Kategori: Bokrecensioner Sida 2 av 4

Boken ”1%-metoden – små förändringar, stora resultat” av James Clear har förändrat mina vardagsrutiner till det bättre! Det är en så engagerande och positiv bok! Jag blev faktiskt förvånad över hur peppande den var att läsa. Jag läste boken på engelska, då heter den ”Atomic Habits – Tiny Changes, Remarkable Results”. När jag köpte den fanns den inte översatt till svenska ännu, men som med många av böckerna jag köper så får de stå och vänta en stund i bokhyllan innan jag läser dem!

“All big things come from small beginnings.” – James Clear

James berättar om flera olika sätt att angripa det många av oss brottas med; antingen att skapa nya bra rutiner eller att bryta gamla dåliga vanor. Han går även på djupet och förklarar varför vi har så svårt för just detta – mycket intressant och genomtänkt läsning.

James teori är att små (till och med pyttesmå!) förändringar i rätt riktning i vardagen leder på sikt till stora resultat. Han kallar det för 1%-metoden. Om man gör något 1% bättre varje dag så händer det inte så mycket just den dagen men över tid så händer det stora saker. För att illustrera metoden berättar han om ett flygplan som står på flygplatsen och ska lyfta. Om nosen pekar 1 grad åt fel håll så tror man inte att det gör så mycket men slutmålet blir en helt annat plats!

Detsamma gäller såklart åt andra hållet också, om man gör 1% sämre varje dag. För varje förbättrad eller försämrad procent blir det dessutom en ränta-på-ränta-effekt. Så tänk på det när godisbiten är på väg in i munnen eller du hoppar över promenaden för att det regnar!

När man har fått för sig att ändra något i sitt liv så vill man att allt ska hända på en gång. Man sätter upp ett mål men helst ska det redan vara uppnått. Så blir det gärna för mig i alla fall. James menar att man ska absolut sätta upp mål, men man behöver även trivas på vägen dit. Istället för att fokusera stenhårt på målet så är det viktigt att man sätter upp ett system med rutiner i vardagen som leder fram till målet. Rutinerna i sig ska vara något man tycker om att göra och då blir arbetet en belöning. Att tycka om det man gör varje dag är en belöning i sig, det är ett fint sätt att tänka tycker jag. Ett exempel på det kan vara en elitidrottare som ska vara med i OS. Målet är en medalj men det är fyra år med hård träning på vägen dit. Då måste idrottaren verkligen tycka om att träna och ha bra rutiner! Och tänk på alla som har samma mål, men bara tre får medalj.

Jag vill inte avslöja för mycket från boken men den innehåller många listiga sätt att få till det med sina rutiner. Två exempel är dessa:

• Stapla rutiner: Att bestämma en ordning på olika rutiner. Det kan vara att efter jag har gått kvällspromenad med hunden ska jag borsta hundens tänder. Då blir det att dessa två rutiner fastnar i varandra och tandborstningen glöms inte bort.
• Bunta ihop rutiner: Bunta ihop en uppgift du behöver med något du vill göra. Till exempel kan det vara att städa toaletterna och lyssna på en ljudbok under tiden man städar. Då blir den tråkiga uppgiften lite lättare att genomföra.

Jag köpte även ”Workbook for Atomic Habits”. Det är en sammanfattning av boken per kapitel och sedan frågor att svara på. Inte helt nödvändigt att ha den här övningsboken men kanske att det blir en mer fördjupad läsning om man vill ha det. Efter varje kapitel läste jag sammanfattningen och frågorna. Det jag tycker är bra med övningsboken är att man får tänka praktiskt utifrån sin egen tillvaro om hur man kan införliva de olika tipsen.

Så alltså – en varm rekommendation för denna bok 🙂

Innan jul tillbringade jag en lång stund i en bokhandel eftersom jag väntade på ett möte som blivit försenat. Jag hade ingen tanke på att handla något men den här lilla boken med sitt stora innehåll ville berätta något för mig.

Shunmyo Masuno som skrivit boken är en man med många strängar på sin lyra. Han är överstepräst vid ett zenbuddhistiskt tempel i Japan och professor i miljödesign. Han föreläser vid flera universitet och är även verksam som designer av zenträdgårdar. Och ändå hinner han skriva böcker! Misstänker att han går upp tidigt på morgnarna – det står att man gör det som munk i ett kloster.

