En milstolpe har passerats i klädköpstoppet! Två månader och en vecka av fyra månader är avklarade och jag blev nyligen varse om att jag hade inte klarat det utan mina “partners in crime” Händelsevis, Nära vill jag leva och Klädgalen. Och min man.
Häromdagen var jag och barnen i ett ärende på Emporia (väldigt stort köpcentrum utanför Malmö). Vi skulle handla nya ryggsäckar till barnen och festa till det med att äta middag där. Fördelen med att ha klädköpstopp är att sådana här besök blir helt klart kortare när man inte kan springa in i alla klädaffärer. Men nu råkade det sig inte bättre att vi passerade Desigual och i ögonvrån såg jag en sån otroligt snygg vinterjacka. Jag stannade och kände på den – jag vet, det ska man inte göra – men den hängde precis i ingången. Min dotter var snabbt framme och drog mig i ärmen och påpekade att jag hade köpstopp.
En plan började smidas i min hjärna. Jag fyller år snart och tänk om jag kunde prova jackan, lägga undan den, sen säga till min man att jag önskar mig den jackan och han kunde åka dit och köpa den i present till mig?! Är det inte briljant? Men jag hann inte prova jackan och lade inte undan den. Men hemma redogjorde jag för min man över min plan och i min fantasi spankulerade jag redan runt i min nya jacka.
Vad tror ni hände? Jo, min man vägrade. Han tyckte det var totalt fusk. Jag försökte inleda en filosofisk diskussion om dilemmat men det var tvär-nej. Tänk på dina blogg-kompisar! Han tyckte att det var att bryta löftet och hur skulle jag förklara den nya jackan? Att han hade köpt just den, i rätt färg och rätt storlek? Då kunde jag ju gå och lägga undan saker i varje affär på hela Emporia. Så här i efterhand fick jag dåligt samvete. Det hade nog känts som om jag hade brutit stoppet.
Dessutom behöver jag ingen jacka, jag har flera stycken som kan hålla mig varm i vinter, de flesta inte äldre än ett år.
Ha det mysigt i höstrusket! Kramar Eva Maria
Händelsevis
Hahaha! Underbar historia!
Det finns ju anledningar till att de är vår “bättre hälft”!
Även intressant att konsumtionsmonstret är en så smart varelse, det kan komma på hur många briljanta planer som helst för att få shoppa!
Eva
Ja, det är som om man har ett konsumtionsmonster inuti sig! Så att man känner sig beroende av shoppingen. Det är verkligen hemskt när man tänker på det. Jag blir lite skrämd. Det finns inget disk-, städ- och lagamatmonster istället man kan byta till? Det hade jag varit i mer behov av!
Anna/notonmusic
Ha ha ha, det var en underbar berättelse och mycket lätt att känna igen sig i! Idag finns en liten bild på dig på min blogg, den från bokmässan när jag köpte din fina bok. Vad fin boken är Eva-Maria 🙂 Jag tycker om den jättemycket! Den blir perfekt i vinter när jag fortsätter mitt rensningsprojekt! Kram
Eva
Så fin bild på din blogg! Tack! Så roligt att du gillar boken! Läste på din blogg att du fått en stipendium! Stort GRATTIS! Kramar Eva Maria
Anki
Skrattar högt! Den hjärnan, den hjärnan. Känner igen mig. I början av veckan var det dags för mig. Men jag lyckades tygla mig. Så glad att jag har er till mina “partners in crime”. Det skulle vara så mycket svårare utan er. Nu är det spännande och “er vill jag ju inte svika……och inte mig själv heller för den delen. Heja oss! Det värsta är dock att jag börjar se fram emot december när jag “får” köpa kläder igen. Det gäller nog att ha en plan för det också.
Eva
Hej Anki! Jag har också känt mig osäker inför “1 december”! Vad ska hända? Kommer jag att ta ledigt hela veckan och bo i köpcentrumet? Det känns som att det kommer att vara lite skumt att få handla igen. Jag behöver också en plan! En väninna som undrade över mitt köpstopp (hon är ingen shopaholic!) förstod inte varför jag inte bara kunde tänka så att jag köper det jag behöver? Ja, nu fungerar det ju inte riktigt så när man är lite klädberoende 🙂 Men det ligger såklart mycket i det. Man kan också ha en budget för kläder, vilket jag provat, men det fungerade inte för mig 🙂 Den sprack direkt. Som det känns nu skulle jag kunna tänka mig att förlänga klädköpstoppet, kanske till Mellandagsrean? Kram Eva Maria
Matilda
😀 Kul att din man “räddade” dig. Ofta åtrår vi saker vi egentligen inte behöver.
Eva
Ja, så här i efterhand är jag tacksam för att jag faktiskt fick “hjälp” att inte trilla dit! Nu har jag tagit ner mina vinterkläder från loftet och jag har en jättefin jacka som bara är ett år gammal 🙂 Eftersom den har legat nerpackad under sommarsäsongen så kändes det nästan som att få en ny jacka i alla fall!