Inspiration att rensa ut i ditt hem!

Kategori: Bokrecensioner Sida 1 av 3

The art of discarding av Nagisa Tatsumi

Marie Kondo berättar i sina böcker att “The art of discarding” av Nagisa Tatsumi är boken som inspirerade henne väldigt mycket i början av hennes resa. I ett kort förord av Marie Kondo i “The art of discarding”, skriver hon att boken varit en katalysator för henne. Jag blev nyfiken på att läsa den och det visade sig bli en mycket trevlig men lite annorlunda upplevelse mot vad jag förväntat mig.

Boken består av tre delar, i den första berättar Nagisa om konsten att rensa ut och i den andra delen visar hon olika strategier för att omsätta det i praktiken. I den tredje delen beskriver hon hur man kan hitta alternativ till att slänga saker och då kan det kännas lättare att släppa taget om sakerna. Innehållet är tydligt strukturerat i punkter.

Underrubriken till boken är ”How to get rid of clutter and find joy”, och det löftet infrias i boken. Nagisa redogör noga för bakgrunden till varför vi ska ta oss tid till att rensa och ger massor med tips på hur man gör det på bästa sätt. En röd tråd är att inte vara så sentimental utan se saker för dess funktion och inte vara så rädd för att rensa ut. Behåll det du använder och tycker om – lite som Marie Kondo sammanfattar i hennes uttryck ”Spark joy”. Nagisa förespråkar inte köpstopp utan tycker att vi behöver ibland köpa nya saker men det är viktigt att vi inte låter dem ackumuleras i hemmet. Väldigt konkret skriver hon att ”om något är onödigt så ska vi göra oss av med det”. Angående nutidens explosion av förvaringssytem så tycker hon inte att de behövs: ”Om du minskar antalet saker du har, så är det inte nödvändigt med ett system för lagring och organisering.”

Ett begrepp som hon berättar om i boken är ”mottainai”. Det är ett japanskt ord som beskriver ”en känsla av skam inför slöseri”. Detta blir ofta ett hinder för oss själva när vi ska rensa ut och vi fastnar i processen. Men tänk istället att på sikt slimma ditt hem och den mat du äter så att du inte behöver slänga så mycket. När du använder det du har så är det motsatsen till ”mottainai”.

Boken är ganska tunn och det förklaras delvis av språket som författaren använder – det är rätt så konkret och kortfattat, men också för att hon inte lindar in sitt budskap. Ibland kan jag uppfatta formuleringarna som lite hårda och nästan brutala! 

”Men när du dör, kommer allt att vara skräp. Om du skulle dö just nu i en trafikolycka, det albumet du så noga sparat kommer att slängas. Dina böcker kommer köpas i ett parti av en second hand-bokhandel. Skulle det inte vara bättre att istället rensa ut sakerna och njuta av ett liv utan röra medans du kan?”

Boken är inte så pratig utan nästan mer som en instruktionsbok, men här och var dyker det upp fördjupningar i författarens tankar som är mycket intressanta och lärorika. Jag tycker att den här boken passar att läsa när man har kört fast i sin process att rensa ut och man verkligen behöver en knuff framåt! Jag har hittat många guldkorn i boken som citat och formuleringar som fått mig att tänka; jamen så är det ju! Ett solklart lästips för oss som gillar att rensa ut och även tycker om att läsa böcker från den japanska kulturen. Den kommer att få stå på den främre raden i min bokhylla. Jag kan förstå varför Marie Kondo tycker om den och att den inspirerade henne. Tyvärr har jag inte sett någon översättning till svenska ännu.

Har du också läst boken eller hamnar den på din vill-läsa-lista?

Om Nagisa Tatsumi (Bild ur boken “The art of discarding”.)

Har du provat Pomodorotekniken?

Har du också svårt att ta dig i kragen och genomföra en tråkig arbetsuppgift? Ibland behöver det inte vara en tråkig uppgift, det är bara svårt att komma igång. Då brukar jag använda mig av Pomodorotekniken. Det är en mycket enkel men smart metod för att få saker gjorda. Jag tycker att den passar till det mesta – och den passar utmärkt när jag ska starta upp och rensa i en kategori av saker som jag tycker är svår och det tar emot att börja. Och visst är det så att har man bara börjat så känns halva jobbet gjort!

Just tomaten har fått bli en symbol för den här tekniken eftersom den unge italienske mannen Francesco Cirillo som skapade den råkade ha en äggklocka formad som en tomat. (Ordet Pomodoro betyder tomat på italienska!) Under sitt första år på gymnasiet hade Francesco svårt att koncentrera sig och han blev ofta frustrerad när han inte kunde plugga i samma takt som sina studiekamrater. En dag ställde han sin tomatklocka på några minuter för att undersöka hur intensivt han kunde läsa på den tiden. Han upptäckte att det gick mycket bra för honom att koncentrera sig i korta stunder och när hans tomatklocka ringde tog han en paus. Denna upptäckt blev en stor förändring för Francesco och 1992 lanserade han tekniken som ett begrepp för allmänheten. Idag är hans teknik mycket känd och många använder den till alla typer av uppgifter som ska genomföras, oavsett om det har med arbete, studier eller vardag att göra.

Grunden i Pomodorotekniken är att du ställer en klocka på 25 minuter och påbörjar din uppgift. När klockan ringer får du ta en paus på 5 minuter. I pausen kan du sträcka på dig och kanske ta en nypa frisk luft. Ett pass på 25 minuter kallas för en Pomodoro och flera kallas för Pomodori. När du genomfört 4 stycken Pomodori med pauser är det dags för en längre paus på 25-30 minuter. När du lärt känna metoden kan du i förväg bestämma dig för hur många Pomodori du tror att du behöver till en viss uppgift. Du kan även laborera med om just 25 minuter är den bästa tiden för dig för en Pomodoro.

