I förra veckan kom det en ny dokumentär om hoarding på SVT Play, Samlarna. Kanske ni redan har hunnit se den, annars vill jag varmt rekommendera den.
I programmet får man följa några personer som brottas med samlande (hoarding) och hur de på olika sätt får hjälp med att komma igenom processen att rensa ut och få ordning i sina hem. En firma som arbetat med detta under många år berättar hur de anpassar sitt arbete efter varje individ och de samarbetar också med bland andra boendestödjare från kommunen.
Ett mycket lärorikt program och jag håller tummarna för en uppföljare. Det hade varit intressant att få se hur det gick för deltagarna efter de hade rensat ut.
Jag fick tips av en läsare här på bloggen om ett program som heter “Adjö älskade ägodelar”. Jag vill tipsa det vidare för jag tycker att det var ett så fint program. I programmet får man följa tre äldre personer som står inför stora förändringar i livet. De tre har gemensamt att de är väldigt fästa vid sina saker som de samlat på sig genom livet och sakerna utgör minnen av personer som inte längre finns. Det blir tydligt hur svårt just detta är och det finns en rädsla inför att göra sig av med sakerna – kommer även mina minnen och kärleken till de personerna att försvinna då?
Ha gärna en näsduk till hands för det var lite sorgligt också! <3
Kramar och hoppas att er nya vecka blir fin! / Eva Maria
Allt eftersom jag har sorterat och rensat ut bland mina saker så har jag skapat ett sätt att tänka när jag fattar beslut. Jag har ännu inte svart bälte i att rensa ut men jag tycker att jag har tränat upp min rensa ut-muskel, absolut. Vissa saker får jag fundera intensivt på och ibland lägga undan för att låta besluten mogna, så processen med att rensa ut kan ibland ta lång tid och periodvis stanna upp helt. Men om jag ska försöka beskriva hur jag kommer fram till ett beslut så kan jag sammanfatta det i ett antal frågor. Inte så att jag svarar helt konkret Ja eller Nej på frågorna utan mer att de guidar mig till en känsla om sakerna som jag är tveksam inför. Jag har gjort en lista på 20 frågor och kanske kan de hjälpa dig också att fatta beslut om du ska behålla eller släppa taget om en sak!
20 frågor att ställa till dig själv när du fattar beslut:
Använder jag den?
Använder jag den i min vardag?
Har jag den framme eller ligger den nedpackad i en låda på vinden/i källaren?
Använder jag den bara någon gång per år? Saker jag använder vid enstaka tillfällen kan vara till exempel högtidskläder, campingutrustning och julpynt. Även om jag använder dem bara vid ett tillfälle per år så vill jag antagligen behålla dem.
Har jag flera liknande saker som denna och kan det räcka att jag behåller en av dem?
Om jag gör mig av med saken, skulle jag med stor sannolikhet behöva köpa eller på annat sätt skaffa en likadan sak igen inom nära framtid? Hade jag haft råd att köpa en likadan igen?
Om jag gör mig av med saken och ångrar mig, hade jag kunnat hitta en likadan på ett enkelt sätt?
Om jag gör mig av med saken, vad ska jag göra med den? Kan jag slänga, skänka, sälja eller återvinna den? Ibland kan detta faktiskt vara en viktig faktor för oss som har svårt att släppa taget. Det känns lättare om saken får ett nytt hem eller att den tas om hand om på rätt sätt.
Om jag säljer saken, kan jag göra något roligt för pengarna? Eller något bra som att betala av på mitt lån?
Är det en sak som skulle kunna vara bra att ha vid en kris, naturkatastrof, längre strömavbrott eller mycket dåligt väder? Här kan ges som exempel: ett extra par varma skor, tjock jacka, stormkök. Har man plats att förvara en uppsättning saker för en kris kan det vara bra att behålla en rimlig mängd av de sakerna. (Detta är ett svårt område för mig eftersom detta är något som jag tänker på och oroar mig mycket för, så jag sparar gärna för många extra tjocka jackor med mera… tänker att jag ska förse hela grannskapet med vinterkläder.)
