Jag håller på att gå igenom min garderob och har kunnat fatta beslut om att släppa taget om några plagg. Det har blivit att jag samlat en liten hög allteftersom och nu kunde jag fylla en påse till Sellpy! Det blev påse nummer 32 – känns helt overkligt att jag skickat in så många! Försöker föreställa mig berget med 32 påsar framför mig! Men det är ett bra sätt för mig som är före detta shopaholic när det gäller kläder, att ha som mål att fylla en påse till Sellpy då och då.
Detta fick åka med i påsen den här gången:
8 kjolar
1 par shorts
1 skärp
2 blusar
1 keps
2 par jeans
6 byxor
1 ljuslykta (Sellpy säljer inte bara kläder!)
Totalt 22 saker
Jag skrev nyligen i ett inlägg att jag nått målet att alla mina kläder får plats i garderoben så nu har jag inga påsar på golvet eller på loftet. En del inköp av nya kläder och skor har det blivit efter mitt klädköpstopp (som varade 1 år) men det har känts skoj och fräscht att uppdatera garderoben lite grand inför vår och sommar!
Jag har reflekterat över att det är betydligt lättare att bära in nya saker i hemmet än att bära ut. För mig är det så, är det så för dig också?
Båda situationer innefattar ett beslut men det känns ofta lättare att bestämma sig för att köpa en sak eller ta emot en gåva, än att sedan rensa ut den. När saken väl är i hemmet så händer det något, jag vet inte riktigt vad, men som att man fäster sig vid den på något vis.
Därför är jag mycket noga nuförtiden med vad som får komma över tröskeln och in i mitt hem. Jag väger varje sak på guldvåg. Jag försöker se framför mig vilken funktion saken kommer att ha och var den ska ha sin egen plats. I detta beslut brukar jag tänka på allt arbete och tid jag har lagt ner genom åren på att rensa ut och skapa ordning. Detta vill jag inte förstöra genom att bygga upp en röra i hemmet igen genom att ta in saker som jag inte behöver.
Jag tror att beslutet att ta hem en ny sak är lättare att fatta ju billigare saken är, eller ibland helt gratis. Men även de saker som är billiga eller gratis bidrar till att bygga en röra i hemmet. Så även om något är billigt eller gratis är det bra att väga saken på guldvåg och fråga sig själv – ska den få komma över min tröskel och in i mitt hem? Är den värd att få bli en del av mitt hem?
Nu har jag ingen guldvåg, och säkert inte du heller, men man kan hålla saken i handen och känna efter om man vill ta med den hem eller inte. Tyckte bara att det lät fint och speciellt med en guldvåg för det är något man väger väldigt noga med!
Nu är det bara en månad kvar av klädköpstoppet! På ett sätt längtar jag till det är över men en annan del av mig tycker att det är väldigt skönt och enkelt att ha klädköpstopp – att inte behöva leta efter nya kläder, prova och välja. Det frigör tid och energi att vara begränsad till det som hänger i garderoben. Vi var bjudna på ett gäng studentfester i början av juni och det första jag tänkte på var såklart: Vad ska jag ha på mig?! Vanligtvis hade jag nog kastat mig ut i affärerna och köpt något på impuls men nu fick jag bara komma tillbaka till att: Nej, jag får helt enkelt ta något som redan finns i garderoben. Jag hittade något ”gammalt” i garderoben och det gick bra. Jag fick till och med en kommentar från en person som tyckte att jag alltid hade så fina kläder! Det kändes roligt. Jag berättade för henne om köpstoppet och vi fick ett givande samtal. Hon hade själv dragit ner avsevärt på sina klädinköp med tanke på miljön och privatekonomin. Det har infunnit sig många intressanta samtal under det här året!
Under klädköpstoppet har jag skrivit en lista på kläder och skor som jag känt mig frestad att köpa. Jag ska visa listan här när köpstoppet är över, det kan ju komma fler frestelser! Det har också blivit en lista på plagg och skor som jag tycker att jag behöver och där kommer jag nog att välja att göra några inköp ganska så snart efter att köpstoppet är över.