”Med Pomodorotekniken är tiden din vän, inte din fiende.”
Staffan Nöteberg, författare till

Pomodorotekniken – Kan du fokusera i 25 minuter?”

Egna reflektioner

Pomodorotekniken är så enkel men den kan få stora positiva effekter. Anledningen till att jag provade den från början är för att jag har problem med koncentration och jag upplevde snabbt att metoden passade mig. Det blir liksom lättare att skärma av omgivningen när jag arbetar och väntar på ”plinget” från klockan. Kanske på något vis är jag lättlurad men det fungerar!

Jag använde mig först av timern i mobilen men sedan ett tag tillbaka använder jag en app som heter Focus Keeper. Det finns flera olika appar för den här tekniken men jag har bara provat Focus Keeper och jag tycker om den. I appen kan man även lägga upp olika projekt och på så vis få statistik över hur lång tid man arbetat i projekten. Jag hade gratisversionen först men sedan ville jag prova premiumversionen där man kan ändra längden på Pomodori.

Bilder från appen Focus Keeper

Jag har laborerat med längden på Pomodori och kommit fram till att 25 minuter passar mig oftast, men vid vissa arbetsuppgifter ställer jag in längden på 40 minuter. Längre Pomodori passar när jag ska läsa eller skriva och kortare Pomodori när jag ska göra något praktiskt som att städa i en byrå. (Men du får prova dig fram till vad som passar dig!) När klockan plingar och jag är djupt i koncentration kan det vara frestande att inte ta pausen, men här upplever jag att om jag inte tar pausen, blir jag mycket snabbare trött under hela arbetspassets längd. Så mitt råd är att ta pausen även om du är mitt upp i något, då kan du arbeta längre.

Blir jag avbruten av andra tankar när jag arbetar skriver jag ner dem på en papperslapp och fortsätter att arbeta. Om telefonen ringer väljer jag om jag ska svara eller inte. Ibland kan jag då ringa upp efter min arbetsuppgift, men är det något mer akut svarar jag. Jag har provat att sätta telefonen på ljudlös när jag arbetar men på något vis blir jag mer stressad av det. Då tänker jag att jag kan missa något viktigt samtal från någon i familjen. Men det med telefonen är säkert en sak man kan träna upp sig själv och sin omgivning på. Mina ungdomar har vid det här laget lärt sig vad “en Pomodoro kvar” betyder!

Lästips

Vill du fördjupa dig i Pomodorotekniken kan jag rekommendera boken ”Pomodorotekniken – Kan du fokusera i 25 minuter?” av Staffan Nöteberg. Det är en mycket trevlig bok och den innehåller många praktiska exempel. Jag känner igen mig i problemet att uppleva att det är svårt att få saker gjorda och ett bra tips är att göra en uppgift i taget. Det låter så enkelt men ibland glömmer man bort det och försöker multitaska. Man tror att man är effektiv men oftast blir ingen uppgift blir helt klar. Boken är uppdelad i korta avsnitt och gör den väldigt lättläst. (Extra bra för oss som brottas med koncentrationen!) Den innehåller trevliga illustrationer också som förtydligar innehållet.

(Bild lånad från Bokus.)

Källor till detta inlägg:

Har du provat Pomodorotekniken eller är du sugen på att prova?

Kramar Eva Maria ❤︎

Ett nyktert klädfyllo – gästinlägg av Karin Larsson

Förra veckan kunde ni läsa min recension om boken ”Klädfyllot – En shopaholic på avgiftning”. Jag fick kontakt med författaren själv, Karin Larsson, och hon erbjöd sig att skriva till oss här på bloggen om hur det gick efter hennes år med köpstopp. Så spännande och lärorikt! Jag är väldigt tacksam för att du ville dela detta med oss! Tack Karin! ❤︎

Karin Larsson, författare till Klädfyllot – En shopaholic på avgiftning

Jag minns fortfarande känslan av förväntan, trots att det redan har gått tre år. Det var nyår 2019 och jag hade gett mig själv ett löfte; under hela 2020 skulle jag inte shoppa några kläder eller skor. Min walk in closet bågnade och jag hade verkligen inget behov av fler plagg. I efterhand har jag lärt mig att det finns ett ord som heter ”villhöver”. Det var det tankesättet som hade präglat mitt shoppande under flera år. Behovet fanns inte, däremot begäret.

Det shoppingfria året blev en succé … eller nej, nu ljög jag. Shoppingen rullade på ungefär som vanligt, men med en känsla av stor förvåning. Men vänta nu, jag skulle ju sluta?! Vad hände här?! Det hela slutade i en fåtölj hos en psykolog, med insikter som trillade ner som mynt i en enarmad bandit i Las Vegas, och en betydligt större förståelse för hur svårt det kan vara att kämpa emot ett beroende. Plus en obehaglig inblick i hur skitig modeindustrin är, bokstavligt talat.

Tanken var att skriva en bok om hur enkelt det är att sluta shoppa. ”Titta på mig, så här lätt är det! Kan jag så kan du!” Men den där boken om varför vi konsumerar så mycket blev istället berättelsen om mitt shoppande. ”Varför köper jag så mycket kläder? Vad handlar detta om egentligen?” Känslan av förvåning blandades med ren skräck. Kunde jag inte sluta konsumera trots att jag ville?! Psykologen tröstade mig med att jag hade lagt ribban för högt. Istället för att ge mig själv ett totalt förbud, vilket jag ändå inte kunde följa, var det bättre att försöka hitta en balans. ”Du kommer ju behöva köpa kläder förr eller senare ändå, eller hur?”

