Kategori: Rensa ut Sida 1 av 17

Eftersom jag har svårt att släppa taget om saker så har det blivit så för mig att jag går igenom samma kategori av saker i flera omgångar. Det kan gå några månader mellan gångerna men det som händer är att något mognar fram under tiden och jag känner mig redo att gå igenom sakerna igen. Och då kan jag släppa taget om några fler saker. Jag tänker att jag kan kalla det för ”osthyvelmetoden”. Jag känner mig alltid nöjd med min insats även fast jag vet att jag kommer att behöva att gå igenom samma kategori igen. Det är flera kategorier som jag har gått igenom flera gånger som jag känner mig färdig med, till exempel saker i köket, papper och pärmar, tyg och pyssel. Då bestämmer jag att jag är färdig med dessa kategorier och behöver inte tänka på dem för en ganska lång tid framåt. När man sedan har ordning och en mindre mängd saker så blir det lättare att gå igenom dem kontinuerligt.

Nackdelen med denna metod är att det tar lång tid innan jag känner mig färdig och kan uppleva en förändring, samt att det är lätt att liksom fastna i rensandet och inte komma vidare. Rensandet blir ett självändamål och jag glömmer fokusera på målen som jag satte från början – dit jag egentligen vill komma efter rensandet. (Om man nu någonsin blir helt färdig!)

Just nu har jag börjat läsa om Marie Kondos bok Konsten att städa. Om jag försöker jämföra min osthyvelmetod med hennes metod så är de ganska lika. Hon gör också kategori för kategori, så det är egentligen samma metod, men hon förespråkar att göra det mer snabbt och allt på en gång. Hon skriver i början av boken att det är viktigt att göra rensningen snabbt och allt på en gång så att man får uppleva förändringen. Själva förändringen i sig är viktig – att känna ett Wow! Så luftigt och enklare hemmet blev! Hon menar att drar man ut på rensandet över längre tid så fastnar man i det och missar den stora förändringen. Detta håller jag absolut med om och jag önskar att jag också kunde rensa på det sättet, men när man har en hoarder inom sig att kämpa emot så är det svårt! Men hon säger också att det är lagom att ta sex månader på sig för att rensa ut, och det känns rimligt. Samtidigt tror jag att när jag ger mig själv mer tid så blir jag ”botad” från hoardingen och kommer inte att hamna där igen. Processen ger mig verktygen för framtiden.

Vad tycker ni? Det hade varit intressant att höra vad ni tänker om detta!

Ibland skjuter jag upp saker som jag vill komma igång med på grund av rädslan för att misslyckas. Jag har en idé om att resultatet måste bli perfekt och blir det inte det så kan jag lika gärna låta bli. Motivationen och kreativiteten går liksom i baklås och jag står kvar och stampar på samma ruta.

När jag har läst om hoarding i olika sammanhang så kommer det ofta fram att just idén om perfektion är ett hinder för att komma igång. Det låter helt motsägelsefullt att en person skulle kunna vara både hoarder och perfektionist på samma gång, men när jag tänker på det så är det logiskt. Det gäller såklart inte för alla, alla har sina olika hinder för att komma igång, men idén om perfektion kan vara ett av dem.

Jag har funderat en del på detta fenomen och hur jag kan lura min egen inre perfektionist. Jag kan ta som exempel när jag har gått kurser i journalistik och vi har fått en ny uppgift vi ska göra. Först så bara låser det sig och jag tänker bara på hur jag ska nå ett perfekt resultat som uppfyller delarna i uppgiften, och helst lite till. Detta tillvägagångssätt fungerar inte alls utan tvärtom – det som händer är att dagarna går och jag får färre dagar på mig att genomföra uppgiften. Till slut när det närmar sig deadline så får jag stressa ihop något och resultatet blir långt ifrån perfekt!

För att lura min inre perfektionist brukar jag först fundera på mitt mål och omvandla det till ett konkret och rimligt mål som jag kan vara nöjd med. Tvätta bort tanken om perfektion. Jag undviker att jämföra mig med andra utan försöker hitta min egen väg. Det viktigaste för mig är sedan att hitta glädjen i att genomföra själva arbetsuppgiften. I exemplet ovan så vet jag att sitta och skriva i datorn är en av de roligaste sakerna jag vet. Då planerar jag in arbetstid vid datorn , kanske tar en kopp te med mig och mjukstartar. När jag väl kommer igång så tänker jag inte så mycket på slutresultatet utan låter mig slukas upp av arbetet och njuter längs vägen. När jag sedan är klar kan jag istället känna en tomhet att uppgiften är klar för det var så roligt att arbeta med den.

Kanske kallas det ”flow” när man kommer in i något och glömmer tid och rum. Målet nås nästan av sig självt. Jag tänker att just när man rensar ut så kan man prova med att bara börja göra något litet, så brukar det lossna. Inte tänka på någon form av mål alls, utan bara börja peta i ena änden. Låta sig bli en del av arbetet och njuta av att ordningen sakta växer fram.

Och allt som är gjort är gjort, även om det går långsamt!