Jag har redan nu bestämt mig för att ha fortsatt köpstopp på vissa kategorier av kläder som till exempel träningskläder. Behöver verkligen inte mer av det! Min tanke är att sedan stämma av då och då i samband med att jag går igenom min garderob, kanske inför varje ny säsong. Jag har även funderingar på att koppla ihop mina klädinköp med någon form av belöning… som att jag får köpa ett plagg/skor när jag tränat ett visst antal gånger eller gjort andra uppgifter. Men jag ska se om jag kan utveckla detta till något! 🙂
Resultatet hittills är att jag inte har handlat något alls, varken nytt eller begagnat. Det enda som jag just nu känner ett verkligt behov av är nya joggingskor… inte för att jag joggar mycket men jag har fått problem med artros i en tåled och då hade det varit fint med en annan typ av skor än de jag använder nu.
I september månad när klädköpstoppet är över kommer jag att skriva mer om mina reflektioner och hur jag ska tänka när jag får handla igen!
Nu i sommartider är det inte bara tid för sol och bad utan även för loppis. Jag tycker mycket om att gå på loppis och min favorit i närheten är såklart Erikshjälpen i Malmö som har öppet alla dagar utom söndagar. Det är också min favorit när det gäller att skänka saker, så där har jag varit många gånger. Vi har även en Lions-loppis nära som är öppen varannan lördag. Jag har dock dragit ner på mina loppis-besök eftersom jag inte vill fylla hemmet med fler saker! Ibland händer det ändå att jag halkar in på en loppis och då får jag verkligen hålla fingrarna i styr. Innan mina besök får jag träna i tanken att jag inte ska köpa något onödigt. Det är lätt att tänka att ”det är så billigt och om jag inte vill ha saken sen kan jag bara sälja eller sänka den igen”. Men detta är en tankefälla, i alla fall för mig, för när jag väl kommer hem med saken så händer det något och jag har sedan svårt att rensa ut den och släppa taget. Så bäst är om jag bara tar hem saker som jag vet att jag behöver till någon specifik funktion.
Det jag är väldigt svag för på loppis är små kristallskålar på fot och stora och små vaser. Jag brukar hitta många söta varianter av dessa föremål men får som sagt hålla mig ifrån att köpa för många! Mitt bästa fynd var en stor kristallvas för 60 kr och den har jag använt mycket i många år, så det var ett bra köp.
Små söta skålar!Charmiga vaser!
(Bilderna är från Erikshjälpen i Malmö.)
Senast jag var på loppis köpte jag en liten kristallskål för 20 kronor och fyllde den med godis och gav den i present till min mamma. Det känns helt galet att gå till en affär och köpa helt nya saker som till exempel glas och porslin när det finns så mycket begagnat. Som att köpa nya glas när det finns tusentals på loppis som ser helt nya ut till en bråkdel av priset. Men ännu kan jag känna att det är svårt att ge begagnade saker i present till personer jag inte känner så väl. Till mina vänner som vet hur jag tänker kring det så känns det okej!
Små presenter!Ett litet fynd…!
Har ni några svaga punkter på loppis och hur tänker ni kring att ge begagnade saker i present?
Förra veckan kunde ni läsa min recension om boken ”Klädfyllot – En shopaholic på avgiftning”. Jag fick kontakt med författaren själv, Karin Larsson, och hon erbjöd sig att skriva till oss här på bloggen om hur det gick efter hennes år med köpstopp. Så spännande och lärorikt! Jag är väldigt tacksam för att du ville dela detta med oss! Tack Karin! ❤︎
Karin Larsson, författare till Klädfyllot – En shopaholic på avgiftning
Jag minns fortfarande känslan av förväntan, trots att det redan har gått tre år. Det var nyår 2019 och jag hade gett mig själv ett löfte; under hela 2020 skulle jag inte shoppa några kläder eller skor. Min walk in closet bågnade och jag hade verkligen inget behov av fler plagg. I efterhand har jag lärt mig att det finns ett ord som heter ”villhöver”. Det var det tankesättet som hade präglat mitt shoppande under flera år. Behovet fanns inte, däremot begäret.