Såhär med facit i hand kan jag se att 2020 gav mig den käftsmäll som jag så väl behövde. Utan det uppvaknandet hade jag antagligen suttit djupare fast i shoppingträsket och fortfarande jagat kickar på diverse nätsidor. Ett par månader in på året 2021 kände jag en tomhet som mest kan liknas vid en medelsvår depression. Jag var helt under isen och insåg att det berodde på att jag hade genomskådat mig själv. Att shoppa hjälpte inte längre, insikten att kickarna var kemiska och av övergående art drog in mig i ett existentiellt grubbleri. Jag shoppar, alltså finns jag, fungerade inte längre. Fanns det kanske hälsosammare sätt att lyfta och peppa sig?

Ofta får jag frågan hur det gick sedan. Slutade jag shoppa helt? Nja … då skulle jag ljuga igen om jag påstod det. Men sakta men säkert har jag ersatt shoppandet med annat. Att skriva har blivit ett mer avslappnande sätt att fly en vardag som inte alltid är så Instagramvänlig. Att sluta (eller i alla fall rejält dra ner på) konsumtionen och istället börja producera har varit som balsam för själen. Att hålla sin egen bok i handen ger en kick motsvarande hundratals plagg. Och på den vägen är det, antar jag. Jag skriver och rensar, skriver och rensar. Häromdagen bar jag iväg en stor kasse med kläder till second hand-butiken i stan. Förvånad såg jag hur butiksägaren ratade min Odd Molly-kofta. Den var helt enkelt inte trendig längre. Det blev en bitterljuv påminnelse om att modehjulen rullar på i lika snabb takt vare sig jag försöker hänga med eller inte.

De kläder jag köper idag är ofta second hand. Jag har sett tillräckligt många dokumentärer om fast fashion nu för att känna samma illamående som efter fast food. När jag köper något nytt är det plagg som jag har tittat på länge och verkligen funderat på hur bra de skulle passa in i övriga garderoben. Förutom sparade pengar, som kan läggas på upplevelser och buffertkontot, har jag fått några riktigt fina vänner som delar mitt intresse för att minska på konsumtionen. Om min bok kan öppna ögonen för fler och visa på hur galet det är med överkonsumtion, så var det värt allt slit med att skriva den.

Karin Larsson Speciallärare, författare och med ett numera avhängt svart bälte i shopping.

Klädfyllot – En shopaholic på avgiftning

Jag fick ett tips om att lyssna på en radiointervju med Karin Larsson som har varit shopaholic när det avser kläder. I intervjun fick jag även veta att hon har skrivit en bok och den blev jag nyfiken på att läsa. Boken heter ”Klädfyllot – En shopaholic på avgiftning”. Berättelsen är en beskrivning av hennes egen kamp för att blir fri från beroendet att shoppa kläder och hennes insikter från året 2020 då hon bestämde sig för att ha ett köpfritt år.

För Karin går det på automatik att gå in i klädaffärer och köpa något nytt eller att sitta en stund på kvällen och klicka hem något från nätet. Det blir en sport att hitta det perfekta plagget med rätt färg och storlek. Hon får kickar av shoppingen men de sitter inte i så länge och ibland när hon hämtar ut ett paket på posten minns hon knappt vad hon beställt. Karin börjar få ångest inför tankar på miljön, hennes privatekonomi och all den tid hon slösar på att shoppa. Hon funderar på om det är något osunt i hennes beteende och när det nya året 2020 närmar sig bestämmer hon sig för att det ska bli ett köpfritt år. Hur svårt kan det vara? Hon har då sammanlagt 231 galgar i garderoben och på varje galge hänger det ett plagg. Utöver dessa plagg har hon alla kläder som ligger vikta i lådor. Totalsumman är kanske 400 plagg, och då är underkläder och strumpor inte inräknade. Trots denna mängd kläder går det bara fyra dagar in på det nya året när hon trillar dit och köper ett klädesplagg. Karins köpfria år löper parallellt med pandemin och hon beskriver hur den påverkar hennes tillvaro och arbete som lärare. När hon känner sig lite nere är det extra lätt att falla dit på nätshoppingen för att lysa upp tillvaron. Även om hon egentligen behöver färre kläder nu när hon inte kan vara ute och vara social. Hon kämpar på månad efter månad utan att lyckas att hålla en enda av dem köpfri. Är det ett tomrum hon försöker fylla? Saknar hon ett nära förhållande i sitt liv? Frågorna hopar sig när hon analyserar sin situation. Efter den misslyckade starten på året bestämmer hon sig för att ta kontakt med en psykolog och det blir början till hennes förståelse för problemet och hur hon ska kunna bryta beteende med att shoppa.

”Min parkbänk står hemma i min garderob.”