Den fullständiga titeln på boken är Konsten att leva enkelt – Zenmästarens 100 övningar för ett lugnare och lyckligare liv. Det är inte övningar i vanlig bemärkelse, som att göra armhävningar varje dag, utan mer 100 frön till tankar som planterar sig i bakhuvudet och får gro. Texterna är korta och kärnfulla, ibland lite kluriga att tyda vilket gör att de leder till en stunds filosoferande. Min idé från början var att läsa en text om dagen men jag tyckte att den var så spännande så jag läste några åt gången, men jag kände ett behov av att stanna upp och tänka till mellan varje text.

De hundra övningarna är uppdelade i tre delar:

• 30 sätt att stärka ditt närvarande jag
• 30 sätt att ingjuta mod och tillförsikt i livet
• 20 sätt att bli mindre vilsen och orolig
• 20 sätt att göra varje dag till den bästa

Jag har tidigare inte haft någon kunskap om zen men i den här boken beskrivs många begrepp och vad de innebär. Det är spännande och jag hade önskat att det i boken kunde ha funnits en lista på att ord och förklaringar som tas upp i varje övning. Men vill man så kan man göra en egen lista av dem. Boken passar att läsa för den som är stressad men ändå vill läsa något litet varje dag. Tonen i boken är ödmjuk och man känner sig omhändertagen när man läser den. Budskapet som jag får med mig är att våga stanna upp och ta vara på de små saker vi tar för givet och att se dem i ett sammanhang. Det är så lätt att mitt i all stress och framfart tappa bort det värdefulla vi redan har. Jag kommer att låta boken ligga kvar på mitt skrivbord och börja dagen med en slumpmässigt vald text varje dag! Idag blev det nummer 38: Trakta inte efter det du saknar – Var nöjd här och nu.

Jag är inne i en läsperiod och jag botaniserar i min bokhylla. Det finns några böcker som jag inte läst ännu. Innan jul var det en liten ljusblå bok som pockade på uppmärksamhet, Margareta Magnussons bok Döstädning – ingen sorglig historia. Saken är den att jag köpte den på grund av att jag läst några olika artiklar om den och blev nyfiken. Men när jag väl hade den i min hand så kändes den spooky… det här med själva ordet Döstädning skrämde mig faktiskt, lite som en rysare av Stephen King. Men nu var det dags för den boken och jag tog mod till mig och började läsa.

Margareta berättar att hon är någonstans mellan 80 och 100 år (jag har googlat och hittat att hon är 84 år). Hon har fem barn och har flyttat 17 gånger, berättar hon i inledningen. Hon har varit med om tre dödstädningar (alltså städat upp efter någon som gått bort) och de har gett henne insikten om vikten av att inte samla på sig för mycket för att sedan lämna det efter sig till någon annan att ta hand om. Många äldre orkar inte rensa ut utan säger att det får barnen ta hand som sen – men hon menar att det är bättre och snällare mot de som kommer efter att bespara dem på det arbetet.

”Man ska aldrig inbilla sig att någon kommer att vilja – eller ens kunna – ta ledigt för att ta hand om vad du inte brytt dig om att ta hand om själv. Oavsett hur mycket de älskar dig – lämna inte denna börda till dem. Det kommer att förstöra det goda minnet de har av dig.”

Jag gillar hennes idé om detta med att själv döstäda för att bespara arbetet för de efterkommande, det ligger en omtanke i det. Hon tar upp ämnet i detalj hur känsligt det kan vara för barn och andra i familjen att ta upp detta i förväg men hon påpekar att det underlättar så mycket om man vågar prata om det.

Hon skiljer på de två begreppen:

• Dödstäda gör man efter någon har gått bort.
• Döstäda gör man innan döden, för att man är klok och vet att man en dag ska dö.

I boken har hon även med ett avsnitt där hon ger sina tips om hur man rensar ut hemma, kategori för kategori. Hon brukar själv börja med kläderna. Hemma hos henne röjer och rensar hon så ofta hon har ork och tid. ”Den hungriga dokumentförstöraren” går varm! Hon uppmanar också till att ge genomtänkta presenter till andra, inte bara massa prylar som folk egentligen inte har plats till. ”Mottagaren ska bli glad och prylen ska få plats.”

Berättandet om prylar varvas med små roliga anekdoter kring familjen, båtliv, resor och husdjur som tagit stor plats i hennes liv. Så ja, boken var allt annat än en rysare! Jag skulle vilja kalla det för en självbiografi utifrån förhållandet till saker. Kanske lite sorglig på sina ställen även om titeln säger att den inte ska vara det, men i det stora hela en väldigt glad, varm och positiv historia med glimten i ögat.

