Kategori: Bokrecensioner Sida 1 av 3

Marie Kondo berättar i sina böcker att “The art of discarding” av Nagisa Tatsumi är boken som inspirerade henne väldigt mycket i början av hennes resa. I ett kort förord av Marie Kondo i “The art of discarding”, skriver hon att boken varit en katalysator för henne. Jag blev nyfiken på att läsa den och det visade sig bli en mycket trevlig men lite annorlunda upplevelse mot vad jag förväntat mig.

Boken består av tre delar, i den första berättar Nagisa om konsten att rensa ut och i den andra delen visar hon olika strategier för att omsätta det i praktiken. I den tredje delen beskriver hon hur man kan hitta alternativ till att slänga saker och då kan det kännas lättare att släppa taget om sakerna. Innehållet är tydligt strukturerat i punkter.

Underrubriken till boken är ”How to get rid of clutter and find joy”, och det löftet infrias i boken. Nagisa redogör noga för bakgrunden till varför vi ska ta oss tid till att rensa och ger massor med tips på hur man gör det på bästa sätt. En röd tråd är att inte vara så sentimental utan se saker för dess funktion och inte vara så rädd för att rensa ut. Behåll det du använder och tycker om – lite som Marie Kondo sammanfattar i hennes uttryck ”Spark joy”. Nagisa förespråkar inte köpstopp utan tycker att vi behöver ibland köpa nya saker men det är viktigt att vi inte låter dem ackumuleras i hemmet. Väldigt konkret skriver hon att ”om något är onödigt så ska vi göra oss av med det”. Angående nutidens explosion av förvaringssytem så tycker hon inte att de behövs: ”Om du minskar antalet saker du har, så är det inte nödvändigt med ett system för lagring och organisering.”

Ett begrepp som hon berättar om i boken är ”mottainai”. Det är ett japanskt ord som beskriver ”en känsla av skam inför slöseri”. Detta blir ofta ett hinder för oss själva när vi ska rensa ut och vi fastnar i processen. Men tänk istället att på sikt slimma ditt hem och den mat du äter så att du inte behöver slänga så mycket. När du använder det du har så är det motsatsen till ”mottainai”.

Boken är ganska tunn och det förklaras delvis av språket som författaren använder – det är rätt så konkret och kortfattat, men också för att hon inte lindar in sitt budskap. Ibland kan jag uppfatta formuleringarna som lite hårda och nästan brutala! 

”Men när du dör, kommer allt att vara skräp. Om du skulle dö just nu i en trafikolycka, det albumet du så noga sparat kommer att slängas. Dina böcker kommer köpas i ett parti av en second hand-bokhandel. Skulle det inte vara bättre att istället rensa ut sakerna och njuta av ett liv utan röra medans du kan?”

Boken är inte så pratig utan nästan mer som en instruktionsbok, men här och var dyker det upp fördjupningar i författarens tankar som är mycket intressanta och lärorika. Jag tycker att den här boken passar att läsa när man har kört fast i sin process att rensa ut och man verkligen behöver en knuff framåt! Jag har hittat många guldkorn i boken som citat och formuleringar som fått mig att tänka; jamen så är det ju! Ett solklart lästips för oss som gillar att rensa ut och även tycker om att läsa böcker från den japanska kulturen. Den kommer att få stå på den främre raden i min bokhylla. Jag kan förstå varför Marie Kondo tycker om den och att den inspirerade henne. Tyvärr har jag inte sett någon översättning till svenska ännu.

Har du också läst boken eller hamnar den på din vill-läsa-lista?

Idag blir det en recension av en speciell bok – The Comfort of Things. På sätt och vis kan man säga att det är en tegelsten men när jag började läsa den så sögs jag in i den. Den innehåller så många detaljer så jag har fått läsa den väldigt långsamt för att jag inte skulle missa något. Boken har legat på botten i min handväska som en hemlig kompis och har fått vara med på olika kaféer där jag suttit och läst ostört i min egen bubbla.

Författaren till boken, Daniel Miller, är professor i antropologi* (materiell kultur) vid University College i London och han har även skrivit andra böcker i samma ämne. Ämnet är helt nytt för mig så det har varit spännande att bekanta sig med det via den här boken. Boken bygger på en omfattande forskningsstudie som är presenterad på ett lättsammare sätt i The Comfort of Things. Men innan jag fortsätter så vill jag tacka Vardagens Mysterier för detta boktips. Det tog en stund att läsa den men jag är mycket glad för att du tipsade mig om denna speciella bok! 🙂 Tack så mycket!

Daniel och hans forskarkollega Fiona planerade en studie där de ville ta reda på vad saker betyder för oss och hur vi medvetet eller omedvetet utrycker oss själva genom våra saker. Våra saker är som en ”annan röst” som kompletterar oss och berättar vilka vi är. I ett större sammanhang utöver denna specifika studie så har Daniel studerat om en materiell kultur kan hjälpa oss att hantera förluster och förändringar.

