Det är en orolig tid nu, för mig känns det som att kriget som pågår ligger som en mörk dimma över det mesta i vardagen. Jag vill gärna läsa nyheterna flera gånger under dagen för att hålla mig uppdaterad om vad som händer. Tankar med oro går till de som har det fruktansvärt och även till framtiden om hur saker i vårt närområde kommer att utvecklas. Personer i vårt eget samhälle bunkrar och jag undrar om vi ska göra det också. Vi har varit och köpt en del extra mat som några konserver och pulversoppor men vi har till exempel ingen kamin. Vi tog fram vårt stormkök och skulle prova det men rödspriten var slut i alla affärer. Det kändes overkligt och stressande. Det finns också en trötthetskänsla av att vi har haft en pandemi i två år och nu kommer det ett krig som vi behöver förhålla oss till.
Stora och små projekt som jag har på min ToDo-lista känns motiga att komma igång med när tankarna är splittrade. Det jag försöker göra i perioder när jag är orolig är att hålla fast vid de grundläggande rutinerna men skala ner dem lite. Jag vet att jag inte orkar eller kan hinna med allt när oron stjäl energi. Sätter man målen för högt är det lätt att man blir besviken på sig själv, då är det bättre att sätta rimliga mål och känna sig nöjd i slutet av dagen.
Så här tänker jag för att hantera tiden just nu:
- Göra något som ger mening, till exempel skänka vinterkläder eller pengar (jag har skänkt pengar)
- Läsa nyheter löpande men jag läser inte på kvällen precis innan jag ska somna
- Jag skulle vilja lära mig mer om ”prepping” och omsätta det i praktiken, till exempel genom att ordna någon form av uppvärmningskälla som en kamin hemma (nu har vi bara el)
- Följa mina vanliga vardagliga rutiner men skala ner ToDo-listan (allt är kanske inte så viktigt)
- Diskutera med familj och vänner
- Försöka hitta mening och glädje i det lilla även om världen runt om är skrämmande
Hur hanterar ni oro i tillvaron? Gör ni något speciellt just nu som att hjälpa till på olika sätt, preppar ni eller lever ni som vanligt?
(Klicka på rubriken på inlägget för att kommentera.)
Kramar från Eva Maria och tack för att ni läser bloggen!
Maria
Det praktiska har vi rätt bra koll på. Fram till för två är sedan när vi fick elen nedgrävd så hade vi ständiga elavbrott vid blåst och snö. Efter Gudrun var vi strömlösa 13 dygn. Vi klarade det med kamin, elverk och egen brunn. Vi har en borrad brunn och en grävd. Ur den grävda kan vi få upp vatten med hjälp av elverket, alt hissa ner en spann. Det är ju inte bara dricksvatten vad som behövs, utan också vatten till att tex spola toaletterna, om man inte vill gå ut och göra sin behov…
Vi har gård och egen skog, en bäck gränsar till vår fastighet. Vi kan ordna mat från skogen och från gårdens djur. Min man är jägare. Vi har solceller, men de är kopplade till elnätet och inget vi har nytta av om vi inte har el. Att bli lite mer “off grid” är en framtidsvision.
Vi har ett litet förråd av torrvaror, men inget stort, och har alltid batterier, ljus m.m. hemma. En sådan där liten vevradio köpte vi ifjol. Stormkök finns.
Den mentala oron är värre, men jag har också skänt pengar (för att stilla samvetet en smula) och försöker hålla mig till mina rutiner. Att sköta mitt liv så gott jag kan, vara tacksam för det jag har och vara med nära och kära. Läsa nyheter måttligt. Men visst finns oron och sorgen, för egen del, för människorna i Ukraina och för världen. Blir det en kärnvapen- eller kärnkraftsattack blir ju allt meningslöst.
Eva Maria
Så bra att bo så som ni gör och kunna känna sig tryggare i att klara sig i en kris. Jag tror att den vetskapen gör att man kan slappna av mer i vardagen. Som du säger att bara klara ett strömavbrott kan bli tufft. För två år sedan vid jul gick vår värmeanläggning sönder och det dröjde inte länge förrän hela huset blev utkylt. Vi har ingen kamin och det tog fem dagar innan det kunde komma en firma och byta anläggningen. En stressfaktor var också att den vattenburna golvvärmen kan frysa efter ett tag och då kan rören spricka. Jag köpte två värmefläktar och värmde upp vardagsrummet och ett sovrum. Vi sov i sovsäckar och satt ihopkurade och såg på TV. Barnen tyckte inte att det var så jobbigt men själv kände jag faktiskt lite stress och det kom många tankar på just hur vi skulle klara oss i en riktigt kris. Nu hade vi ju el och vatten så det var ingen fara.