Påminner saken mig om en person som jag tycker/tyckte om eller en fin händelse?
Är saken unik? Om ja, är den unik i världen eller bara för mig? Med unik menar jag om den är massproducerad och finns i flera tusen exemplar eller om det är en teckning jag fått, eller om den är unik för mig för att det sitter ett minne i saken. Här får man filosofera en stund över vad begreppet unik betyder för just mig.
Är saken en del av en samling? Det är okej att bara behålla en sak ur en samling som ett minne, samlingen behöver inte vara komplett för alltid. Är det viktigt att samlingen är komplett är det kanske då bättre att sälja eller skänka den.
Är den en sak från min släkt? Kan jag fråga någon annan i min släkt om de vill ta över den? (Viktigt att fråga, någon kan gärna vilja ha sakerna om ni har gemensamma släktingar.)
Är detta en sak jag vill att mina barn/annan person ska ta över efter mig? Har saken koppling till någon som de har/har haft en relation till?
Känner jag skuld om jag inte behåller saken? I så fall varför och till vem känner jag den skulden? Är det en skuld som jag på något sätt kan befria mig ifrån?
Är det jag eller någon annan som bestämmer om jag ska behålla saken?
Om mitt hem skulle börja brinna, skulle jag springa och rädda den saken?
Ger saken mig glädje? Blir jag glad när jag använder eller tittar på den? (Does it spark joy, som Marie Kondo säger!)
Hade jag föredragit och värdesatt ett luftigt hem istället för att behålla just den här saken?
När du sorterar och rensar ut betyder det inte att alla beslut du fattar ska leda fram till att du rensar ut alla dina saker, inte alls. Besluten ska leda dig till ditt mål – ditt mål kan vara att få ett funktionellt hem som också innehåller saker du tycker om, ger dig glädje och får dig att minnas personer och händelser i ditt liv. (Alltså, det är helt okej med en magnet från Mallis på kylskåpsdörren tycker jag! Om den gör dig glad varje dag så låt den sitta kvar.)
Lämna gärna en kommentar om du vill komplettera med frågor som hjälper dig när du rensar ut!
I din process med att sortera och rensa ut så går du igenom sakerna i ditt hem. Du har kanske även saker på annat håll som du vill ta med i processen – saker i förråd, hemma hos dina föräldrar eller saker som du samlat på din arbetsplats. När du bestämmer dig för att genomföra processen bestämmer du dig också för att fatta många stora och små beslut. Varje sak behöver ett beslut för att du ska kunna komma vidare i din process. Varje liten eller stor sak som du håller i din hand kräver att du fattar ett beslut – behålla eller inte behålla.
Ibland hakar beslutsfattandet upp sig. Det kan vara om en sak som du egentligen inte behöver behålla men som är svår att släppa taget om. Då är den saken inte beslutsmogen ännu. Lägg saken åt sidan ett tag och låt beslutet mogna i bakhuvudet. När du är redo kommer beslutet till dig. Antingen kommer du fram till att du verkligen vill behålla saken eller att du kan släppa taget. Beslutsfattandet går långsamt men detta ”system” gör att du inte stressar fram beslut som du sedan ångrar. Just oron för att ångra sig är ett hinder i sig för att rensa ut överhuvudtaget. Men tänk på att ju längre in i processen du kommer så ökar hastigheten på ditt beslutsfattande, du tränar dig helt enkelt i att fatta beslut som känns rätt för dig.
Det är inget misslyckande att ha fattat flest beslut om att behålla saker. Du har ändå gjort din process och de saker som är kvar har du värderat till att du vill behålla. Efter ett tag kan du göra processen igen och då kan du kanske släppa taget om fler saker. (Jag kallar det för Osthyvelmetoden.)
