca-dräkt till henne? (Det är den stora lurviga björnen i Star Wars.) Hon avskyr den dräkten och blir helt stel när vi visar den för henne. Stackars liten!
Tillsammans med ungdomarna här hemma lyckades jag rensa ut några saker som jag sedan körde och lämnade till Erikshjälpen. Det var bland annat några selar och koppel som vi inte använder. (Chewbacca-dräkten fick vara kvar i den här omgången…!)
Väskan = 
= Äventyr
Den sak som hon gillar mest är hennes bruna väska. Så fort hon ser den hoppar hon in i den. Hon kopplar ihop den med att hon ska få följa med ut på äventyr! Sen gillar hon strumpor, det roligaste hon vet är att dra av oss strumporna och leka med dem.
Så nu lutar det åt att Karro blir den första minimalisten i familjen 🙂
Trevlig helg till er mina fina läsare! Kram Eva Maria
Tina
Åh…söta lilla karro. Nä, ser inte ut att gilla håriga dräkten:) he he.
Vet hur det är med älskade husdjur. Vi köpte också mycket till våra huskatter under alla de år de var med oss. Så älskade och man vill ju skämma bort dem även om det kanske är mest vi människor som roar oss av en del av det som köps:).
Proffsig du lät i intervjun!! Inget jag skulle klara med så kort varsel. Du har alltid så bra råd och vägledning.
Idag ska vi ut i trädgården igen. Den som slukar mig hel varje vår. Vi försöker tar det bit för bit. Nyponhäck är tack och lov avklarad och det var ett gigantiskt jobb. Pjuh!
Idag lite enklare projekt på listan.
Önskar dig en fortsatt fin helg!
Kram!
Eva Maria
Tack så mycket för att du har lyssnat på intervjun! Så fint att höra att du tycker att jag har bra råd och vägledning, det blir jag glad för! Det blev lite stressigt precis innan men jag hann fundera igenom vad det är jag tycker är det viktigaste syftet med att rensa ut, att man ska må bättre och få ett mer lättskött hem och liv 🙂
De små djuren… det är första gången jag har hund, som barn har jag haft små djur som kanin, fåglar, ökenråttor och hamstrar. Men jag hade aldrig kunnat föreställa mig så mycket vi skulle komma att älska Karro! Det blir en i familjen och när jag är iväg så tänker jag på henne hela tiden och längtar hem så att jag kan kela med henne! Hon följer mig vart jag än går – lagar jag mat är hon med mig, jobbar jag i datorn ligger hon under mitt skrivbord, ser jag på TV ligger hon i mitt knä! Och på natten sover hon precis nedanför min säng så att jag kan sticka ner handen och klappa henne. Helst vill hon sova i vår säng men hon är så liten och jag är rädd för att rulla på henne. Sen har vi mycket fästingar här och hon är en buss till alla fästingar som sedan hoppar av i vår säng! Men det tog fyra månader att vänja henne av från att sova i vår säng! Helt otroligt! Jag fick verkligen upphackad sömn och fick vara konsekvent! Nu har hon faktiskt lärt sig att hon får ligga lite på sängen på dagen om jag vilar och det tycker hon är det bästa som finns.
Så skönt att ni har gjort klart er nyponhäck! Jag kan tänka mig att det är mycket jobb! Hoppas att ni har en fin helg och enklare projekt låter bra! Idag roar jag mig med att lägga ut några annonser på vår lokala Facebook-loppis. Så har jag bestämt att blir det inte sålt så ska jag ta med det till Erikshjälpen om en vecka.
Stor kram till dig från mig! / Eva Maria
Maria
Det är lätt hänt att köpa på sig när man skaffar barn eller husdjur eller börjar med en ny hobby. Man tror man behöver allt. Efter ett tag inser man att så inte är fallet. Be Uncluttered hade nyligen ett bra avsnitt om vad en baby behöver. Samma tankar kan appliceras på djur, hem, hobbies.
Jag har köpt massor till mina hundar genom åren och rensat jättemycket. Nu har jag mest kvalitetsgrejor som går i arv. Ett dyrt läderkoppel inköptes 1995, och det har vi nu till stor hund nr. 5.
Eva Maria
Oh, ja det med med hobbies känner jag igen! Det är ”dröm-jaget” som vaknar till liv och man ser framför sig allt man ska göra med sin hobby. Som när jag började med golf… suck. Insåg ganska snabbt att det inte var min grej men så stod alla klubbor och speciella drivers och vad det hette kvar i garaget. (Nu använder dottern dem ibland så hon har inte fått några egna.) Tror att jag gillade idén med golf och så var det så god mat på restaurangerna på golfbanorna, men själva golfen var rätt trist. Jag längtade bara till lunchen 🙂 Jag undrar hur många golfklubbor som står oanvända i garagen runt om i landet och hur mycket pengar som binds i dem.
Jag har inte lyssnat på det avsnittet men det är inte mycket en baby behöver! Till mitt första barn köpte jag allt, till och med ett så kallat snuggle nest. Nej men, tid och kärlek och några bas-saker är allt som behövs egentligen. I min mamma-grupp var det en mamma som var noga med att inte köpa för många saker och inte heller saker i plast. Hennes baby lekte alltid med en träsked och var helt lycklig och nöjd med den! Hon hade förstått vad det handlade om.
Det är viktigt att genomskåda alla ”måsten” som marknaden säger att vi måste köpa för att klara av något eller bli lyckliga.
Kram och hoppas att din söndag är fin! / Eva Maria
Matilda
Jag kan ju inte låta blir att fråga – varför fick Chewbacca-dräkten vara kvar? 😉
Tänk om man hade kunnat lägga alla sina saker i en liten låda (och inte hundra)…
Eva Maria
Det undrar jag också 🙂 Det blev en lång diskussion med ungdomarna och de ville så gärna behålla den… de fastande i att vi hade köpt den när hon var liten. De brukar inte vara alls sentimentala med saker men här var det tydligen många minnen som väcktes och de tyckte det var viktigt att spara den. Men kanske jag går igenom sakerna om ett år igen och då får vi se!
Ja, visst hade det varit skönt om ens saker rymdes i en liten låda! Helt otroligt vad vi människor samlar på oss. Det vore intressant att verkligen veta vad det är som händer i hjärnan som får oss att samla.
Kram Eva Maria