Det shoppingfria året blev en succé … eller nej, nu ljög jag. Shoppingen rullade på ungefär som vanligt, men med en känsla av stor förvåning. Men vänta nu, jag skulle ju sluta?! Vad hände här?! Det hela slutade i en fåtölj hos en psykolog, med insikter som trillade ner som mynt i en enarmad bandit i Las Vegas, och en betydligt större förståelse för hur svårt det kan vara att kämpa emot ett beroende. Plus en obehaglig inblick i hur skitig modeindustrin är, bokstavligt talat.
Tanken var att skriva en bok om hur enkelt det är att sluta shoppa. ”Titta på mig, så här lätt är det! Kan jag så kan du!” Men den där boken om varför vi konsumerar så mycket blev istället berättelsen om mitt shoppande. ”Varför köper jag så mycket kläder? Vad handlar detta om egentligen?” Känslan av förvåning blandades med ren skräck. Kunde jag inte sluta konsumera trots att jag ville?! Psykologen tröstade mig med att jag hade lagt ribban för högt. Istället för att ge mig själv ett totalt förbud, vilket jag ändå inte kunde följa, var det bättre att försöka hitta en balans. ”Du kommer ju behöva köpa kläder förr eller senare ändå, eller hur?”
Såhär med facit i hand kan jag se att 2020 gav mig den käftsmäll som jag så väl behövde. Utan det uppvaknandet hade jag antagligen suttit djupare fast i shoppingträsket och fortfarande jagat kickar på diverse nätsidor. Ett par månader in på året 2021 kände jag en tomhet som mest kan liknas vid en medelsvår depression. Jag var helt under isen och insåg att det berodde på att jag hade genomskådat mig själv. Att shoppa hjälpte inte längre, insikten att kickarna var kemiska och av övergående art drog in mig i ett existentiellt grubbleri. Jag shoppar, alltså finns jag, fungerade inte längre. Fanns det kanske hälsosammare sätt att lyfta och peppa sig?
Ofta får jag frågan hur det gick sedan. Slutade jag shoppa helt? Nja … då skulle jag ljuga igen om jag påstod det. Men sakta men säkert har jag ersatt shoppandet med annat. Att skriva har blivit ett mer avslappnande sätt att fly en vardag som inte alltid är så Instagramvänlig. Att sluta (eller i alla fall rejält dra ner på) konsumtionen och istället börja producera har varit som balsam för själen. Att hålla sin egen bok i handen ger en kick motsvarande hundratals plagg. Och på den vägen är det, antar jag. Jag skriver och rensar, skriver och rensar. Häromdagen bar jag iväg en stor kasse med kläder till second hand-butiken i stan. Förvånad såg jag hur butiksägaren ratade min Odd Molly-kofta. Den var helt enkelt inte trendig längre. Det blev en bitterljuv påminnelse om att modehjulen rullar på i lika snabb takt vare sig jag försöker hänga med eller inte.
De kläder jag köper idag är ofta second hand. Jag har sett tillräckligt många dokumentärer om fast fashion nu för att känna samma illamående som efter fast food. När jag köper något nytt är det plagg som jag har tittat på länge och verkligen funderat på hur bra de skulle passa in i övriga garderoben. Förutom sparade pengar, som kan läggas på upplevelser och buffertkontot, har jag fått några riktigt fina vänner som delar mitt intresse för att minska på konsumtionen. Om min bok kan öppna ögonen för fler och visa på hur galet det är med överkonsumtion, så var det värt allt slit med att skriva den.
Karin Larsson Speciallärare, författare och med ett numera avhängt svart bälte i shopping.
Jag fick ett tips om att lyssna på en radiointervju med Karin Larsson som har varit shopaholic när det avser kläder. I intervjun fick jag även veta att hon har skrivit en bok och den blev jag nyfiken på att läsa. Boken heter ”Klädfyllot – En shopaholic på avgiftning”. Berättelsen är en beskrivning av hennes egen kamp för att blir fri från beroendet att shoppa kläder och hennes insikter från året 2020 då hon bestämde sig för att ha ett köpfritt år.