I processen med att sortera och rensa ut kan du känna dig jättetrött och ibland uppgiven. Varje beslut tar kraft. Det är ansträngande för hjärnan att ta ställning till alla parametrar och känslor som är förbundna med sakerna. Så absolut behöver du pausa mellan varven och återhämta dig. När du är klar och tittar på resultatet och den nya ordningen så märker du att du får ny energi. Det är svårt att förklara hur det går till, men det känns som att något lossnar och luften blir lättare att andas. Du blir redo för att gå vidare i livet och fylla det med nya upplevelser! Nästan magiskt, eller hur?
I mitt nästa inlägg kommer jag berätta om mina frågor som jag ställer till mig själv när jag rensar ut! Kram Eva Maria
Det är en process att gå igenom hemmet och fatta beslut om varje liten sak. Processen kan ta lång tid och i perioder kan det kännas jobbigt och hopplöst – kommer du någonsin att bli klar?
När du går igenom ditt hem och fattar beslut om varje sak så händer det något inuti dig. Du lär dig efter hand en metod och ett sätt att tänka som passar just dig. Efter ett tag har du fått en ny kunskap och den kan du använda framåt i processen. Därför är det bra att börja med de lättare sakerna för att träna upp din rensa ut-muskel och sedan gå på de svårare kategorierna. Vad som är lätta och svåra kategorier bestämmer du själv.
I perioder när du rensar kan hemmet bli ännu stökigare för att du behöver ta fram många saker och gå igenom dem. Det kan ta lång tid och under den tiden känns hemmet mer stökigt än innan du började. Men håll ut, för det blir bättre när du är klar, ur kaos skapas ordning. Det gäller att ha tålamod och tillit till processen som du och dina saker går igenom. Ibland går det fort och ibland långsamt, mycket beror på energi och dagsform. Känner du att det står stilla en dag och din förmåga att fatta beslut har tagit semester, ja, då får du bara vänta ett par dagar – den kommer igen.
Under tiden när du tappar motivationen kan du läsa tidningar, böcker och bloggar/sociala media med fina bilder som inspirerar dig. Gå tillbaka till dina mål och påminn dig om dem.
Vid Karolinska Institutet pågår just nu en studie för att utvärdera en ny kombinationsbehandling för personer med samlarsyndrom. Du som misstänker att du har diagnosen samlarsyndrom (på engelska kallad hoarding disorder) är välkommen att söka. Det är två psykologer som är ansvariga för studien, Sofia Jägholm och Volen Ivanov. Ni som har läst min bok känner nog igen Volens namn, han medverkar med en intervju i boken där han berättar om hoarding och hur man kan hjälpa personer som lider av det.
Information om studien (text från samlarsyndrom.se):
Vid Karolinska Institutet, Region Stockholm och Stockholms stad genomförs just nu en studie där vi testar att kombinera kognitiv beteendeterapi i grupp med hembesök för att se om den kombinerade interventionen kan hjälpa personer med samlarsyndrom. För att delta måste du vara minst 18 år och bo i Stockholms kommun*. Behandlingen sker i grupp på Huddinge sjukhus och i ditt hem.
*Står även på sidan att det kan vara kranskommuner som beviljar insatser via Stockholms stad.
Schema över hur studien går till. (Bild lånad från samlarsyndrom.se)
Vill du läsa mer om studien eller om du vill anmäla dig så gör du det på:
Jag blev överraskad häromdagen när jag hittade ett nytt begrepp som gav ord till det jag själv ofta upplever – nämligen ”visuellt brus”. Det var när jag tittade på ett avsnitt av serien ”The hoarder next door” på Youtube där psykoterapeuten Stelios Kiosses berättade för sin klient att ”visual noise” är något som kan skapa stress och svårigheter att koncentrera sig. Den svenska vedertagna översättningen verkar vara ”visuellt brus”.