Det jag tycker om med Karins berättelse är att den är så öppen och osminkad. Hon beskriver sina tankar kring shoppingen och försöker inte dölja eller linda in någonting. Ingenting med shoppingen är glamoröst, det är samma missbruk som en alkoholist på en parkbänk menar hon själv, bara det att hennes parkbänk står hemma i hennes garderob. Genomgående i berättelsen reflekterar hon över frågor som jag så väl känner igen mig i – hur blir jag en mer miljömedveten konsument och hur kan jag hantera mina rädslor inför klimatförändringarna? Det finns inga pekpinnar i boken utan hon identifierar de frågor som jag tror vi alla ställer oss och oroar oss för. En slags maktlöshet. Till exempel frågan om hur jag som ensam liten konsument kan påverka miljön – eller är det ens lönt att försöka vara klimatsmart när andra flyger på semester flera gånger varje år? Är det mitt ansvar att stödköpa från butiker för att hålla samhällsekonomin igång? Jag tror att många kan känna igen sig i hennes berättelse ur olika perspektiv, inte bara utifrån ämnet att vara köpberoende. I berättelsen finns också glimtar av humor, trots det dystra ämnet.

Jag vill säga Tack till Karin Larsson för att hon har skrivit om ett viktigt ämne i vår samtid!

Karin Larsson arbetar som speciallärare i läs- och skrivutveckling på gymnasiet och bor i Alingsås. Hon har en dotter som bor med henne varannan vecka. De är båda mycket intresserade av klimatfrågor och lagar vegansk mat. Karin lägger mycket tid på sitt skrivande parallellt med sitt arbete som lärare. ”Klädfyllot” är hennes första bok men hon kommer att ge ut fler böcker, bland annat en barnbok.

Här hittar du intervjun med Karin Larsson:
“Jag är ett klädfyllo.”

The Comfort of Things av Daniel Miller

Idag blir det en recension av en speciell bok – The Comfort of Things. På sätt och vis kan man säga att det är en tegelsten men när jag började läsa den så sögs jag in i den. Den innehåller så många detaljer så jag har fått läsa den väldigt långsamt för att jag inte skulle missa något. Boken har legat på botten i min handväska som en hemlig kompis och har fått vara med på olika kaféer där jag suttit och läst ostört i min egen bubbla.

Författaren till boken, Daniel Miller, är professor i antropologi* (materiell kultur) vid University College i London och han har även skrivit andra böcker i samma ämne. Ämnet är helt nytt för mig så det har varit spännande att bekanta sig med det via den här boken. Boken bygger på en omfattande forskningsstudie som är presenterad på ett lättsammare sätt i The Comfort of Things. Men innan jag fortsätter så vill jag tacka Vardagens Mysterier för detta boktips. Det tog en stund att läsa den men jag är mycket glad för att du tipsade mig om denna speciella bok! 🙂 Tack så mycket!

Daniel och hans forskarkollega Fiona planerade en studie där de ville ta reda på vad saker betyder för oss och hur vi medvetet eller omedvetet utrycker oss själva genom våra saker. Våra saker är som en ”annan röst” som kompletterar oss och berättar vilka vi är. I ett större sammanhang utöver denna specifika studie så har Daniel studerat om en materiell kultur kan hjälpa oss att hantera förluster och förändringar.

För att genomföra sin studie behövde de välja ett område med bostäder där de kunde få intervjua 100 personer/familjer. De hittade en lång gata med stickgator som de gav namnet Stuart Street (den heter något annat i verkligheten!). Bebyggelsen var blandad på Stuart Street, både villor och lägenheter. De sökte efter en sådan gata för att få så stor blandning av intervjupersoner som möjligt. I början var det svårt att få personer som ville bjuda in dem i sina hem och ställa upp på deras intervjuer. Men efter ett tag så spreds ryktet att Daniel och Fiona var trevliga personer och fler och fler öppnade upp sina hem. I 17 månader besökte de Stuart Street och dess invånare. Fiona fastnade så mycket för området att hon flyttade dit! Av de 100 personer/familjer som deltog i studien har de valt ut 30 att skriva om i The Comfort of Things.

Den stora delen i boken består av 30 kapitel, vart och ett som handlar om varje person eller familj i ett hushåll. De boende i området känner inte varandra så väl, förutom på stickgatorna där sammanhållningen är starkare. Varje kapitel är så fascinerande att läsa – det är så olika hem de får komma in i. I några av hemmen bor det familjer och de får lära sig familjens historia och de går igenom deras olika typer av saker och vad de betyder för dem. I vissa av hemmen bor det personer som är ensamma och några av dem mår väldigt dåligt. Till exempel en missbrukare som inte har några saker alls – han har sålt allt för att ha råd till droger. Han berättar att han har några fina saker men de är hemma hos hans föräldrar så att han inte ska kunna sälja dem. Flera av personerna som finns med i boken har samlingar av olika slag som betyder mycket för dem. En röd tråd är att i sakerna så sitter det minnen och det hjälper dem att minnas sin historia.

När man läser kapitel för kapitel så kastas man in i så olika miljöer och mellan glädje och sorg. Beskrivningarna är mycket detaljerade. Jag läste ett kapitel i taget för att kunna ta till mig de olika personerna och sedan smälta deras berättelser. Vissa intervjuer blev väldigt känsloladdade och eftersom det inte är påhittade berättelser utan helt verkliga så blev jag extra berörd av några av dem. Jag kan känna igen mig själv i vissa av personerna och deras relationer till saker. Det får mig att reflektera över mina egna saker och vad de betyder för mig. Så även om boken handlar om andra personer så tror jag att det blir så att berättelserna startar en reflektion hos en själv.

Det finns många trådar ut från den här boken som jag skulle vilja läsa och lära mig mer om vad gäller den materiella kulturen och vår relation till saker. I boken nämns att det kan vara så att personer som kan knyta sig an till saker även har lättare att knyta an till andra människor, det skulle vara intressant att läsa mer om det och om det verkligen stämmer att det är så. Något som fångade mitt intresse var även beskrivningen att våra hushåll idag mer motsvarar små samhällen istället för att ingå i en större gemenskap, i alla fall i vår del av världen.

