Ibland skjuter jag upp saker som jag vill komma igång med på grund av rädslan för att misslyckas. Jag har en idé om att resultatet måste bli perfekt och blir det inte det så kan jag lika gärna låta bli. Motivationen och kreativiteten går liksom i baklås och jag står kvar och stampar på samma ruta.

När jag har läst om hoarding i olika sammanhang så kommer det ofta fram att just idén om perfektion är ett hinder för att komma igång. Det låter helt motsägelsefullt att en person skulle kunna vara både hoarder och perfektionist på samma gång, men när jag tänker på det så är det logiskt. Det gäller såklart inte för alla, alla har sina olika hinder för att komma igång, men idén om perfektion kan vara ett av dem.

Jag har funderat en del på detta fenomen och hur jag kan lura min egen inre perfektionist. Jag kan ta som exempel när jag har gått kurser i journalistik och vi har fått en ny uppgift vi ska göra. Först så bara låser det sig och jag tänker bara på hur jag ska nå ett perfekt resultat som uppfyller delarna i uppgiften, och helst lite till. Detta tillvägagångssätt fungerar inte alls utan tvärtom – det som händer är att dagarna går och jag får färre dagar på mig att genomföra uppgiften. Till slut när det närmar sig deadline så får jag stressa ihop något och resultatet blir långt ifrån perfekt!

För att lura min inre perfektionist brukar jag först fundera på mitt mål och omvandla det till ett konkret och rimligt mål som jag kan vara nöjd med. Tvätta bort tanken om perfektion. Jag undviker att jämföra mig med andra utan försöker hitta min egen väg. Det viktigaste för mig är sedan att hitta glädjen i att genomföra själva arbetsuppgiften. I exemplet ovan så vet jag att sitta och skriva i datorn är en av de roligaste sakerna jag vet. Då planerar jag in arbetstid vid datorn , kanske tar en kopp te med mig och mjukstartar. När jag väl kommer igång så tänker jag inte så mycket på slutresultatet utan låter mig slukas upp av arbetet och njuter längs vägen. När jag sedan är klar kan jag istället känna en tomhet att uppgiften är klar för det var så roligt att arbeta med den.

Kanske kallas det ”flow” när man kommer in i något och glömmer tid och rum. Målet nås nästan av sig självt. Jag tänker att just när man rensar ut så kan man prova med att bara börja göra något litet, så brukar det lossna. Inte tänka på någon form av mål alls, utan bara börja peta i ena änden. Låta sig bli en del av arbetet och njuta av att ordningen sakta växer fram.

Och allt som är gjort är gjort, även om det går långsamt!