Precis det kan jag uppleva när jag sitter i ett rum fullt med saker och röra. Det blir som ett ljud fast för ögonen. Jag har svårt att sänka eller stänga av ljudet och hjärnan vill hela tiden bearbeta intryck. När jag har stökat till det i mitt arbetsrum (ja, det är oftast jag som stökar till!) eller mitt skrivbord är rörigt så har jag svårt att sätta mig ner och koncentrera mig på mina arbetsuppgifter. Speciellt när jag är stressad, då har jag svårt att klara av att det är stökigt. Men det blir motsägelsefullt eftersom jag samtidigt är en person som tidigare har haft väldigt svårt att hålla ordning och i vissa perioder faller jag tillbaka till det. Då blir jag dubbelt stressad – dels av att jag inte klarar av att hålla ordning plus att det visuella bruset stressar mig. Jag tänker på skillnaden i upplevelsen när jag går in i ett stökigt rum eller i ett städat rum. Det påverkar min sinnesstämning. Det behöver inte alls vara minimalistiskt, bara att det är ordning och städat, så känns allt bättre.
Visuellt brus behöver inte orsakas av saker, det kan även komma från starka färger, mönster och oregelbunden möblering. Här är det nog väldigt personligt vad man föredrar. Jag tror att vissa personer kan behöva starka färger och mönster för att känna sig glada och få energi, så det är nog vilket man själv föredrar. Jag har helst lugna färger omkring mig men det får gärna finnas några färgklickar som lyser upp.
För att försöka reducera visuellt brus kan man såklart rensa ut så att man har färre saker men man kan även använda sig av förvaring med lådor eller luckor så att sakerna inte syns. I mitt arbetsrum gjorde jag en förändring med hjälp av nya luckor till hyllan Bestå från Ikea. Den enkla uppgraderingen av hyllan gav ett helt annat lugn till arbetsrummet! Jag har visat det i ett tidigare inlägg här på bloggen men här kommer bilderna igen som ett exempel på hur man kan stänga av det visuella bruset:
Bestå före remaken… stark färg och röra…… och efter!
Visuellt brus – är det något du störs av eller kan du stänga av det?
Vi har alla olika uppfattning om vad det innebär att ha det stökigt. Någon kan tycka att det är stökigt bara för att det ligger en hög med tidningar på soffbordet medan någon inte tycker att det är stökigt fastän det är saker från golv till tak. Våra hem har också olika förutsättningar med tanke på planlösning och förvaring vilket kan leda till att det är svårt att hålla ordning. Därför är det inte helt lätt att bedöma om ett hem är stökigt eller inte, eller om det är så att en person har diagnosen hoarding eller inte. Vissa har en mild variant av hoarding och har svårt att organisera sina saker så att det blir stökigt här och var, medan andra har större problem så att hemmet blir obeboeligt och en fara för hälsan. Det finns alltså olika grader av hoarding.
Hoarding (på svenska kallat patologiskt/sjukligt samlande) fick en egen diagnos 2013. Tidigare ingick hoarding i den diagnos som kallas OCD (obsessive compulsive disorder, på svenska kallat tvångssyndrom). Anledningen till att det fick en egen diagnos var att hoarding inte helt passade in under OCD och att behandlingarna för hoarding behövde utvecklas. De som arbetar med att hjälpa personer med hoarding är framför allt psykologer och KBT-terapeuter. För att de ska kunna kartlägga situationen för en person kan de använda en mall med bilder som visar olika grader av hoarding.
Mallen kallas för ”Clutter Image Rating”. Enligt de som använder mallen i behandling så brukar de utgå ifrån att personer som har ett hem som stämmer överens med bilderna nummer 4 eller högre, kan lida av hoarding. Mallen finns i en behandlingsmanual som heter Compulsive hoarding and Acquiring: Therapist Guide, Oxford University Press (Gail Steketee / Randy O. Frost). Vill du hitta mallen på nätet kan du googla på “Clutter Image Rating”, den finns på flera ställen.