För att genomföra sin studie behövde de välja ett område med bostäder där de kunde få intervjua 100 personer/familjer. De hittade en lång gata med stickgator som de gav namnet Stuart Street (den heter något annat i verkligheten!). Bebyggelsen var blandad på Stuart Street, både villor och lägenheter. De sökte efter en sådan gata för att få så stor blandning av intervjupersoner som möjligt. I början var det svårt att få personer som ville bjuda in dem i sina hem och ställa upp på deras intervjuer. Men efter ett tag så spreds ryktet att Daniel och Fiona var trevliga personer och fler och fler öppnade upp sina hem. I 17 månader besökte de Stuart Street och dess invånare. Fiona fastnade så mycket för området att hon flyttade dit! Av de 100 personer/familjer som deltog i studien har de valt ut 30 att skriva om i The Comfort of Things.

Den stora delen i boken består av 30 kapitel, vart och ett som handlar om varje person eller familj i ett hushåll. De boende i området känner inte varandra så väl, förutom på stickgatorna där sammanhållningen är starkare. Varje kapitel är så fascinerande att läsa – det är så olika hem de får komma in i. I några av hemmen bor det familjer och de får lära sig familjens historia och de går igenom deras olika typer av saker och vad de betyder för dem. I vissa av hemmen bor det personer som är ensamma och några av dem mår väldigt dåligt. Till exempel en missbrukare som inte har några saker alls – han har sålt allt för att ha råd till droger. Han berättar att han har några fina saker men de är hemma hos hans föräldrar så att han inte ska kunna sälja dem. Flera av personerna som finns med i boken har samlingar av olika slag som betyder mycket för dem. En röd tråd är att i sakerna så sitter det minnen och det hjälper dem att minnas sin historia.

När man läser kapitel för kapitel så kastas man in i så olika miljöer och mellan glädje och sorg. Beskrivningarna är mycket detaljerade. Jag läste ett kapitel i taget för att kunna ta till mig de olika personerna och sedan smälta deras berättelser. Vissa intervjuer blev väldigt känsloladdade och eftersom det inte är påhittade berättelser utan helt verkliga så blev jag extra berörd av några av dem. Jag kan känna igen mig själv i vissa av personerna och deras relationer till saker. Det får mig att reflektera över mina egna saker och vad de betyder för mig. Så även om boken handlar om andra personer så tror jag att det blir så att berättelserna startar en reflektion hos en själv.

Det finns många trådar ut från den här boken som jag skulle vilja läsa och lära mig mer om vad gäller den materiella kulturen och vår relation till saker. I boken nämns att det kan vara så att personer som kan knyta sig an till saker även har lättare att knyta an till andra människor, det skulle vara intressant att läsa mer om det och om det verkligen stämmer att det är så. Något som fångade mitt intresse var även beskrivningen att våra hushåll idag mer motsvarar små samhällen istället för att ingå i en större gemenskap, i alla fall i vår del av världen.

Jag är glad att den här boken kom i min hand, den har gett mig mycket. Boken är lättsamt skriven men jag tar med mig en del tunga känslor från de personer som inte hade det så lätt. Engelskan i boken är lätt att förstå med undantag för vissa enstaka ord som jag inte kunde sedan innan men då slog jag upp dem för att lära mig.

Ett starkt boktips för er som är intresserade av människor och våra relationer till saker!

*Läran om människosläktet och människan som gruppvarelse ur ett socialt och kulturellt perspektiv.

Boken ”1%-metoden – små förändringar, stora resultat” av James Clear har förändrat mina vardagsrutiner till det bättre! Det är en så engagerande och positiv bok! Jag blev faktiskt förvånad över hur peppande den var att läsa. Jag läste boken på engelska, då heter den ”Atomic Habits – Tiny Changes, Remarkable Results”. När jag köpte den fanns den inte översatt till svenska ännu, men som med många av böckerna jag köper så får de stå och vänta en stund i bokhyllan innan jag läser dem!

“All big things come from small beginnings.” – James Clear

James berättar om flera olika sätt att angripa det många av oss brottas med; antingen att skapa nya bra rutiner eller att bryta gamla dåliga vanor. Han går även på djupet och förklarar varför vi har så svårt för just detta – mycket intressant och genomtänkt läsning.

James teori är att små (till och med pyttesmå!) förändringar i rätt riktning i vardagen leder på sikt till stora resultat. Han kallar det för 1%-metoden. Om man gör något 1% bättre varje dag så händer det inte så mycket just den dagen men över tid så händer det stora saker. För att illustrera metoden berättar han om ett flygplan som står på flygplatsen och ska lyfta. Om nosen pekar 1 grad åt fel håll så tror man inte att det gör så mycket men slutmålet blir en helt annat plats!