För Karin går det på automatik att gå in i klädaffärer och köpa något nytt eller att sitta en stund på kvällen och klicka hem något från nätet. Det blir en sport att hitta det perfekta plagget med rätt färg och storlek. Hon får kickar av shoppingen men de sitter inte i så länge och ibland när hon hämtar ut ett paket på posten minns hon knappt vad hon beställt. Karin börjar få ångest inför tankar på miljön, hennes privatekonomi och all den tid hon slösar på att shoppa. Hon funderar på om det är något osunt i hennes beteende och när det nya året 2020 närmar sig bestämmer hon sig för att det ska bli ett köpfritt år. Hur svårt kan det vara? Hon har då sammanlagt 231 galgar i garderoben och på varje galge hänger det ett plagg. Utöver dessa plagg har hon alla kläder som ligger vikta i lådor. Totalsumman är kanske 400 plagg, och då är underkläder och strumpor inte inräknade. Trots denna mängd kläder går det bara fyra dagar in på det nya året när hon trillar dit och köper ett klädesplagg. Karins köpfria år löper parallellt med pandemin och hon beskriver hur den påverkar hennes tillvaro och arbete som lärare. När hon känner sig lite nere är det extra lätt att falla dit på nätshoppingen för att lysa upp tillvaron. Även om hon egentligen behöver färre kläder nu när hon inte kan vara ute och vara social. Hon kämpar på månad efter månad utan att lyckas att hålla en enda av dem köpfri. Är det ett tomrum hon försöker fylla? Saknar hon ett nära förhållande i sitt liv? Frågorna hopar sig när hon analyserar sin situation. Efter den misslyckade starten på året bestämmer hon sig för att ta kontakt med en psykolog och det blir början till hennes förståelse för problemet och hur hon ska kunna bryta beteende med att shoppa.
”Min parkbänk står hemma i min garderob.”
Det jag tycker om med Karins berättelse är att den är så öppen och osminkad. Hon beskriver sina tankar kring shoppingen och försöker inte dölja eller linda in någonting. Ingenting med shoppingen är glamoröst, det är samma missbruk som en alkoholist på en parkbänk menar hon själv, bara det att hennes parkbänk står hemma i hennes garderob. Genomgående i berättelsen reflekterar hon över frågor som jag så väl känner igen mig i – hur blir jag en mer miljömedveten konsument och hur kan jag hantera mina rädslor inför klimatförändringarna? Det finns inga pekpinnar i boken utan hon identifierar de frågor som jag tror vi alla ställer oss och oroar oss för. En slags maktlöshet. Till exempel frågan om hur jag som ensam liten konsument kan påverka miljön – eller är det ens lönt att försöka vara klimatsmart när andra flyger på semester flera gånger varje år? Är det mitt ansvar att stödköpa från butiker för att hålla samhällsekonomin igång? Jag tror att många kan känna igen sig i hennes berättelse ur olika perspektiv, inte bara utifrån ämnet att vara köpberoende. I berättelsen finns också glimtar av humor, trots det dystra ämnet.
Jag vill säga Tack till Karin Larsson för att hon har skrivit om ett viktigt ämne i vår samtid!
Karin Larsson arbetar som speciallärare i läs- och skrivutveckling på gymnasiet och bor i Alingsås. Hon har en dotter som bor med henne varannan vecka. De är båda mycket intresserade av klimatfrågor och lagar vegansk mat. Karin lägger mycket tid på sitt skrivande parallellt med sitt arbete som lärare. ”Klädfyllot” är hennes första bok men hon kommer att ge ut fler böcker, bland annat en barnbok.
Nu har det gått två månader av det nya klädköpstoppet! Det är kanske konstigt att säga det, men jag känner mig jätteglad över köpstoppet och det inspirerar mig mycket till att fundera på kläder och mode ur olika perspektiv. Det är många som tänker på mig och hör av sig med tips när de ser något om klädkonsumtion på TV eller i en artikel i en tidning. Verkligen roligt!
Jag startade ju en grupp på Facebook eftersom det visade sig att det var många som var intresserade av att hänga på, så nu är vi drygt 70 medlemmar i gruppen. Det jag generellt uppfattar om de som har gått med i gruppen är att de har funderat på klädköpstopp sedan tidigare men inte kommit igång, men nu när vi är flera som gör det tillsammans så är det lättare.