För ett tag sedan stod jag i kö på vår lilla Ica-butik och då passade jag på att titta på några ensamma böcker som stod i en hylla där. En titel som fångade mitt öga var ”Minnessamlaren” och jag började läsa på baksidan av boken. Den skulle handla om en kvinna som växte upp i ett hem där mamman var extrem samlare. Jag blev intresserad och köpte boken och det kändes lite otippat att hitta den boken på Ica, jag hade aldrig hört talas om den. Nu har jag sträckläst den och är glad över att jag hittade den. Jag blev starkt berörd av berättelsen!

Den handlar om Heather Lucas som till en början växer upp i en vanlig familj men efter ett trauma börjar hennes mamma shoppa maniskt och samla utan att kunna rensa och städa. Hemmet förvandlas till en soptipp och till slut väljer pappan och Heathers syster att flytta därifrån. Heather blir ensam kvar med sin mamma och kämpar för att hjälpa henne i vardagen och samtidigt få sin egen tillvaro som tonåring att fungera. När Heather är vuxen och mamman har gått bort, börjar barndomen göra sig påmind. Hon börjar leta i sitt förflutna efter vad som egentligen utlöst hennes mammas patologiska samlande (den termen används i boken).  

Jag ska inte avslöja mer ifall ni vill läsa den, men jag vill varmt rekommendera den till alla som har ett intresse för sjukligt samlande och rensa ut, men även för alla som bara vill läsa en finstämd och varm bok. Kanske uppkrupen i soffan med en varm kopp te i höstrusket! (Det är lite romantik med i boken också, så lite feel good kan man förvänta sig!)

Kram & Trevlig helg! /Eva Maria

Nu har alltså James Wallman skrivit en ny bok som kom ut 4 april och den heter “Time and How to Spend it – The 7 rules for richer, happier days”. Oh, jag vill läsa den nu direkt! Kanske någon vill spela in den som ljudbok till mig så kan jag lyssna på den när jag städar på loftet!

James Wallman har tidigare skrivit boken Stuffocation, en av mina absoluta favoriter. Den gav mig så mycket inspiration och jag har tidigare skrivit en recension om den här på bloggen. Första inlägget är en kortare form för er som vill läsa boken själva först och andra inlägget är en längre recension som mer sammanfattar boken. Tredje inlägget är fem tips från boken som jag tycker om!

Kortare recension av Stuffocation

Längre recension av Stuffocation

James Wallman´s 5 bästa tips!

En bok som inspirerat mig under mitt klädköpstopp är “Mitt år som nomad – Vägen till ett friare liv!” av Emil Sergel. Jag lockades av titeln och köpte den för ett tag sedan, sen har den stått oläst i bokhyllan men nu pockade den på uppmärksamhet. Det var dags att läsa den helt enkelt!

Boken är ett slags reportage där läsaren får följa Emil under året när han lever som nomad och åker runt i sin surfbuss Alfie. Motivet för resan är att han vill förändra sitt liv och börja med en nollställning. Emil har gjort många äventyr tidigare så han är inte helt nybörjare! Inledningen är spännande när han säljer alla sina saker och rustar upp bussen och gör den mysig inför kommande utmaning. Men vad som skulle bli en utmaning blir mer att hitta sitt sätt att leva. Emil filosoferar mycket över de liv vi väljer att leva, de flesta väljer att bo i ett fast hem och jobba åtta till fem, men det finns andra liv att välja också. I sin buss har han sitt hem och sitt kontor, han skriver bland annat resereportage och får inkomst från det. Eftersom han lever så billigt kan han jobba mindre. På sin resa kan han också bevisa att man klarar sig med väldigt få saker! Längs vägen träffar han nya vänner som också är nomader och de funderar tillsammans på tillvaron i stort och smått.

Boken innehåller många fina beskrivningar och bilder. Även om jag inte funderar på att ge mig ut i en buss i ett år (inte just nu i alla fall!) så kan jag relatera till många tankar i Mitt år som nomad. Det kan vara så att jag kommer att läsa den igen snart, jag tror att det är en bok man kan läsa och se ur olika perspektiv beroende på var i livet man befinner sig. Jag tycker att det är en fin och innerlig berättelse och den har stark feel good-känsla!