Förra helgen satt vi och njöt av helgfriden och konstaterade att det var så skönt att inte ha något inbokat utan bara ta dagarna som de kommer. Vi sjönk längre ner i TV-soffan, barnen lekte med Lego och regnet smattrade på rutan. Plötsligt förstår vi att ett problem har uppstått med legobyggandet – det fattas en bit. Barnen klurar på detta och kommer till slutsatsen att biten måste finnas på loftet.
När någon här hemma nämner ordet “loft” så stelnar jag till. Loften är något som jag låtsas inte finns, jag förtränger dem. Tidigare har jag avslöjat den här hemligheten här på bloggen.
Efter en stunds överläggande utses jag att klättra upp på loftet, det är trots allt jag som har bäst koll på sakerna däruppe. Jag klättrar upp för den rangliga stegen och liksom kisar med ögonen för att jag helst vill slippa se bråten som jag vet kommer att möta mig.
Väl uppe på loftet hör jag suddiga och oroliga röster nerifrån, precis som om jag var ute på en farlig expedition bland isbjörnar på sydpolen:
– Hur går det mamma? Du tar det väl försiktigt? Du trillar väl inte ner? Få nu inga flisor i fötterna!
Allt gick bra och legobiten återfanns. Men jag blev kvar på loftet och tänkte att nu när jag väl hade klättrat upp kunde jag väl ta en timme och dona lite däruppe. Min inspiration smittade av sig så till slut hade hela familjen klättrat upp och vi, hör och häpna, kunde rensa ut en hel del. Det var som om många av sakerna hade legat och mognat och nu var vi redo att göra oss av med dem.
Nästa dag körde jag iväg sakerna till Erikshjälpen i Malmö. Jag brukar försöka göra det så fort som möjligt så att vi inte ska ångra oss 🙂 På Erikshjälpen är de alltid så gulliga och nytt var att man fick en kaffekupong som tack för att man lämnade saker! Så mysigt!!
Kaffekupong för två personer på Erikshjälpen!
Med hopp om en avkopplande helg, gärna i TV-soffan! Kram Eva Maria
Annika
Bra jobbat. Tycker att det går bäst att rensa när man får en oförutsedd impuls till det. Annars är det trögt att komma igång. Vad fick ni utrensat nu?
Annika
Eva
Hej Annika! Ja, det stämmer verkligen! Ibland så infinner sig liksom tillfället! Den här gången var det barnen som rensade ut mest. Gamla leksaker som de tröttnat på och tänkte att någon annan kunde få glädje av. Jag är den i familjen som har svårast att skiljas från saker så när jag ser dem rensa ut får jag verkligen försöka låta bli att säga: – Men åh den fina! Ska du inte behålla den?! Då tittar barnen på mig och skakar på huvudet. Ibland kan det hända att jag lägger tillbaka något de plockat ut…
Själv hittade jag en låda blandade bestick och några kläder som jag rensade ut 🙂