Tre ämnen som kommit upp hittills är:
Varför har man klädköpstopp? I gruppen har det kommit fram att det finns flera olika anledningar till att ha köpstopp och det tycker jag är så intressant. Det kan vara för att spara pengar, leva mer miljövänligt, ha en detox för att komma tillrätta med en proppfull garderob och rensa under tiden, fundera över vilken klädstil man vill fortsätta med eller byta till, försöka dämpa sitt köpberoende och andra individuella anledningar.
Vilka regler ska man ha för ett köpstopp? Här är vi överens om att man får bestämma sina egna regler. Det är inga pekpinnar utan vill man ha undantag för till exempel festkläder eller underkläder så är det helt okej. Jag tror att även om man köper något under sitt köpstopp, så köper man färre saker än om man inte hade haft köpstopp. Det är ingen tävling utan syftet är att bli mer medveten när det gäller den egna konsumtionen av kläder och hur den kan förändras.
Hur kan man motstå köpsuget? Detta tycker jag själv är en väldigt angelägen fråga. Jag tror detta i allra högsta grad är en sak man kan träna upp. Första gången jag provade att ha klädköpstopp tyckte jag att det var mycket svårare. Jag brottades mycket med mitt köpsug och klarade bara fyra månader. Jag tänker att anledningen är också kopplad till köpsuget – ju mer övertygad man är ju lättare är det.
Det jag själv råkade ut för nyligen var att jag hittade en jacka på rea och jag drabbades av svårt köpsug, det slog till med full kraft. Det kom helt oväntat för det hade gått så bra dittills, det kändes ”lätt som en plätt”. Men när jag var inne i en sportaffär för att köpa hantlar till min hemmaträning (som jag faktiskt har kommit igång med!) så snubblade jag över några ställ med vinterkläder på rea. Det var speciellt en skidjacka där som jag fastnade så mycket för. Det gjorde inte saken lättare att den var nedsatt från 1299 kr till 700 kr. Jag provade den men den var för liten, men istället för att bara gå därifrån så surfade jag in på deras web-shop och där fanns den i min storlek! Jag var så nära att klicka hem den! Men jag lyckades att tänka hela varvet och motstå att köpa den. För det första så har jag redan flera jackor i samma kategori och för det andra så blir det väldigt lite skidåkning här i södra Skåne! 🙂 Dagen efter händelsen så funderade jag fortfarande på jackan och kollade på den på nätet, men efter cirka fyra dagar så infann sig en lättnad över att jag hade klarat att motstå att köpa något onödigt och jag kände mig så nöjd. Det hade känts väldigt tråkigt att bryta köpstoppet för något jag verkligen inte behövde.
Jag vet att ni är några följare av bloggen som också har klädköpstopp nu och jag håller tummarna för er! Berätta gärna hur det går! Och det går bra att gå med i Facebook-gruppen löpande, det är bara att hoppa på. 🙂
Jag funderar ofta på hur lätt det är att köpa en sak, hur nära och tillgänglig konsumtionen är. Vi kan svänga förbi köpcentret på vägen hem eller bara ligga i sängen en söndagsmorgon och klicka hem varor från hela världen. Och nu behöver vi inte ens komma ur pyjamasen för paketen kan levereras vid dörren två timmar senare. Det är ju bra på ett sätt men behöver vi verkligen alla dessa saker och måste vi få dem direkt? Har man vant sig vid det så kanske man blir irriterad om de där flip-flopsen man beställt tar tre dagar på sig att komma. Då är det kanske inte ens strandväder längre.
Men sedan när man använt flip-flopsen en halv dag och inser att de skaver mellan tårna så kastar man in dem i garderoben så får de ligga där i sin ensamhet och kanske aldrig bli använda igen. Det är för jobbigt att leta reda på någon annan som vill ha dem, sälja dem eller köra och lämna dem till välgörenhet. De var ju ändå så billiga. Det är så här bergen av saker i hemmet byggs samtidigt som det bidrar till ett extremt resursslöseri. Det är så lätt att köpa något men sedan av olika anledningar svårt att rensa ut – man har inte tid, ork eller så är det svårt att släppa taget även om man inte använder sakerna.
