Vi har ingen CD-spelare men jag har ändå haft de flesta av mina CD-skivor kvar. Det är nog mest av sentimentala skäl och att jag tänker att eventuellt får jag någon gång i framtiden tillgång till en musikanläggning igen. Nu lyssnar jag bara på Spotify och det känns som det mesta man letar efter finns där. Det är smidigt och man kan logga in på sitt konto var man är. Spotify i bilen är jag helt beroende av!
Jag plockade fram alla mina skivor och lade dem på köksbordet. De fick ligga där i några dagar innan jag satte mig ner för att gå igenom dem. Jag gick och klurade på att jag behövde en form av strategi att utgå ifrån för att fatta beslut om vilka jag ville behålla och vilka jag ville rensa ut. Jag har en väninna som har en fin musikanläggning och när hon spelar sina CD-skivor är det riktigt bra ljud. Så jag tänkte att jag kan behålla de skivor som jag kan tänka mig att lyssna på i framtiden på en musikanläggning. Jag ser det som en etapp… kanske jag behåller dem ett tag och sedan rensar ut dem också, vi får se!
Bra att lägga fram alla!
Det sitter så många minnen i CD-skivorna och på varje omslag har jag klistrat en etikett med mitt namn och telefonnummer. Jag tog ofta med skivor till fester och då ville jag ju ha tillbaka dem igen.
Det tog en stund att gå igenom mina 130 skivor men jag är nöjd med genomgången och jag funderade noga på varje skiva. Jag rensade ut 48 stycken. De lade jag i en låda och nu har jag kört dem till Erikshjälpen. Är lite osäker på om någon köper CD-skivor men jag hade inte kunnat slänga dem i soporna… Nu blev det utrymme ledigt i vår TV-bänk och där lade jag in några brädspel.
Behöll denna…… skänkte dessa!
Hittade här ett gammalt minne från 2010 när jag senast gick igenom min musik…! Det var några år sedan. Jag startade den här bloggen i augusti 2010 så detta var ett av mina första inlägg. 🙂
Har du CD-skivor kvar? Och har du någon uppfattning om det finns köpare till begagnade CD‑skivor?
Har du också svårt att ta dig i kragen och genomföra en tråkig arbetsuppgift? Ibland behöver det inte vara en tråkig uppgift, det är bara svårt att komma igång. Då brukar jag använda mig av Pomodorotekniken. Det är en mycket enkel men smart metod för att få saker gjorda. Jag tycker att den passar till det mesta – och den passar utmärkt när jag ska starta upp och rensa i en kategori av saker som jag tycker är svår och det tar emot att börja. Och visst är det så att har man bara börjat så känns halva jobbet gjort!
Just tomaten har fått bli en symbol för den här tekniken eftersom den unge italienske mannen Francesco Cirillo som skapade den råkade ha en äggklocka formad som en tomat. (Ordet Pomodoro betyder tomat på italienska!) Under sitt första år på gymnasiet hade Francesco svårt att koncentrera sig och han blev ofta frustrerad när han inte kunde plugga i samma takt som sina studiekamrater. En dag ställde han sin tomatklocka på några minuter för att undersöka hur intensivt han kunde läsa på den tiden. Han upptäckte att det gick mycket bra för honom att koncentrera sig i korta stunder och när hans tomatklocka ringde tog han en paus. Denna upptäckt blev en stor förändring för Francesco och 1992 lanserade han tekniken som ett begrepp för allmänheten. Idag är hans teknik mycket känd och många använder den till alla typer av uppgifter som ska genomföras, oavsett om det har med arbete, studier eller vardag att göra.
Grunden i Pomodorotekniken är att du ställer en klocka på 25 minuter och påbörjar din uppgift. När klockan ringer får du ta en paus på 5 minuter. I pausen kan du sträcka på dig och kanske ta en nypa frisk luft. Ett pass på 25 minuter kallas för en Pomodoro och flera kallas för Pomodori. När du genomfört 4 stycken Pomodori med pauser är det dags för en längre paus på 25-30 minuter. När du lärt känna metoden kan du i förväg bestämma dig för hur många Pomodori du tror att du behöver till en viss uppgift. Du kan även laborera med om just 25 minuter är den bästa tiden för dig för en Pomodoro.
”Med Pomodorotekniken är tiden din vän, inte din fiende.” Staffan Nöteberg, författare till Pomodorotekniken – Kan du fokusera i 25 minuter?”
