Kategori: Bokrecensioner Sida 2 av 3

Jag är inne i en läsperiod och jag botaniserar i min bokhylla. Det finns några böcker som jag inte läst ännu. Innan jul var det en liten ljusblå bok som pockade på uppmärksamhet, Margareta Magnussons bok Döstädning – ingen sorglig historia. Saken är den att jag köpte den på grund av att jag läst några olika artiklar om den och blev nyfiken. Men när jag väl hade den i min hand så kändes den spooky… det här med själva ordet Döstädning skrämde mig faktiskt, lite som en rysare av Stephen King. Men nu var det dags för den boken och jag tog mod till mig och började läsa.

Margareta berättar att hon är någonstans mellan 80 och 100 år (jag har googlat och hittat att hon är 84 år). Hon har fem barn och har flyttat 17 gånger, berättar hon i inledningen. Hon har varit med om tre dödstädningar (alltså städat upp efter någon som gått bort) och de har gett henne insikten om vikten av att inte samla på sig för mycket för att sedan lämna det efter sig till någon annan att ta hand om. Många äldre orkar inte rensa ut utan säger att det får barnen ta hand som sen – men hon menar att det är bättre och snällare mot de som kommer efter att bespara dem på det arbetet.

”Man ska aldrig inbilla sig att någon kommer att vilja – eller ens kunna – ta ledigt för att ta hand om vad du inte brytt dig om att ta hand om själv. Oavsett hur mycket de älskar dig – lämna inte denna börda till dem. Det kommer att förstöra det goda minnet de har av dig.”

Jag gillar hennes idé om detta med att själv döstäda för att bespara arbetet för de efterkommande, det ligger en omtanke i det. Hon tar upp ämnet i detalj hur känsligt det kan vara för barn och andra i familjen att ta upp detta i förväg men hon påpekar att det underlättar så mycket om man vågar prata om det.

Hon skiljer på de två begreppen:

• Dödstäda gör man efter någon har gått bort.
• Döstäda gör man innan döden, för att man är klok och vet att man en dag ska dö.

I boken har hon även med ett avsnitt där hon ger sina tips om hur man rensar ut hemma, kategori för kategori. Hon brukar själv börja med kläderna. Hemma hos henne röjer och rensar hon så ofta hon har ork och tid. ”Den hungriga dokumentförstöraren” går varm! Hon uppmanar också till att ge genomtänkta presenter till andra, inte bara massa prylar som folk egentligen inte har plats till. ”Mottagaren ska bli glad och prylen ska få plats.”

Berättandet om prylar varvas med små roliga anekdoter kring familjen, båtliv, resor och husdjur som tagit stor plats i hennes liv. Så ja, boken var allt annat än en rysare! Jag skulle vilja kalla det för en självbiografi utifrån förhållandet till saker. Kanske lite sorglig på sina ställen även om titeln säger att den inte ska vara det, men i det stora hela en väldigt glad, varm och positiv historia med glimten i ögat.

För ett tag sedan stod jag i kö på vår lilla Ica-butik och då passade jag på att titta på några ensamma böcker som stod i en hylla där. En titel som fångade mitt öga var ”Minnessamlaren” och jag började läsa på baksidan av boken. Den skulle handla om en kvinna som växte upp i ett hem där mamman var extrem samlare. Jag blev intresserad och köpte boken och det kändes lite otippat att hitta den boken på Ica, jag hade aldrig hört talas om den. Nu har jag sträckläst den och är glad över att jag hittade den. Jag blev starkt berörd av berättelsen!

Den handlar om Heather Lucas som till en början växer upp i en vanlig familj men efter ett trauma börjar hennes mamma shoppa maniskt och samla utan att kunna rensa och städa. Hemmet förvandlas till en soptipp och till slut väljer pappan och Heathers syster att flytta därifrån. Heather blir ensam kvar med sin mamma och kämpar för att hjälpa henne i vardagen och samtidigt få sin egen tillvaro som tonåring att fungera. När Heather är vuxen och mamman har gått bort, börjar barndomen göra sig påmind. Hon börjar leta i sitt förflutna efter vad som egentligen utlöst hennes mammas patologiska samlande (den termen används i boken).  

Jag ska inte avslöja mer ifall ni vill läsa den, men jag vill varmt rekommendera den till alla som har ett intresse för sjukligt samlande och rensa ut, men även för alla som bara vill läsa en finstämd och varm bok. Kanske uppkrupen i soffan med en varm kopp te i höstrusket! (Det är lite romantik med i boken också, så lite feel good kan man förvänta sig!)