Den mentala oron är jobbig tycker jag. Jag vet inte om det är för att jag är äldre eller om det är att världen har blivit ”värre” som jag tänker mer på hur man ska hantera en kris i samhället. Ibland diskuterar jag med min mamma om hur hennes generation såg på framtiden och hon kan bara minnas att den var ljus (ur ett samhällsperspektiv).
Jag skulle verkligen vilja planera mer för ett självförsörjande liv. Jag har släktingar i USA som bor ”i mitten av ingenstans” och de är så gott som självförsörjande så som du beskriver hur ni bor. De har höns, jagar, fiskar och byter saker och tjänster med grannar. Det är delvis självvalt från deras sida men även att de har drabbats av arbetslöshet och i deras område är det ”ekonomisk depression” så de har också varit tvungna att klara sig på mindre pengar. Men jag tänker att de har hanterat det så bra genom att hitta nya möjligheter och de har en stark sammanhållning med grannar och hjälps åt. Jag har varit där två gånger och hälsat på och bott hos dem och jag har sett utvecklingen mellan gångerna. För några år sedan började de odla julgranar som de säljer till jul.
Tack för att du berättade hur du bor och tänker kring tillvaron just nu!
Kramar från Eva Maria
Maria
Och glöm inte hunden! Sedan pandemin började har vi blivit bättre på att ha ett lite lager även med hundmat och att inte vänta till sista stund att fylla på med ev mediciner. Och se till att skaffa pass till henne, om ni inte redan har.
Eva Maria
Oj, men pass till hunden har jag inte tänkt på alls! Ett pass är bra att ha om man helt plötsligt skulle behöva åka till ett annat land. Jag har bunkrat mat till henne, jag var och köpte en stor påse extra som håller sig länge med utgångsdatum. Jag läste att hundar får inte vara i skyddsrum och det gjorde mig väldigt stressad. Jag läste det precis innan jag skulle gå och lägga mig och då var det svårt att somna sen. Det är många som har allergier så jag förstår att hundar inte får vara i skyddsrum men det blir helt klart ett problem. Tack för tipset! Kram Eva Maria
Maria
Pass är ju bra även om man inte är i nöd, speciellt för oss som bor nära kontinenten. Om man vill ta en dagstur till Danmark eller Tyskland t.ex.
Eva Maria
Ja 🙂 Det hade varit mysigt att ta med vovven på tur! Vi har bara 40 minuter hemifrån till Köpenhamn. Vi ska snart till veterinären och undersöka tänderna så då ska jag fråga om pass. Den enda resan hon har varit med oss på var till fjällen men hon tyckte inte om kylan och snön! Hon är så liten och väger bara 3 kg. Hon ville inte gå utanför dörren så vi fick bära henne en bit och sedan fick hon gå tillbaka till stugan så att hon fick röra sig lite. Så när vi var iväg nu på sportlovet till Sälen så fick hon bli passad hemma!
Matilda
Det är svårt att hantera. Jag antar att det är bättre att omsätta oro i handling, t.ex. att säkerställa att man har koll på MSB:s råd, att engagera sig i civilförsvaret osv, men det har jag alltså inte gjort… Jag har en beredskapslåda i vindsförrådet, men konstaterade krasst igår att vi bor ju i ett höghus på en kulle, kommer det bombplan så… Men det kanske är just det vi inte ska göra, att låta oron och dystopin spinna iväg för mycket. Vi måste nog hitta sätt att stå upp för demokratin och också fortsätta leva som i en demokrati, låta en del av normaliteten få vara kvar, annars vinner de destruktiva krafterna på sätt och vis våra tankar och känslor.
Eva Maria
Det är nog det bästa, att omsätta oron i handling. Att börja göra något litet och sedan kanske man kommer igång och kan göra mer. Jag har kollat på skyddsrumskartan men har inte kommit längre, min plan var att cykla runt och titta var de ligger. Vi har några i närheten men de har plats för cirka 5% av alla i vårt område… när de byggdes var det inte så tätbefolkat här och sedan har det väl inte varit fokus på att bygga skyddsrum över huvudtaget.
Ja, det är lätt att låta tankarna spinna iväg till de värsta katastroferna, fantasin vet inga gränser. Jag tänker också att det är viktigt att hålla fast vid vardagen och det normala för att inte göra av med all energi på oro. Då blir man inte så handlingskraftig när det väl behövs.
Tack för dina tankar och jag önskar dig en fin dag! Kramar Eva Maria