Jag är glad att den här boken kom i min hand, den har gett mig mycket. Boken är lättsamt skriven men jag tar med mig en del tunga känslor från de personer som inte hade det så lätt. Engelskan i boken är lätt att förstå med undantag för vissa enstaka ord som jag inte kunde sedan innan men då slog jag upp dem för att lära mig.

Ett starkt boktips för er som är intresserade av människor och våra relationer till saker!

*Läran om människosläktet och människan som gruppvarelse ur ett socialt och kulturellt perspektiv.

1%-metoden av James Clear

(Bild lånad från Bokus)

Boken ”1%-metoden – små förändringar, stora resultat” av James Clear har förändrat mina vardagsrutiner till det bättre! Det är en så engagerande och positiv bok! Jag blev faktiskt förvånad över hur peppande den var att läsa. Jag läste boken på engelska, då heter den ”Atomic Habits – Tiny Changes, Remarkable Results”. När jag köpte den fanns den inte översatt till svenska ännu, men som med många av böckerna jag köper så får de stå och vänta en stund i bokhyllan innan jag läser dem!

“All big things come from small beginnings.” – James Clear

James berättar om flera olika sätt att angripa det många av oss brottas med; antingen att skapa nya bra rutiner eller att bryta gamla dåliga vanor. Han går även på djupet och förklarar varför vi har så svårt för just detta – mycket intressant och genomtänkt läsning.

James teori är att små (till och med pyttesmå!) förändringar i rätt riktning i vardagen leder på sikt till stora resultat. Han kallar det för 1%-metoden. Om man gör något 1% bättre varje dag så händer det inte så mycket just den dagen men över tid så händer det stora saker. För att illustrera metoden berättar han om ett flygplan som står på flygplatsen och ska lyfta. Om nosen pekar 1 grad åt fel håll så tror man inte att det gör så mycket men slutmålet blir en helt annat plats!

Detsamma gäller såklart åt andra hållet också, om man gör 1% sämre varje dag. För varje förbättrad eller försämrad procent blir det dessutom en ränta-på-ränta-effekt. Så tänk på det när godisbiten är på väg in i munnen eller du hoppar över promenaden för att det regnar!

Diagram över 1%-metoden (bild ur boken “Atomic Habits”)

När man har fått för sig att ändra något i sitt liv så vill man att allt ska hända på en gång. Man sätter upp ett mål men helst ska det redan vara uppnått. Så blir det gärna för mig i alla fall. James menar att man ska absolut sätta upp mål, men man behöver även trivas på vägen dit. Istället för att fokusera stenhårt på målet så är det viktigt att man sätter upp ett system med rutiner i vardagen som leder fram till målet. Rutinerna i sig ska vara något man tycker om att göra och då blir arbetet en belöning. Att tycka om det man gör varje dag är en belöning i sig, det är ett fint sätt att tänka tycker jag. Ett exempel på det kan vara en elitidrottare som ska vara med i OS. Målet är en medalj men det är fyra år med hård träning på vägen dit. Då måste idrottaren verkligen tycka om att träna och ha bra rutiner! Och tänk på alla som har samma mål, men bara tre får medalj.

Jag vill inte avslöja för mycket från boken men den innehåller många listiga sätt att få till det med sina rutiner. Två exempel är dessa:

  • Stapla rutiner: Att bestämma en ordning på olika rutiner. Det kan vara att efter jag har gått kvällspromenad med hunden ska jag borsta hundens tänder. Då blir det att dessa två rutiner fastnar i varandra och tandborstningen glöms inte bort.
  • Bunta ihop rutiner: Bunta ihop en uppgift du behöver med något du vill göra. Till exempel kan det vara att städa toaletterna och lyssna på en ljudbok under tiden man städar. Då blir den tråkiga uppgiften lite lättare att genomföra.
Sammanfattning och övningar till Atomic Habits

Jag köpte även ”Workbook for Atomic Habits”. Det är en sammanfattning av boken per kapitel och sedan frågor att svara på. Inte helt nödvändigt att ha den här övningsboken men kanske att det blir en mer fördjupad läsning om man vill ha det. Efter varje kapitel läste jag sammanfattningen och frågorna. Det jag tycker är bra med övningsboken är att man får tänka praktiskt utifrån sin egen tillvaro om hur man kan införliva de olika tipsen.

Så alltså – en varm rekommendation för denna bok 🙂

Boken om hoarding “Buried in Treasures”

Jag vill berätta om boken ”Buried in Treasures – Help for Compulsive Acquiring, Saving, and Hoarding” av David F. Tolin, Randy O. Frost och Gail Steketee. Översatt till svenska skulle det bli ungefär ”Begravd i Skatter – Hjälp för tvångsmässigt köpande, sparande och sjukligt samlande” men tyvärr finns inte boken på svenska. Det är en fantastisk bok tycker jag och nu har jag läst den två gånger.

De tre författarna tillhör de ledande forskarna i världen inom ämnet hoarding och behandling av hoarding. De har alla doktorerat och är professorer i sina respektive ämnen; David F. Tolin inom psykiatri, Randy O. Frost inom psykologi och Gail Steketee inom socialt arbete. Med tanke på detta funderade jag på om boken skulle vara svår att ta sig igenom men helt tvärtom tycker jag – den är skriven på ett lätt språk (även om du inte är jätteduktig på engelska) och den har en mycket ödmjuk ton som genomsyrar hela boken. Målgruppen för boken är de som lider av hoarding, deras anhöriga och de som arbetar med klienter som lider av hoarding.