Detsamma gäller såklart åt andra hållet också, om man gör 1% sämre varje dag. För varje förbättrad eller försämrad procent blir det dessutom en ränta-på-ränta-effekt. Så tänk på det när godisbiten är på väg in i munnen eller du hoppar över promenaden för att det regnar!

När man har fått för sig att ändra något i sitt liv så vill man att allt ska hända på en gång. Man sätter upp ett mål men helst ska det redan vara uppnått. Så blir det gärna för mig i alla fall. James menar att man ska absolut sätta upp mål, men man behöver även trivas på vägen dit. Istället för att fokusera stenhårt på målet så är det viktigt att man sätter upp ett system med rutiner i vardagen som leder fram till målet. Rutinerna i sig ska vara något man tycker om att göra och då blir arbetet en belöning. Att tycka om det man gör varje dag är en belöning i sig, det är ett fint sätt att tänka tycker jag. Ett exempel på det kan vara en elitidrottare som ska vara med i OS. Målet är en medalj men det är fyra år med hård träning på vägen dit. Då måste idrottaren verkligen tycka om att träna och ha bra rutiner! Och tänk på alla som har samma mål, men bara tre får medalj.

Jag vill inte avslöja för mycket från boken men den innehåller många listiga sätt att få till det med sina rutiner. Två exempel är dessa:

• Stapla rutiner: Att bestämma en ordning på olika rutiner. Det kan vara att efter jag har gått kvällspromenad med hunden ska jag borsta hundens tänder. Då blir det att dessa två rutiner fastnar i varandra och tandborstningen glöms inte bort.
• Bunta ihop rutiner: Bunta ihop en uppgift du behöver med något du vill göra. Till exempel kan det vara att städa toaletterna och lyssna på en ljudbok under tiden man städar. Då blir den tråkiga uppgiften lite lättare att genomföra.

Jag köpte även ”Workbook for Atomic Habits”. Det är en sammanfattning av boken per kapitel och sedan frågor att svara på. Inte helt nödvändigt att ha den här övningsboken men kanske att det blir en mer fördjupad läsning om man vill ha det. Efter varje kapitel läste jag sammanfattningen och frågorna. Det jag tycker är bra med övningsboken är att man får tänka praktiskt utifrån sin egen tillvaro om hur man kan införliva de olika tipsen.

Så alltså – en varm rekommendation för denna bok 🙂

Innan jul tillbringade jag en lång stund i en bokhandel eftersom jag väntade på ett möte som blivit försenat. Jag hade ingen tanke på att handla något men den här lilla boken med sitt stora innehåll ville berätta något för mig.

Shunmyo Masuno som skrivit boken är en man med många strängar på sin lyra. Han är överstepräst vid ett zenbuddhistiskt tempel i Japan och professor i miljödesign. Han föreläser vid flera universitet och är även verksam som designer av zenträdgårdar. Och ändå hinner han skriva böcker! Misstänker att han går upp tidigt på morgnarna – det står att man gör det som munk i ett kloster.

Den fullständiga titeln på boken är Konsten att leva enkelt – Zenmästarens 100 övningar för ett lugnare och lyckligare liv. Det är inte övningar i vanlig bemärkelse, som att göra armhävningar varje dag, utan mer 100 frön till tankar som planterar sig i bakhuvudet och får gro. Texterna är korta och kärnfulla, ibland lite kluriga att tyda vilket gör att de leder till en stunds filosoferande. Min idé från början var att läsa en text om dagen men jag tyckte att den var så spännande så jag läste några åt gången, men jag kände ett behov av att stanna upp och tänka till mellan varje text.

De hundra övningarna är uppdelade i tre delar:

• 30 sätt att stärka ditt närvarande jag
• 30 sätt att ingjuta mod och tillförsikt i livet
• 20 sätt att bli mindre vilsen och orolig
• 20 sätt att göra varje dag till den bästa

Jag har tidigare inte haft någon kunskap om zen men i den här boken beskrivs många begrepp och vad de innebär. Det är spännande och jag hade önskat att det i boken kunde ha funnits en lista på att ord och förklaringar som tas upp i varje övning. Men vill man så kan man göra en egen lista av dem. Boken passar att läsa för den som är stressad men ändå vill läsa något litet varje dag. Tonen i boken är ödmjuk och man känner sig omhändertagen när man läser den. Budskapet som jag får med mig är att våga stanna upp och ta vara på de små saker vi tar för givet och att se dem i ett sammanhang. Det är så lätt att mitt i all stress och framfart tappa bort det värdefulla vi redan har. Jag kommer att låta boken ligga kvar på mitt skrivbord och börja dagen med en slumpmässigt vald text varje dag! Idag blev det nummer 38: Trakta inte efter det du saknar – Var nöjd här och nu.