Så mysigt att december har börjat! Jag har bestämt mig för att ta en paus i rensandet fram till jul så att jag kan mysa och njuta av julen fullt ut. Men jag måste erkänna att det kliar lite i fingrarna, till exempel så fick jag erbjudande från Sellpy om tre gratis påsar så det var jag ju tvungen att använda! När de kommer i brevlådan så får jag lägga undan dem till efter jul men några saker som jag kan fylla dessa påsar med har redan poppat upp i bakhuvudet.
När jag bestämde mig för att rensa ut så försökte jag att begränsa inflödet av nya saker. Jag funderade noga över varje inköp om de var nödvändiga eller bara skulle att plussa på röran i hemmet ytterligare. Speciellt nu när vi är inne i en extrem shopping-period kan detta vara svårt för dem som inte kan motstå alla frestelser. Alla köpdagar som Singles’ day, Black Friday, Cyber Monday och sedan julruschen gör denna period extra utmanande tycker jag själv också.
Jag skulle vilja rekommendera två lästips på det här temat som kan vara till hjälp för att komma bort från överflödskonsumtionen i dessa tider:
Det första tipset hittar ni på bloggen Komma hem, som berättar om att det räcker med en liten mängd julpynt för att skapa julstämning. Det håller jag med henne om. Less is more och man behöver inte ett ton julpynt för att kunna njuta av julen!
Det andra tipset är från International OCD Foundation, ett blogginlägg med tips hur man som hoarder och shopaholic kan klara sig igenom den här perioden utan att handla för mycket.
Hoppas att ni gillar lästipsen och att ni har julmysiga dagar hemma hos er! Kram Eva Maria
Eftersom jag har svårt att släppa taget om saker så har det blivit så för mig att jag går igenom samma kategori av saker i flera omgångar. Det kan gå några månader mellan gångerna men det som händer är att något mognar fram under tiden och jag känner mig redo att gå igenom sakerna igen. Och då kan jag släppa taget om några fler saker. Jag tänker att jag kan kalla det för ”osthyvelmetoden”. Jag känner mig alltid nöjd med min insats även fast jag vet att jag kommer att behöva att gå igenom samma kategori igen. Det är flera kategorier som jag har gått igenom flera gånger som jag känner mig färdig med, till exempel saker i köket, papper och pärmar, tyg och pyssel. Då bestämmer jag att jag är färdig med dessa kategorier och behöver inte tänka på dem för en ganska lång tid framåt. När man sedan har ordning och en mindre mängd saker så blir det lättare att gå igenom dem kontinuerligt.
Nackdelen med denna metod är att det tar lång tid innan jag känner mig färdig och kan uppleva en förändring, samt att det är lätt att liksom fastna i rensandet och inte komma vidare. Rensandet blir ett självändamål och jag glömmer fokusera på målen som jag satte från början – dit jag egentligen vill komma efter rensandet. (Om man nu någonsin blir helt färdig!)
Just nu har jag börjat läsa om Marie Kondos bok Konsten att städa. Om jag försöker jämföra min osthyvelmetod med hennes metod så är de ganska lika. Hon gör också kategori för kategori, så det är egentligen samma metod, men hon förespråkar att göra det mer snabbt och allt på en gång. Hon skriver i början av boken att det är viktigt att göra rensningen snabbt och allt på en gång så att man får uppleva förändringen. Själva förändringen i sig är viktig – att känna ett Wow! Så luftigt och enklare hemmet blev! Hon menar att drar man ut på rensandet över längre tid så fastnar man i det och missar den stora förändringen. Detta håller jag absolut med om och jag önskar att jag också kunde rensa på det sättet, men när man har en hoarder inom sig att kämpa emot så är det svårt! Men hon säger också att det är lagom att ta sex månader på sig för att rensa ut, och det känns rimligt. Samtidigt tror jag att när jag ger mig själv mer tid så blir jag ”botad” från hoardingen och kommer inte att hamna där igen. Processen ger mig verktygen för framtiden.
Vad tycker ni? Det hade varit intressant att höra vad ni tänker om detta!