Kram & Trevlig helg! /Eva Maria

Nu har alltså James Wallman skrivit en ny bok som kom ut 4 april och den heter “Time and How to Spend it – The 7 rules for richer, happier days”. Oh, jag vill läsa den nu direkt! Kanske någon vill spela in den som ljudbok till mig så kan jag lyssna på den när jag städar på loftet!

James Wallman har tidigare skrivit boken Stuffocation, en av mina absoluta favoriter. Den gav mig så mycket inspiration och jag har tidigare skrivit en recension om den här på bloggen. Första inlägget är en kortare form för er som vill läsa boken själva först och andra inlägget är en längre recension som mer sammanfattar boken. Tredje inlägget är fem tips från boken som jag tycker om!

Kortare recension av Stuffocation

Längre recension av Stuffocation

James Wallman´s 5 bästa tips!

En bok som inspirerat mig under mitt klädköpstopp är “Mitt år som nomad – Vägen till ett friare liv!” av Emil Sergel. Jag lockades av titeln och köpte den för ett tag sedan, sen har den stått oläst i bokhyllan men nu pockade den på uppmärksamhet. Det var dags att läsa den helt enkelt!

Boken är ett slags reportage där läsaren får följa Emil under året när han lever som nomad och åker runt i sin surfbuss Alfie. Motivet för resan är att han vill förändra sitt liv och börja med en nollställning. Emil har gjort många äventyr tidigare så han är inte helt nybörjare! Inledningen är spännande när han säljer alla sina saker och rustar upp bussen och gör den mysig inför kommande utmaning. Men vad som skulle bli en utmaning blir mer att hitta sitt sätt att leva. Emil filosoferar mycket över de liv vi väljer att leva, de flesta väljer att bo i ett fast hem och jobba åtta till fem, men det finns andra liv att välja också. I sin buss har han sitt hem och sitt kontor, han skriver bland annat resereportage och får inkomst från det. Eftersom han lever så billigt kan han jobba mindre. På sin resa kan han också bevisa att man klarar sig med väldigt få saker! Längs vägen träffar han nya vänner som också är nomader och de funderar tillsammans på tillvaron i stort och smått.

Boken innehåller många fina beskrivningar och bilder. Även om jag inte funderar på att ge mig ut i en buss i ett år (inte just nu i alla fall!) så kan jag relatera till många tankar i Mitt år som nomad. Det kan vara så att jag kommer att läsa den igen snart, jag tror att det är en bok man kan läsa och se ur olika perspektiv beroende på var i livet man befinner sig. Jag tycker att det är en fin och innerlig berättelse och den har stark feel good-känsla!

Blev motiverad av den här boken!

“Shop til you drop – En bok för dig som shoppar för mycket”, skriven av Patrik Wincent. Blev glad när jag hittade den här boken, jag har letat och inte direkt hittat några andra böcker om shoppingmissbruk utgivna i Sverige. På baksidan av boken står det “Visst är det härligt att shoppa – men blir det kanske lite för mycket?” Jag tycker att boken är skriven på ett väldigt engagerat sätt, man märker att författaren verkligen har ett innerligt intresse av att belysa och hjälpa personer som fastnat i shoppingmissbruk. Det är hög igenkänningsfaktor på vissa delar i boken, t ex “Olika typer av shoppingmissbrukare”… kände nog ingen mig lite i alla! I boken finns även ett “Shoppingtest – är du en shoppingmissbrukare” som jag typ klarade…oops! Kan varmt rekommendera den och kommer att behålla den i bokhyllan för att läsa när jag behöver motivation!

Jag har läst boken Stuffocation av James Wallman och jag tycker att den är läsvärd för oss som är intresserade av att rensa ut, miljö och konsumtion. Titeln Stuffocation som jag försöker översätta till svenska blir något i stil med att man är ”kvävd av sina saker”. Kanske är det någon som vet om det finns ett svenskt ord för det? Det ska väl spela an på det engelska ordet för prylar (stuff) och kvävning (suffocation). Stuffocation är ett negativt ord som innebär att vi inte blir gladare av fler saker utan tvärtom så blir vi deprimerade och nyttan/glädjen av varje ny sak avtar. Jag gillar ordet Stuffocation – det är så det känns när hemmet är invaderat av prylar som behöver plockas undan hela tiden och hindrar en luftig känsla. När jag första gången såg boken i en bokhandel fick jag läsa titeln flera gånger och till slut kom jag fram till att det är ju precis så jag känner mig – stuffocated! Vilket perfekt ord!