Egna reflektioner
Pomodorotekniken är så enkel men den kan få stora positiva effekter. Anledningen till att jag provade den från början är för att jag har problem med koncentration och jag upplevde snabbt att metoden passade mig. Det blir liksom lättare att skärma av omgivningen när jag arbetar och väntar på ”plinget” från klockan. Kanske på något vis är jag lättlurad men det fungerar!
Jag använde mig först av timern i mobilen men sedan ett tag tillbaka använder jag en app som heter Focus Keeper. Det finns flera olika appar för den här tekniken men jag har bara provat Focus Keeper och jag tycker om den. I appen kan man även lägga upp olika projekt och på så vis få statistik över hur lång tid man arbetat i projekten. Jag hade gratisversionen först men sedan ville jag prova premiumversionen där man kan ändra längden på Pomodori.
Bilder från appen Focus Keeper
Jag har laborerat med längden på Pomodori och kommit fram till att 25 minuter passar mig oftast, men vid vissa arbetsuppgifter ställer jag in längden på 40 minuter. Längre Pomodori passar när jag ska läsa eller skriva och kortare Pomodori när jag ska göra något praktiskt som att städa i en byrå. (Men du får prova dig fram till vad som passar dig!) När klockan plingar och jag är djupt i koncentration kan det vara frestande att inte ta pausen, men här upplever jag att om jag inte tar pausen, blir jag mycket snabbare trött under hela arbetspassets längd. Så mitt råd är att ta pausen även om du är mitt upp i något, då kan du arbeta längre.
Blir jag avbruten av andra tankar när jag arbetar skriver jag ner dem på en papperslapp och fortsätter att arbeta. Om telefonen ringer väljer jag om jag ska svara eller inte. Ibland kan jag då ringa upp efter min arbetsuppgift, men är det något mer akut svarar jag. Jag har provat att sätta telefonen på ljudlös när jag arbetar men på något vis blir jag mer stressad av det. Då tänker jag att jag kan missa något viktigt samtal från någon i familjen. Men det med telefonen är säkert en sak man kan träna upp sig själv och sin omgivning på. Mina ungdomar har vid det här laget lärt sig vad “en Pomodoro kvar” betyder!
Lästips
Vill du fördjupa dig i Pomodorotekniken kan jag rekommendera boken ”Pomodorotekniken – Kan du fokusera i 25 minuter?” av Staffan Nöteberg. Det är en mycket trevlig bok och den innehåller många praktiska exempel. Jag känner igen mig i problemet att uppleva att det är svårt att få saker gjorda och ett bra tips är att göra en uppgift i taget. Det låter så enkelt men ibland glömmer man bort det och försöker multitaska. Man tror att man är effektiv men oftast blir ingen uppgift blir helt klar. Boken är uppdelad i korta avsnitt och gör den väldigt lättläst. (Extra bra för oss som brottas med koncentrationen!) Den innehåller trevliga illustrationer också som förtydligar innehållet.
(Bild lånad från Bokus.)
Källor till detta inlägg:
Boken ”Pomodorotekniken – Kan du fokusera i 25 minuter?” av Staffan Nöteberg
I förra veckan kom det en ny dokumentär om hoarding på SVT Play, Samlarna. Kanske ni redan har hunnit se den, annars vill jag varmt rekommendera den.
I programmet får man följa några personer som brottas med samlande (hoarding) och hur de på olika sätt får hjälp med att komma igenom processen att rensa ut och få ordning i sina hem. En firma som arbetat med detta under många år berättar hur de anpassar sitt arbete efter varje individ och de samarbetar också med bland andra boendestödjare från kommunen.
Ett mycket lärorikt program och jag håller tummarna för en uppföljare. Det hade varit intressant att få se hur det gick för deltagarna efter de hade rensat ut.
Jag har inte rensat så intensivt på sistone men det har ändå blivit några saker som fått lämna hemmet. Jag är inte så snabb på det, först måste jag processa om jag ska sälja eller skänka sakerna, och sedan ta tag i själva utförandet. Ibland skjuter jag upp det men då brukar jag skriva en lista på vad jag vill sälja och sedan bestämma mig för en dag då jag ska lägga ut annonser. Det är så skönt att klicka på ”lägg ut annons” och sedan luta sig tillbaka och invänta svar!
