En bok som inspirerat mig under mitt klädköpstopp är “Mitt år som nomad – Vägen till ett friare liv!” av Emil Sergel. Jag lockades av titeln och köpte den för ett tag sedan, sen har den stått oläst i bokhyllan men nu pockade den på uppmärksamhet. Det var dags att läsa den helt enkelt!

Boken är ett slags reportage där läsaren får följa Emil under året när han lever som nomad och åker runt i sin surfbuss Alfie. Motivet för resan är att han vill förändra sitt liv och börja med en nollställning. Emil har gjort många äventyr tidigare så han är inte helt nybörjare! Inledningen är spännande när han säljer alla sina saker och rustar upp bussen och gör den mysig inför kommande utmaning. Men vad som skulle bli en utmaning blir mer att hitta sitt sätt att leva. Emil filosoferar mycket över de liv vi väljer att leva, de flesta väljer att bo i ett fast hem och jobba åtta till fem, men det finns andra liv att välja också. I sin buss har han sitt hem och sitt kontor, han skriver bland annat resereportage och får inkomst från det. Eftersom han lever så billigt kan han jobba mindre. På sin resa kan han också bevisa att man klarar sig med väldigt få saker! Längs vägen träffar han nya vänner som också är nomader och de funderar tillsammans på tillvaron i stort och smått.

Boken innehåller många fina beskrivningar och bilder. Även om jag inte funderar på att ge mig ut i en buss i ett år (inte just nu i alla fall!) så kan jag relatera till många tankar i Mitt år som nomad. Det kan vara så att jag kommer att läsa den igen snart, jag tror att det är en bok man kan läsa och se ur olika perspektiv beroende på var i livet man befinner sig. Jag tycker att det är en fin och innerlig berättelse och den har stark feel good-känsla!