James Wallman är trendanalytiker och har studerat att samhället i västvärlden går från materialism till experientialism (att uppleva). Han drar den slutsatsen genom att observera olika trender i samhället som sammanfaller (bland andra miljöproblemen) och mått som bruttonationalprodukten med fler. Idag konsumerar vi mer upplevelser som till exempel resor, mobiltjänster och hälsorelaterade tjänster än saker, visar statistiken. James efterlyser andra mått än ekonomiska nyckeltal som mäter framgången i länder och hos individer.

Jag har skrivit en längre recension av boken som ni hittar här! Vill inte skriva ett för långt inlägg om boken till er som vill läsa den själva först. Det blir lite som att avslöja mördaren i en deckare 🙂 Har du redan läst boken vore det kul att veta vad du tyckte om den! Jag känner mig fylld med ny energi och inspiration för att rensa ut och tänka ännu mer på min konsumtion efter att ha läst boken. James Wallman har sin egen blogg Stuffocation som du kan besöka först och anmäla din e-postadress så får du ett kapitel gratis plus tips via mail!

Fågelburen av Lisa Jewell

Min väninna kom till mig med en bok som heter Fågelburen, den här måste du läsa sa hon. Du kommer att gilla den, den handlar om utrensning. Boken jag fick in min hand var väldigt bucklig och min väninna förklarade att det var för att hon hade läst den i badkaret och tappat den i vattnet 🙂 Nu har jag läst den och vi valde också att läsa den i min bokcirkel och nästa vecka ska vi träffas och prata om den.

Jag tyckte mycket om boken. Den handlar om familjen Bird som lever i ett slags permanent kaos men med en viss mysfaktor. Tragiska händelser gör att familjen splittras. Kommer de att hitta tillbaka till varandra? Mamman i familjen, Lorelei, lider av tvångssamlande som bara blir värre med åren. Familjen försöker hjälpa henne att rensa ut men till slut ger de upp. Det sjuka samlandet beskrivs på ett realistiskt vis och det känns som om man befinner sig på plats i deras hus The Bird House, som de kallar det. Det beskrivs tydligt vilka problem ett överdrivet samlande skapar och hur det påverkar personer och relationer för de som tvingas leva i det. På engelska heter boken The house we grew up in.

Har ni hört talas om Facebook-projektet och boken Orka Torka ”Family Living – the true story”? Jag läste om det i Sydsvenskan för en tid sen och blev väldigt nyfiken! Bakgrunden är att Lotta Sjöberg, författare och illustratör, blev så trött på alla de här perfekta hemmen hon såg på TV och i inredningstidningarna så hon bestämde sig för att starta en Facebook-grupp där hon ville visa hur det ser ut i riktiga hem. Hon lade ut bilder på sitt eget stökiga hem och snart hakade fler på och lade ut bilder på sin röra. Det blev en hit! Till och med så används dessa bilder av terapeuter som behandlar personer som lider av stress. Personer som vill ha det perfekt på alla områden i livet och även i hemmet får titta på bilderna och inse att det är få som har det sådär exakt rätt.

Orka Torka av Lotta Sjöberg

Jag kunde inte motstå att köpa boken som nyligen kommit ut. Boken innehåller Lotta Sjöbergs historia bakom projektet och mängder av bilder från projektet. Hon har också skrivit ett avsnitt om konsumtion som jag tycker är mycket intressant. Jag är kluven till vissa bilder i boken som jag upplever är lite på gränsen till läskiga, där till exempel någon dragit undan ett kylskåp så ligger det ett skelett av ett djur bakom… det blir lite för spooky för mig. Några bilder visar upp hem som är väldigt lortiga, de har jag också svårt att titta på.

Jag känner också igen mig i många hem speciellt från tiden innan jag började rensa ut! Jag har lite svårt för när det blir för rörigt omkring mig, då mår jag inte bra och jag tror att jag därför har lite svårt för vissa bilder men bilderna har också fått mig att gapskratta – många har skrivit små ironiska kommentarer på sina bilder. Kolla in den på Bokus.

Lotta Sjögren har tidigare givit ut boken Family Living – den ostädade sanningen. Den har jag också i min bokhylla och den är så rolig!! (En bra julklapp till småbarnsfamiljer!)

Ha en trevlig lördag & ta det lugnt med städningen 🙂 Kramar Eva Maria