Klick – lägg ut annons!
Dessa sakerna fick lämna i den här omgången:
En liten stringhylla Tidigare berättade jag om när jag fattade beslutet att sälja vår stora stringhylla och hur det tog emot. Nu hade jag en liknade process (fast mindre med en liten hylla!) och kom till slut fram till att jag ville sälja den. Det var en hylla som var helt ny och aldrig använd. Jag hade som idé att sätta upp den i vårt sovrum men det blev aldrig av. Så nu blev den såld på vår lokala Facebook-grupp. Toppen! 🙂
En skrivbord Min son har haft ett ”gaming-skrivbord” (ett skrivbord som är byggt för dator och datorspel) på sitt rum länge utan att använda det. Nu tog vi tag i att fotografera det och lägga ut det på Facebook. Det blev sålt snabbt! Vi monterade ner det och det kom en kille med en papegoja i bilen och köpte det. Papegojan var jättesöt och det blev en bonus för oss att få säga Hej till den!
2 påsar till Sellpy Jag trodde inte att det var möjligt men jag lyckades fylla ytterligare två påsar till Sellpy efter att ännu en gång ha gått igenom min bottenlösa garderob. Ett mysterium! Det blev påse nummer 25 och 26 som jag skickade till dem.
Skänkt till scoutgården Tidigare har vi skänkt våra soffor, en matta och garderober till scoutgården. De blev jätteglada för dem och kunde inreda ett litet mysigt rum på andra våningen. Nu frågade vi om de ville ha en tavla med ett inramat sjökort, en klädställning med galgar och kylskåpet som blev över när vi renoverade. Och det ville de! Tavlan med sjökortet gjorde jag när jag tog Förarbeviset (det är som ett körkort för båt) och eftersom det är sjöscouter så passade tavlan bra hos dem. Klädställningen ville de gärna ha till att torka flytvästarna på. Win Win! Vi fick rensat och de fick saker de kunde använda!
Hur går det för er? Har ni sålt eller skänkt något på sistone?
Jag fick tips av en läsare här på bloggen om ett program som heter “Adjö älskade ägodelar”. Jag vill tipsa det vidare för jag tycker att det var ett så fint program. I programmet får man följa tre äldre personer som står inför stora förändringar i livet. De tre har gemensamt att de är väldigt fästa vid sina saker som de samlat på sig genom livet och sakerna utgör minnen av personer som inte längre finns. Det blir tydligt hur svårt just detta är och det finns en rädsla inför att göra sig av med sakerna – kommer även mina minnen och kärleken till de personerna att försvinna då?
Ha gärna en näsduk till hands för det var lite sorgligt också! <3
Kramar och hoppas att er nya vecka blir fin! / Eva Maria
I januari gick jag igenom min garderob väldigt noggrant, men nu när jag tog fram mina sommarkläder, så kapsejsade den totalt. Förstår inte varför den gör det?! Antagligen för att jag fortfarande har för många kläder och att jag inte hänger tillbaka dem ordentligt. Så nu fick det bli ett ryck i garderoben!
Min dotter rensade också ut så vi fyllde 2 påsar till Sellpy. Så det var påsarna nummer 23 och 24 som vi skickat till dem. Jag försöker visualisera 24 påsar i ett berg framför mig, det blir mycket kläder! Det blev lite till Erikshjälpen också, 4 plagg och några påslakan. En kofta och tre toppar var så slitna så att jag fick slänga dem.
Detta fick åka till Sellpy den här gången av mina kläder:
6 toppar/t-shirts
5 stickade tröjor
4 byxor
4 kjolar
2 blusar
1 klänning
1 handväska
Totalt: 23 plagg
Nu är det fin ordning igen i garderoben. Trots att jag rensar med jämna mellanrum och inte köper nämnvärt många nya plagg så blir jag ändå överväldigad av mängden kläder. Min mamma frågar; jag förstår inte, tar det aldrig slut?! Nej, jag förstår det inte heller, säger jag då. 🙂
Efter renoveringen blev det några möbler över som inte hittade en plats igen. Jag har haft svårt att släppa taget om dem och det blev en process med framför allt tre av möblerna. Men nu är besluten fattade och verkställda. De fick mogna till sig och sedan kändes det rätt!