En god nyhet är att på samma sätt som du kan träna dina muskler i kroppen så kan du träna din ”rensa-ut-muskel”. Det tycker jag är skönt att veta. Jag är osäker var denna muskel sitter men det är troligtvis i hjärnan! Även en person som är en riktig hamster och samlar på allt tror jag kan träna upp sin rensa-ut-muskel. Jag tänker att vi befinner oss på olika platser i livet när vi upplever att vi behöver rensa ut, men det är där vi får börja. Kanske har vi rensat sporadiskt genom åren eller så har vi aldrig gjort det och är ovana.

Har du en liten rensa-ut-muskel så får du börja med de lättaste vikterna, precis som en nybörjare på gymmet. Vilka de lättaste vikterna är, alltså de lättaste områdena att rensa ut, får du själv avgöra. Någon kanske tycker att böcker är det lättaste medan en annan person tycker att böcker är det svåraste. Generellt brukar de lättaste områdena vara saker som är opersonliga som till exempel köksutrustning, elektronik, böcker och de svårare kan vara saker med affektionsvärde och minnen som foton och saker man fått av andra. Denna svårighetsgrad är helt individuell och här får du känna efter vad som passar dig att börja med.

Jag tänker att vi har olika förutsättningar att rensa ut. De praktiska förutsättningarna som tid och utrymme kan spela roll, men även den mentala orken. Detta är en balansgång och här är det viktigt att vara snäll med sig själv och ta det i sitt eget tempo.

3 tips för att träna upp din rensa-ut-muskel:

• Skriv en lista till dig själv över några områden som du tror är lättare för dig. Har du ett område som är akut kan du prioritera detta först, även om det är ett stort område.
  
• Sätt inte ett för högt mål som att ”allt ska bort” utan börja med att rensa ut de saker du klarar av att släppa taget om. Se det som en första omgång och gå hellre igenom sakerna med jämna mellanrum allt eftersom besluten mognar fram. Sakerna som blir kvar kan du hellre lägga kraft på att organisera och ställa i fin ordning.
  
• Välj hur ofta du vill arbeta med att rensa ut och bestäm en tidpunkt och antal minuter. Till exempel klockan 19 varje dag. Tycker du att det är väldigt svårt och motigt så håll bara på i 10 minuter. Du kan gärna ställa en alarmklocka. Fortsätt så dagarna framåt och när du känner att du orkar lite längre än 10 minuter så prova med 15 minuter.

Efter ett tag kommer du att märka att det går lättare. Då kan du ge dig på längre stunder och svårare områden – din rensa-ut-muskel har blivit starkare! Men kom ihåg att vila mellan varven och göra något roligt också!

Jag tror att tiden är en avgörande faktor när man ska rensa ut. Det är lätt att tro att man kan rensa ut på en helg, men det har kanske tagit flera år att samla på sig alla saker. Då behöver man ha respekt för uppgiften. Här behöver man vara snäll mot sig själv och ge sig en rimlig tidplan. Om man inte har lagt en tidplan är det risk för att arbetet inte blir av. Tänker man att rensandet ska bli av när man har tid över och får ett ryck, så blir det ofta uppskjutet. Försök istället att vara så specifik och detaljerad som det går i tidplanen. Bestäm område (till exempel kläder eller porslin) och när (tidpunkt) det ska göras det och hur lång tid som behövs.

Exempel:

På söndag klockan 15 ska jag gå igenom mina skor. Jag tror det tar cirka 2 timmar. Om någon annan person vill göra något med dig just den tidpunkten kan du säga: – Nej, klockan 15 kan jag inte, då ska jag rensa, men kan du klockan 17? Detta för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för att uppgiften ska bli utförd. 🙂

När jag gjorde min strukturerade process med att rensa ut valde jag en tidplan med 52 veckor. Jag hade gjort flera försök tidigare men jag misslyckades mycket på grund av att jag hade för bråttom och stressade mig igenom uppgifterna. Ett av mina hinder när jag rensar ut är att jag är rädd för att jag ska ångra mig. Själva rädslan blockerar min förmåga att fatta beslut kring sakerna som jag samlat på mig. Men här tycker jag att tiden hjälper mig – att jag ger mig själv tid att processa kring sakerna och sedan kommer fram till att det är okej att släppa taget. Så mitt råd är att låta processen ta den tid som behövs för att minska rädslan/risken för att ångra sig. Och ångra sig gör man sällan i praktiken – jag har faktiskt svårt att komma på någonting som jag verkligen ångrat att jag rensat ut. Kanske jag kan tänka ibland att något skulle varit bra att ha haft kvar, men jag känner inte att jag ångrar mig. Känslan av ett lättstädat och luftigare hem är värd mer.

Vilken tidplan som passar bäst är väldigt individuellt. Arbetar man heltid får man kanske ge sig själv en lång tidplan och rensa en halv dag varje helg. Sedan beror det såklart mycket på vilken energi man har, det är viktigt att ta hänsyn till också. Kanske har man allt tid i världen men är sjukskriven på grund av depression, då kan man inte heller bara köra på i 190 km/h utan får planera in så mycket man orkar. Det tar kraft att rensa ut också, speciellt när man rensar bland sentimentala saker som foton och minnessaker. Här får man ta pauser mellan varven, så långa pauser som man behöver. Själv har jag haft flera veckors paus ibland när hjärnan har sagt stopp.