Författarna själva säger:
”Boken är en karta och du är chauffören. Att få kontroll över ditt samlande kommer att bli ett hårt arbete. De har aldrig träffat någon som upplevt denna process enkel. Många vill slänga ut boken genom fönstret!”

Målet med processen är att förändra sättet du ser på saker och hur du fattar beslut. Boken innehåller en steg-för-steg-plan att ta kontroll över ditt tänkande, känslor och beteende. Den innehåller även fakta om vad hoarding innebär och ger en stor förståelse för hur olika personer fastnar i hoarding och inte kommer ur det. Ett kapitel handlar om hur du kan minska ditt köptvång, vilket ofta går hand i hand med hoarding. Här finns tips om regler du kan sätta upp för dig själv och ett kort med frågor som du kan kopiera och ha med dig när du går i affärer. Författarna menar att ju mer kunskap och förståelse du har för hoarding, ju bättre kan du bli på att kontrollera din hoarding. I boken finns tester med frågor som kan ge svar på vilken grad av hoarding du har, från mild till allvarlig. I slutet av boken finns även samma tester för att följa upp processen och se om det har blivit en förbättring.

Parallellt i boken får du lära känna två personer, Helen och Bill. De lider båda av hoarding men på olika sätt. De är påhittade personer men har de problem som författarna möter hos sina klienter. Helen och Bill blir exempel på de olika teorier och moment som beskrivs i boken och då blir det lättare att förstå hur det kan fungera i praktiken.

Orsakerna till varför du fastnar och inte kommer igång med att rensa ut kategoriseras i fem stycken ”The Bad Guys” men till hjälp finns det sex stycken ”The Good Guys” som är tankesätt och strategier för att komma loss. En av dessa ”The Bad Guys” är att du luras att tänka med för kort tidsperspektiv. Det känns bäst just här och nu att inte ta tag i röran. Men en av ”The Good Guys” är att istället sätta upp långsiktiga mål och hålla ögonen på dem. Då är det lättare att göra den ansträngning som krävs.

En övning i boken är att formulera sina egna långsiktiga mål med vad som kan blir bättre om du rensar ut och får mer ordning i ditt hem. Dessa mål ska du sikta på i stunder när det känns jobbigt att rensa ut. I boken säger de ”Keep your eyes on the prize!” för att beskriva detta. En person börjar sin process först då fördelarna är större med att ha ett hem i ordning, än att hålla kvar vid sina saker och röra. Detta illustreras med en våg med två vågskålar. Den ena skålen innehåller vinster med att rensa ut, till exempel att kunna ta emot gäster, få ett säkrare hem, kunna städa lättare eller sälja saker och få ihop pengar. Den andra skålen innehåller orsaker/ursäkter till att hålla fast vid sina saker och därmed undvika det arbete och eventuella ångest det kan föra med sig att rensa ut. Först när vågskålen med fördelarna att rensa ut väger tyngre får personen insikt och motivation till att börja sin process. Den här bilden av vågskålarna tycker jag på något sätt säger allt! Det kan vara svårt att hitta drivkraften till att börja din process med att rensa ut men när du skapar mål och drömmar som blir viktigare än att hålla fast vid sakerna så går startskottet.

Något som är uppmuntrande är att rensa ut och hålla ordning är en färdighet som alla kan träna upp. Det är som en muskel och precis som du tränar dina muskler för att blir starkare kan du träna upp din färdighet i att rensa ut. Har du svårt att komma igång på grund av olika orsaker eller att du helt enkelt har generellt svårt att koncentrera dig, så börja med 10 minuter om dagen. Börja med områden som du själv tycker är lätta, till exempel om du tycker att köket är lättare så börja med det. Träna 10 minuter om dagen tills du känner att du kan gå vidare till 20 minuter och så vidare. När du kommit upp i längre stunder är du redo för svårare områden.

När jag har läst den här boken så har jag läst den långsamt och antecknat mycket vid sidan av. Jag har reflekterat över vad jag kan använda mig av i min egen process och jag har fått mycket inspiration av den här boken till att fortsätta mot mina långsiktiga mål. Så jag vill varmt rekommendera den till alla som på något sätt berörs av det här ämnet. Om du inte kan läsa på engelska kanske du kan be en vän att läsa den högt för dig i omgångar och översätta. Om du köper boken så tänk på att det ska vara den andra upplagan (second edition) eftersom den är omarbetad och innehåller fler avsnitt. Du kan köpa den som vanlig bok eller e-bok. Jag skriver inte detta som någon reklam, jag har ingen kontakt med författarna, utan jag vill bara rekommendera den för att jag tycker den är så givande. På till exempel Bokus hittar du den här:
https://www.bokus.com/bok/9780199329250/buried-in-treasures/

Nästa inlägg om hoarding kommer att handla om mina egna långsiktiga mål efter att ha gjort övningen i boken.

Kram Eva Maria

Project 333 av Courtney Carver

En av böckerna som jag har läst i sommar är Project 333 av Courtney Carver. Den fullständiga titeln är  “Project 333 – The Minimalist fashion challenge that proves less really is so much more”.  Courtney Carver har tidigare gett ut boken Soulful Simplicity och hon har en blogg som heter Be more with less.