Dessa tre beslut har jag brottats med:
Ett: Stringhyllan Jag har varit så förtjust i vår Stringhylla som vi har haft i cirka tio år i vardagsrummet. När vardagsrummet skulle göras om till kök fick vi helt enkelt montera ner den inför renoveringen. Eftersom den var ganska stor så fick vi lägga delarna på olika ställen i huset, framför allt under våra sängar. Tanken var att vi skulle montera upp den igen efter renoveringen men vi har inte hittat någon naturlig plats till den så den har blivit liggande. En orsak till detta är att den är ganska svår att sätta upp, den måste skruvas fast i väggen och då blir det inte så lätt att flytta den. Och med tanke på att ungdomarna (ja, och vi vuxna också) hela tiden får nya idéer om hur vi ska möblera och vem som ska bo i vilket rum, så har den inte kommit upp. Jag funderade på att dela upp den i sektioner och montera i olika rum, men det blev inte bra heller med tanke på att rätt som det är vill någon möblera om. Så nu kände jag att det var dags att fatta ett beslut om hyllan – behålla eller inte behålla? Vi kom fram till att inte behålla den och så lade vi ut den på Facebook i vår lokala annonsgrupp, och den kom en granne och köpte den. För att göra annonsen tydlig och se nypriset, lade jag in alla delar i ett verktyg som man kan använda när man planerar och ska köpa en Stringhylla.
Två: Den gröna fåtöljen Detta var ett mycket svårt beslut. Den gröna fåtöljen fick jag av en kompis när jag gick på gymnasiet och den har varit med mig i många flyttar. Jag har suttit mycket i den och läst, tittat på TV eller bara myst under en filt. Den har blivit lite sliten, eller så kan man säga att den har fått patina. Min tanke har varit att klä om den men det har inte blivit av. Sen har vi haft svårt att placera den och jag har försökt att flytta runt den i olika rum med resultatet att den har blivit en Svarte Petter. Till slut bestämde jag mig för att skänka den. Vi körde den i bilen till Erikshjälpen och under hela resan dit så funderade jag intensivt på om jag ändå inte skulle behålla den… men sedan när jag sagt farväl och lämnat den så kändes det rätt! Det är ju så att man har inte plats till allt och jag värderar det högre att ha ett luftigt hem än att spara på allt.
Tre: Det gamla köksbordet Detta var ett knepigare beslut! Vårt köksbord (i massiv ek av märket Hans K) som vi hade i det gamla köket har vi egentligen inte plats för längre eftersom vi nu har fått kök och matrum i ett och bara behöver ett bord. Vi bestämde oss för att sälja det och min sambo slipade det och oljade in det så det blev som nytt. Jag fotograferade det, kollade upp pris och skrev en text till annonsen… men sen nej, då hade jag svårt att släppa taget om det! Nu hade det ju blivit jättefint! Vi har använt bordet ibland som ett extra bord om vi har gäster så med det motivet så ångrade vi oss behöll det. Så nu ligger det under vår säng! (Benen är avmonterade.)
Nyslipat och nyoljat bord i solskenet!
Så det blev två möbler ut och en sparades! Det känns alltid skönt när man har gjort något man funderat på länge och kan stryka det på listan!
Allt eftersom jag har sorterat och rensat ut bland mina saker så har jag skapat ett sätt att tänka när jag fattar beslut. Jag har ännu inte svart bälte i att rensa ut men jag tycker att jag har tränat upp min rensa ut-muskel, absolut. Vissa saker får jag fundera intensivt på och ibland lägga undan för att låta besluten mogna, så processen med att rensa ut kan ibland ta lång tid och periodvis stanna upp helt. Men om jag ska försöka beskriva hur jag kommer fram till ett beslut så kan jag sammanfatta det i ett antal frågor. Inte så att jag svarar helt konkret Ja eller Nej på frågorna utan mer att de guidar mig till en känsla om sakerna som jag är tveksam inför. Jag har gjort en lista på 20 frågor och kanske kan de hjälpa dig också att fatta beslut om du ska behålla eller släppa taget om en sak!
20 frågor att ställa till dig själv när du fattar beslut:
Använder jag den?
Använder jag den i min vardag?
Har jag den framme eller ligger den nedpackad i en låda på vinden/i källaren?
Använder jag den bara någon gång per år? Saker jag använder vid enstaka tillfällen kan vara till exempel högtidskläder, campingutrustning och julpynt. Även om jag använder dem bara vid ett tillfälle per år så vill jag antagligen behålla dem.