Vilken tidplan passar dig? Eller fungerar det för dig att rensa när andan faller på?

De flesta har nog någon plats eller kategori av saker i hemmet som behöver röjas och rensas. Men den arbetsuppgiften har en tendens att hela tiden halka längst ner på ToDo-listan. De flesta andra uppgifter känns viktigare och det kommer hela tiden nya uppgifter som hamnar i toppen på listan. Samtidigt fortsätter man shoppa nya saker och trycka in de gamla längre in i förråden. Men till slut tar det stopp och sakerna behöver få tid att gås igenom.

När kommer man fram till den punkten att det är dags att prioritera att rensa ut? Att behöva lägga flera kvällar, helger och kanske sin semester, på den tråkiga uppgiften att rensa när man hellre vill välja att göra annat?

Jag tror att tidpunkten kommer när två komponenter sammanfaller:

1. Insikten om att för många saker skapar problem i vardagen
2. Fördelarna/Målen med att ha ett lättskött hem överväger

1. Exempel på problem med för många saker i hemmet

• Svårt att hitta saker när man behöver dem.
• Städningen blir ett problem eftersom man måste plocka undan massor med saker innan man kan börja dammsuga.
• Man bjuder hem vänner allt mer sällan för att det är ett för stort jobb att städa innan.
• Familj och vänner klagar och man bli ovänner.
• Saker man köpt i onödan binder pengar och man får problem med ekonomin.
• Det samlas damm och ohyra bland sakerna.
• Hemmet kan bli osäkert med tanke på risk för att saker trillar ner, man snubblar på sakerna eller något börjar brinna.

2. Fördelarna/Målen överväger – listan på problemen ovan kan vändas och istället bli de mål man ser framför sig efter att ha rensat ut. Jag har beskrivit detta tidigare i min recension om boken “Buried in Treasures” men jag tar det här igen för jag tycker att det är så bra beskrivet i en enda liten bild:

En person börjar sin process först då fördelarna är större med att ha ett hem i ordning, än att hålla kvar vid sina saker och röra. Detta illustreras med en våg med två vågskålar. Den ena skålen innehåller vinster med att rensa ut, till exempel att kunna ta emot gäster, få ett säkrare hem, kunna städa lättare eller sälja saker och få ihop pengar. Den andra skålen innehåller orsaker/ursäkter till att hålla fast vid sina saker och därmed undvika det arbete och eventuella ångest det kan föra med sig att rensa ut. Först när vågskålen med fördelarna att rensa ut väger tyngre får personen insikt och motivation till att börja sin process. Den här bilden av vågskålarna tycker jag på något sätt säger allt! Det kan vara svårt att hitta drivkraften till att börja din process med att rensa ut men när du skapar mål och drömmar som blir viktigare än att hålla fast vid sakerna så går startskottet.

Vad får dig att prioritera att rensa ut och skapa ordning?

Relaterade inlägg:

Boken om hoarding ”Buried in Treasures”

Mina 7 långsiktiga mål med att rensa ut

Stämmer det gamla talesättet ”ur syn, ur sinn”? Att det man inte ser glömmer man bort?

Jag blev uppmärksammad på talesättet när jag satt och tittade på en av mina favoritserier, Modern Family. Mitch sade i ett sammanhang när han ville glömma bort något, att är det ”out of sight” så är det ”out of mind”. Jag hade aldrig hört det uttrycket förut och blev nyfiken på om det fanns en motsvarighet på svenska. Och det finns det tydligen – ”ur syn, ur sinn”. Wiktionary – Den fria ordboken säger: Det som inte är direkt synligt eller märkbart förträngs eller glöms bort.

Här började jag fundera på om det gäller så med saker som man stuvar undan på alla möjliga ställen. Eller när man till och med hyr ett förråd för att slippa se sakerna. Jag har ju mitt loft på 40 kvm som är fullt med lådor och prylar. Väldigt skönt att inte behöva titta på all bråte och periodvis kan jag nog säga att jag nästan glömmer bort att det är så många saker däruppe. Men helt glömmer jag inte, jag har ändå den där gnagande frustrationen över att det är fullproppat däruppe. Enligt Feng Shui är det inte bra alls med ett fullproppade loft, det kan hindra dig från att nå dina drömmar. För många saker i källaren symboliserar ett ankare som håller dig fast och du får svårt att frigöra dig.

När jag läser om hoarding gäller det här talesättet i allra högsta grad, fast tvärtom. Personer som lider av hoarding har ofta en rädsla att glömma bort saker och därför låter de hellre saker ligga framme så att de ska vara synliga. Det kan vara saker som behöver göras och de vill ha en påminnelse om det, till exempel räkningar som ska betalas, rabattkuponger som ska användas eller ett klädesplagg som ska bytas i affären. Då bildas det lätt högar som innehåller många olika kategorier av saker.

Känner du igen dig i att smyga undan saker för att slippa se dem? Eller låter du saker ligga framme för att du är rädd för att glömma dem?