Jag funderar på det här med coffee table-böcker. Vad är egentligen definitionen för en sådan bok? Är de tänkta som inredningsdetaljer eller ska man faktiskt läsa dem? Jag har ett gäng böcker som jag tänker kan definieras som coffee table-böcker. Jag har köpt dem främst för att läsa, men jag har även tänkt att själva böckerna i sig är härliga att se på och bläddra i. Jag älskar att krypa upp i soffan och njuta av fina böcker och drömma mig bort. Böcker om inredning i olika stilar är det som lockar mig mest, men även arkitektur, resor och natur. Mina coffee table-böcker står dock i bokhyllan och ligger inte framme på soffbordet.
Men vad skiljer en coffee table-bok från en vanlig bok? Jag tänker att gränsen är nog inte helt tydlig. Kanske är det först och främst storleken, att en coffee table-bok är en så kallad foliant. På biblioteken sorterar man böcker som är 26 cm och högre som folianter (enligt wikipedia). Sen tänker jag att en coffee table-bok ska innehålla många bilder och helst ha lite snygg design – men kanske inte nödvändigtvis, gillar man boken och blir glad av den så passar nog vilken bok som helst att ha liggandes framme. En bok som ligger framme kan öppna upp för samtal och bryta isen mellan gäster.
Har du någon favorit coffee table-bok som du vill tipsa om? Antingen för innehållet eller utseendet, eller helst både och!
Länkar till vidare läsning om coffe table-böcker:
Matilda
Jag har en “coffee table book” – British traditions and interior design. Jag tänkte väl att jag skulle läsa mer i den och använda den mer än vad jag gjort. Det känns som att det mer är en bok som försöker signalera en önskvärd identitet hos mig själv…
Eva Maria
Googlade på den boken och den verkar ju underbar! 🙂 Skrev upp den på min väldigt långa bok-önskelista! Det är intressant som du skriver att coffee table books nog gärna vill signalera en identitet. De böcker som verkar mycket populära nu är Chanel, Louis Vuitton, Rolex och den typen av “fancy” märken i bokform. Kanske något som ska påminna en om de olika drömmarna man har!