Har jag flera liknande saker som denna och kan det räcka att jag behåller en av dem?
Om jag gör mig av med saken, skulle jag med stor sannolikhet behöva köpa eller på annat sätt skaffa en likadan sak igen inom nära framtid? Hade jag haft råd att köpa en likadan igen?
Om jag gör mig av med saken och ångrar mig, hade jag kunnat hitta en likadan på ett enkelt sätt?
Om jag gör mig av med saken, vad ska jag göra med den? Kan jag slänga, skänka, sälja eller återvinna den? Ibland kan detta faktiskt vara en viktig faktor för oss som har svårt att släppa taget. Det känns lättare om saken får ett nytt hem eller att den tas om hand om på rätt sätt.
Om jag säljer saken, kan jag göra något roligt för pengarna? Eller något bra som att betala av på mitt lån?
Är det en sak som skulle kunna vara bra att ha vid en kris, naturkatastrof, längre strömavbrott eller mycket dåligt väder? Här kan ges som exempel: ett extra par varma skor, tjock jacka, stormkök. Har man plats att förvara en uppsättning saker för en kris kan det vara bra att behålla en rimlig mängd av de sakerna. (Detta är ett svårt område för mig eftersom detta är något som jag tänker på och oroar mig mycket för, så jag sparar gärna för många extra tjocka jackor med mera… tänker att jag ska förse hela grannskapet med vinterkläder.)
Påminner saken mig om en person som jag tycker/tyckte om eller en fin händelse?
Är saken unik? Om ja, är den unik i världen eller bara för mig? Med unik menar jag om den är massproducerad och finns i flera tusen exemplar eller om det är en teckning jag fått, eller om den är unik för mig för att det sitter ett minne i saken. Här får man filosofera en stund över vad begreppet unik betyder för just mig.
Är saken en del av en samling? Det är okej att bara behålla en sak ur en samling som ett minne, samlingen behöver inte vara komplett för alltid. Är det viktigt att samlingen är komplett är det kanske då bättre att sälja eller skänka den.
Är den en sak från min släkt? Kan jag fråga någon annan i min släkt om de vill ta över den? (Viktigt att fråga, någon kan gärna vilja ha sakerna om ni har gemensamma släktingar.)
Är detta en sak jag vill att mina barn/annan person ska ta över efter mig? Har saken koppling till någon som de har/har haft en relation till?
Känner jag skuld om jag inte behåller saken? I så fall varför och till vem känner jag den skulden? Är det en skuld som jag på något sätt kan befria mig ifrån?
Är det jag eller någon annan som bestämmer om jag ska behålla saken?
Om mitt hem skulle börja brinna, skulle jag springa och rädda den saken?
Ger saken mig glädje? Blir jag glad när jag använder eller tittar på den? (Does it spark joy, som Marie Kondo säger!)
Hade jag föredragit och värdesatt ett luftigt hem istället för att behålla just den här saken?
När du sorterar och rensar ut betyder det inte att alla beslut du fattar ska leda fram till att du rensar ut alla dina saker, inte alls. Besluten ska leda dig till ditt mål – ditt mål kan vara att få ett funktionellt hem som också innehåller saker du tycker om, ger dig glädje och får dig att minnas personer och händelser i ditt liv. (Alltså, det är helt okej med en magnet från Mallis på kylskåpsdörren tycker jag! Om den gör dig glad varje dag så låt den sitta kvar.)
Lämna gärna en kommentar om du vill komplettera med frågor som hjälper dig när du rensar ut!
I din process med att sortera och rensa ut så går du igenom sakerna i ditt hem. Du har kanske även saker på annat håll som du vill ta med i processen – saker i förråd, hemma hos dina föräldrar eller saker som du samlat på din arbetsplats. När du bestämmer dig för att genomföra processen bestämmer du dig också för att fatta många stora och små beslut. Varje sak behöver ett beslut för att du ska kunna komma vidare i din process. Varje liten eller stor sak som du håller i din hand kräver att du fattar ett beslut – behålla eller inte behålla.