Först vill jag säga att boken är så söt, den har små fina teckningar och hela layouten är så mysig på något sätt. Och innehållet handlar såklart om Project 333, ett projekt man kan genomföra för att upptäcka hur få klädesplagg och accessoarer man egentligen behöver. Tonen i boken är ödmjuk och hjälpsam och jag känner verkligen hur peppad jag blir att organisera min garderob! Vissa böcker känns så fulla av pekpinnar, men inte den här, den är mer varm och snäll liksom. Feelgood-läsning fast i en faktabok!

En kortfattad förklaring av Project 333 är att man tar ut alla sina kläder, skor och accessoarer ur sin garderob, byråer och i vilka skrymslen man nu har gömt sina skatter. Ur det här berget (för vissa blir det kanske bara en liten kulle!) av kläder så får man välja ut 33 stycken (inklusive skor och accessoarer men undantaget t ex träningskläder). Organisera dessa 33 objekt i din garderob och packa undan resten så att du inte ser dem dagligen. Så, under de kommande 3 månaderna får du bara använda dessa 33 objekt!

Det blir på sätt och vis som systemet med kapselgarderob som jag själv till viss del använder, men jag tror att Project 333 är mer radikalt och passar bra när man behöver en kick-start. Cortney menar att i Project 333 ligger fokus inte på att rensa ut, det kan man göra senare, och du behöver inte ha köpstopp. Dessa två parametrar kommer till dig naturligt sen när du upptäcker hur lite du egentligen behöver och hur din vardag förenklas i och med den mindre garderoben.

Så jag gillar boken Project 333 mycket och vill gärna läsa hennes första bok Soulful Simplicity också (den står redan i bokhyllan!). Jag prenumererar på hennes nyhetsbrev från bloggen Be more with less och det är inspirerande texter tycker jag.

Har ni läst någon av hennes böcker eller följer bloggen?

Anki Palm har öga för kropp & stil!

Idag gästas bloggen av Anki Palm, optiker och författare till boken Öga för kropp & stil! Jag är så glad och tacksam för ditt besök här och tusen tack för dina fina ord och inspiration ❤️

Anki Palm heter jag, optiker sedan hur länge som helst som älskar att skriva, är krönikör, författare, bor i Uppsala med man, en vuxen dotter, två döttrar i himlen och har optikföretag tillsammans med kompanjonen. Brukar säga att jag går igång på projekt, i alla fall att starta dem. Jo, då jag slutför några också. I dagarna för tre år sedan kom till exempel min bok Öga för kropp & stil – bejaka och förstärk ditt eget uttryck ut.

Den beskrivs så här:

Öga för kropp och stil är en annorlunda stilbok för kvinnor över 40. Förutom att ge inspiration till att förenkla sin garderob och hitta kläder man passar i, tar boken också upp olika sätt att tänka positivt om kroppen som faktiskt bär en genom livet. Ett stort avsnitt handlar om ögon och glasögon eftersom författaren även arbetar som optiker. Med hjälp av Anki Palms bok kommer du ut ur garderoben som den du är och vill vara.

Min kreativa skrivprocess tog fart några år efter att mina tvillingflickor Thea och Tove dog precis innan de skulle födas. Den blev märkligt nog mitt sätt att återkomma till livet. När det värsta ändå hade hänt vågade jag tro på att orden skulle bära. Och de gör de. I år kommer min andra bok ut – Bomullssystrar. Den beskrivs så här:

När författarjaget upplever att hennes döda flickor tar kontakt med henne från ovan ställs hon åter inför sorgens minnen och för att övervinna känslan av konflikt mellan liv och död för hon ett samtal med dem om livet som blev och kunde ha blivit.

Men nu till något lättsammare: Jag älskar att rensa. Mår jag bara lite dåligt vet jag att det är det bästa att göra för att återgå till mental balans.

Eva Maria och jag hittade till varandra för kanske fem år sedan i samband med en klädköpstopps-utmaning som jag tror det var du som startade. Visst var det så Eva Maria? (Ja, det stämmer! Det var skoj!/EM)

Jag gillar kläder och har fortfarande, trots att jag skrivit om det i min bok och gjort flera kapselutrensningar, en tendens att fylla på i garderoben och aldrig bli riktigt nöjd. Det är verkligen ett återkommande fascinerande fenomen. När jag läser dina bloggtexter om kapselgarderoben blir jag inspirerad att ta ett omtag. Tack för det, Eva Maria!

Här tänkte jag dela med mig om det jag i boken kallar Klädglädjemetoden. Hur kan du göra utrensningen i din garderob till en egen happening och en möjlighet att lära känna dig själv ännu bättre:

Den här metoden är, oavsett inställning, en väg mot klädglädje. Se den som en möjlighet, ta de delar som passar dig kombinerat med lite tålamod, en god inställning och uthållighet. Det kan ta sin lilla tid att nå en harmonisk och klädglad garderob men det är väl värt det.

Klara färdiga gå! Planera in en heldag i kalendern. Börja din förändringsprocess med ett köpstopp eller en begränsad budget. Försök att låta bli att köpa nya kläder de närmaste veckorna! Gör istället en rejäl utrensning. Det ger dig möjlighet att se klarare vad du faktiskt vill ha och trivs i att bära.

Bunkra mat och nyttigheter! Det här är ett heldagsgöra. När du väl har kommit igång med rensning och uppdelning av dina kläder vill du inte bli avbruten med turer till affären i onödan. Att rensa ut det du inte längre tycker om ger utrymme för kläderna som du faktiskt älskar. Var hård, rensa hellre ut om du är tveksam. Det troligaste är att du inte kommer att sakna ett endaste plagg av dem du har rensat ut. Och gör du ändå det så är det inte hela världen.