Innan jag började rensa ut och blev medveten om mina köpvanor så hade jag det som jag beskriver här ovan. Det har tagit mig många år att ändra mitt beteende men nu är jag glad för att jag har kommit dit att jag väldigt sällan gör ett impulsköp. Jag drabbas fortfarande av suget att vilja köpa något som jag egentligen inte behöver men då hindrar jag mig själv genom att skriva upp saken på min Önskelista i mobilen. Om suget kommer över mig att ”jag MÅSTE ha ett par nya jeans som jag sett i reklam och de är så snygga” så tänker jag ett extra varv:
Behöver jag verkligen nya jeans just nu eller inom den närmaste månaden? Nej, faktiskt inte.
Hur många jeans har jag redan i min garderob? Jag har fem par jeans (dock inte likadana som de nya snygga men de gör sitt jobb).
Jag kommer fram till att jag kan stoppa min impuls och så skriver jag upp ”ett par jeans” på min Önskelista i mobilen.
Jag tror också att det som hjälper med en sådan här önskelista är att det blir inte helt förbjudet att köpa något – när jag skriver upp något så lurar jag hjärnan med att jag kanske kan få köpa den där saken senare och då känns det lättare. Med jämna mellanrum tittar jag på min Önskelista i mobilen och går igenom den. Oftast kan jag då stryka en massa saker som jag efter ett tag insett att jag inte behöver köpa. Kanske har de redan blivit omoderna! Men det kan också vara något som har stått där längre och då kan det vara så att jag slår till och köper det. Då känns det bra att ha utvärderat om jag behöver det eller inte.
Hur gör du för att stoppa dina impulsköp? Eller tycker du att impulsköp brukar bli de bästa köpen?
Så var det julafton idag! Oavsett hur ni firar eller inte firar idag så önskar jag alla ni fina läsare en härlig dag! Jag är så glad för att vi delar intresset med att rensa ut, och jag är glad för att ni kikar in här på bloggen och läser!
På julafton är det mycket fokus på julklappar och mitt tips är att om ni får en julklapp ni inte blir så glad för så fråga om ni kan få kvittot och byta den. Det kan kännas lite jobbigt att fråga det, men det är bättre än att saken ska ligga oanvänd och ta plats och sedan kanske bara rensas ut till ingen nytta. Det är slöseri med resurser genom hela ledet! Förklara hur det ligger till – att ni inte vill fylla på era hem i onödan och att ni hellre byter till något annat som kan ge nytta och glädje.
Jag är själv kluven till julklappar men jag försöker alltid att köpa saker som fyller ett behov. Kanske blir det lite tråkiga julklappar men de håller i längden istället bara för att ge glädje i fem minuter. Mina favoritjulklappar att ge är brandsläckare, brandfilt, reflexväst, spolarvätska … ja, ni hör själva! Inte så lattjo men väldigt bra att ha! En peeling-sten med en välgörande fotkräm tycker jag också om att ge bort.
Och tänk på att sortera julklappspapper och snören rätt till återvinningen! Julklappspapper ska sorteras som pappersförpackning och snören kan du lägga som restavfall, alltså i din soppåse.
Det är alltid en speciell känsla att klä granen! I år har jag längtat extra mycket. Vi samlar på fina julgranskulor och varje år köper vi en ny kula som ska vara lite speciell. Vi har inte jättemånga kulor men vi fyller granen med vår samling.
Granen naken…
… och påklädd!
I år blev den nya kulan en Yorkshireterrier i julkläder. Vi har ju en York så direkt när vi såg den så var beslutet om årets kula fattat! 🙂
Årets julbild på vår nyklippta York Karro!
De senaste åren har det pratas mycket om att det inte är så miljövänligt med gran. Jag funderade ett extra varv angående granen i år men jag tycker det är så svårt att avstå granen! Det är så mysigt när man kommer upp i den mörka morgontimmen och tända granen. En plastgran skulle också vara fint men enligt forskning så tar det 16 år för en plastgran att likställas med en riktig gran ur miljöhänsyn. Den granen vi köpte i år var 12 år gammal stod det på etiketten. Nästan lite sorgligt att den har fått huggas ner för att bli julgran. Intressant läsning om en hållbar jul och granar hittar du på Medveten Konsumtion.