Ibland hakar beslutsfattandet upp sig. Det kan vara om en sak som du egentligen inte behöver behålla men som är svår att släppa taget om. Då är den saken inte beslutsmogen ännu. Lägg saken åt sidan ett tag och låt beslutet mogna i bakhuvudet. När du är redo kommer beslutet till dig. Antingen kommer du fram till att du verkligen vill behålla saken eller att du kan släppa taget. Beslutsfattandet går långsamt men detta ”system” gör att du inte stressar fram beslut som du sedan ångrar. Just oron för att ångra sig är ett hinder i sig för att rensa ut överhuvudtaget. Men tänk på att ju längre in i processen du kommer så ökar hastigheten på ditt beslutsfattande, du tränar dig helt enkelt i att fatta beslut som känns rätt för dig.
Det är inget misslyckande att ha fattat flest beslut om att behålla saker. Du har ändå gjort din process och de saker som är kvar har du värderat till att du vill behålla. Efter ett tag kan du göra processen igen och då kan du kanske släppa taget om fler saker. (Jag kallar det för Osthyvelmetoden.)
I processen med att sortera och rensa ut kan du känna dig jättetrött och ibland uppgiven. Varje beslut tar kraft. Det är ansträngande för hjärnan att ta ställning till alla parametrar och känslor som är förbundna med sakerna. Så absolut behöver du pausa mellan varven och återhämta dig. När du är klar och tittar på resultatet och den nya ordningen så märker du att du får ny energi. Det är svårt att förklara hur det går till, men det känns som att något lossnar och luften blir lättare att andas. Du blir redo för att gå vidare i livet och fylla det med nya upplevelser! Nästan magiskt, eller hur?
I mitt nästa inlägg kommer jag berätta om mina frågor som jag ställer till mig själv när jag rensar ut! Kram Eva Maria
I veckan körde min son och jag till Erikshjälpen i Malmö och lämnade några saker som min dotter hade rensat ut. Min dotter har ju fått nytt rum och på vägen rensade hon ut det som inte skulle följa med till det nya rummet. Det var främst kläder men även lite annat smått och gott.
Till Erikshjälpen!
Det är så skönt att lämna saker på Erikshjälpen! Jag vet att de tar så fint hand om sakerna och pengarna som de får in går till välgörande ändamål. Det känns också bra att sakerna kommer att hitta nya hem att trivas i. Det låter kanske märkligt men när man som jag har svårt att släppa taget om saker så hjälper den tanken mig mycket i min process när jag rensar ut.
Så måste jag berätta något här: Jag har lämnat saker där så många gånger men aldrig varit inne i butiken. Varför? Jo, svaret är det att jag älskar att handla på loppis, så skulle jag gå in i butiken så hade jag kommit hem med mer än vad jag körde dit med. (Suck, hoppas att det är någon som känner igen sig så att det inte bara är jag som är helt knas.) När man skänker saker hos dem så får man en kaffe+kanelbulle-kupong som man kan lösa in i deras café. Jag har fått många kuponger men aldrig använt dem och nu brukar jag tacka nej till kupong eftersom jag tänker att det bara är slöseri med deras tryckta papperskuponger.
Men den här gången så var det faktisk min son som föreslog att vi skulle gå in och titta i butiken. Ja, varför inte? Så vi tackade Ja till kupongen och när vi varit på baksidan av byggnaden och lämnat våra saker gick vi in. Och därinne var det sååå fint! 🙂 De har så snygga skyltningar och alla saker är kategoriserade i områden och i superordning! Caféet är jättemysigt inrett med gamla charmiga möbler och det känns hemtrevligt och ombonat. Kaffet och kanelbullen var så gott också (sonen fick saft – låter som han är fem år men han är arton!).
Mysig inredning……charmiga möbler……och fin utsikt!Mums, så gott!
Nu får jag löpa linan ut och erkänna att jag köpte något. Jag kunde inte låta bli. Jag köpte ett par rosa shorts för 45 kronor. Jag provade inte ens dem (frångick alltså min grundregel att jag måste prova för att få köpa). De hängde på en ställning med shorts och eftersom jag behöver shorts inför sommaren så bläddrade jag igenom dem. Trots att det var en chansning så passade de fint när jag kom hem!
De rosa shortsen fick följa med hem!
Nästa gång jag lämnar saker där kommer det att vara jättesvårt att motstå att gå in i butiken. Men jag kommer nog att gå in men inte köpa något, jag vill gärna sitta och fika i det mysiga caféet. Då kommer jag att prova en våffla – det luktade så gott från våffeljärnet! 🙂