Var beredd på att du kan behöva göra den här utrensningen både en och två gånger de kommande åren. För vissa räcker det med en gång, för andra är det en längre process speciellt om du liksom jag har haft tendenser till överkonsumtion. Mitt tips är att du gör det här alldeles själv för att i det här stadiet inte påverkas av någon annan.

Så här går klädglädjemetoden till:

• Sätt på härlig musik. Eller bara njut av tystnaden.
• Gör plats för tre högar.
• Ta ut alla kläder ur garderoben!
• Titta på dem och ställ dig frågan: Hur många klädesplagg behöver jag?
• Prova varje plagg vart och ett för sig. Tänk inte kombinationer än.
• Blunda gärna och känn efter:

1. Sitter det som du vill?
2. Blir du glad av det?
3. Känner du dig fin i det?
4. Längtar du efter att få bära det?

• Gå igenom efter principerna:

1. Rensa bort! Passar inte längre, osköna, trasiga, tycker inte om längre.
2. Vet inte, kanske ha kvar?
3. Passar min kropp som den ser ut just nu. Tycker om.

Återvinn och återanvänd

Det tillverkas enorma mängder tyg och kläder i världen som ganska snart kasseras. Vi blir kanske trötta på kläderna och de tappar formen. Många i västvärlden är fostrade i en slit- och slängkultur där vi tappat bort förmågan att avgöra vad som är kvalitet och inte. Att kunna återvinna kläder borde, enligt mig, vara lika självklart som att vi numera återvinner och sopsorterar alltmer.

En garderob i garderoben

Ur högen med kläderna du tycker om väljer du en ”garderob i garderoben”. Den tar du till när du inte vill eller orkar bry dig om att matcha utan bara vill klä dig, snabbt. Vilka klädesplagg känns skönast och vilka plagg tycker du att du är fin i? Utgå ifrån listan nedan när du väljer din ”garderob i garderoben” men välj ut plagg och accessoarer som hör till ditt klädliv. Kanske bär du inte ens skjortor, använder inte kavajer eller är måttlig med smycken, scarfar och andra accessoarer. Du har kanske andra plagg som du använder regelbundet. Låt dem då ingå i din ”garderob i garderoben”.

Välj ut:

• Absoluta favoritbyxorna.
• Favoritkjolen eller ett par byxor till.
• Dina allra skönaste skor.
• Finskor.
• Två favorittröjor.
• En favoritskjorta.
• En kavaj eller kofta.
• Två linnen eller toppar.
• En jacka eller kappa.
• En scarf.
• Favoritsmyckena.
• En väska.
• Solbrillor (säger optikern).

Tänk vad jag skrev mycket om garderoben och mer kan du läsa i min bok om du blir nyfiken.

Det här var några ord från mig så här i C-tider. Eva Maria, det börjar bli dags att följa mina egna och dina råd igen, tror jag bestämt.

Hoppas att du som läser blir ännu lite mer inspirerad, för utrensning i det yttre livet handlar till syvende och sist ofta om behov av rensning inom oss, tror jag.

Vad tror du?

Anki Palm, Uppsala 12 maj 2020

ankipalm.se

Konsten att leva enkelt av Shunmyo Masuno

Innan jul tillbringade jag en lång stund i en bokhandel eftersom jag väntade på ett möte som blivit försenat. Jag hade ingen tanke på att handla något men den här lilla boken med sitt stora innehåll ville berätta något för mig.

Shunmyo Masuno som skrivit boken är en man med många strängar på sin lyra. Han är överstepräst vid ett zenbuddhistiskt tempel i Japan och professor i miljödesign. Han föreläser vid flera universitet och är även verksam som designer av zenträdgårdar. Och ändå hinner han skriva böcker! Misstänker att han går upp tidigt på morgnarna – det står att man gör det som munk i ett kloster.

Den fullständiga titeln på boken är Konsten att leva enkelt – Zenmästarens 100 övningar för ett lugnare och lyckligare liv. Det är inte övningar i vanlig bemärkelse, som att göra armhävningar varje dag, utan mer 100 frön till tankar som planterar sig i bakhuvudet och får gro. Texterna är korta och kärnfulla, ibland lite kluriga att tyda vilket gör att de leder till en stunds filosoferande. Min idé från början var att läsa en text om dagen men jag tyckte att den var så spännande så jag läste några åt gången, men jag kände ett behov av att stanna upp och tänka till mellan varje text.

De hundra övningarna är uppdelade i tre delar:

  • 30 sätt att stärka ditt närvarande jag
  • 30 sätt att ingjuta mod och tillförsikt i livet
  • 20 sätt att bli mindre vilsen och orolig
  • 20 sätt att göra varje dag till den bästa

Jag har tidigare inte haft någon kunskap om zen men i den här boken beskrivs många begrepp och vad de innebär. Det är spännande och jag hade önskat att det i boken kunde ha funnits en lista på att ord och förklaringar som tas upp i varje övning. Men vill man så kan man göra en egen lista av dem. Boken passar att läsa för den som är stressad men ändå vill läsa något litet varje dag. Tonen i boken är ödmjuk och man känner sig omhändertagen när man läser den. Budskapet som jag får med mig är att våga stanna upp och ta vara på de små saker vi tar för givet och att se dem i ett sammanhang. Det är så lätt att mitt i all stress och framfart tappa bort det värdefulla vi redan har. Jag kommer att låta boken ligga kvar på mitt skrivbord och börja dagen med en slumpmässigt vald text varje dag! Idag blev det nummer 38: Trakta inte efter det du saknar – Var nöjd här och nu.

Sida 1 av 3

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén