Inspiration att rensa ut i ditt hem!

Kategori: Bokrecensioner Sida 4 av 7

Döstädning – ingen sorglig historia

Jag är inne i en läsperiod och jag botaniserar i min bokhylla. Det finns några böcker som jag inte läst ännu. Innan jul var det en liten ljusblå bok som pockade på uppmärksamhet, Margareta Magnussons bok Döstädning – ingen sorglig historia. Saken är den att jag köpte den på grund av att jag läst några olika artiklar om den och blev nyfiken. Men när jag väl hade den i min hand så kändes den spooky… det här med själva ordet Döstädning skrämde mig faktiskt, lite som en rysare av Stephen King. Men nu var det dags för den boken och jag tog mod till mig och började läsa.

Margareta berättar att hon är någonstans mellan 80 och 100 år (jag har googlat och hittat att hon är 84 år). Hon har fem barn och har flyttat 17 gånger, berättar hon i inledningen. Hon har varit med om tre dödstädningar (alltså städat upp efter någon som gått bort) och de har gett henne insikten om vikten av att inte samla på sig för mycket för att sedan lämna det efter sig till någon annan att ta hand om. Många äldre orkar inte rensa ut utan säger att det får barnen ta hand som sen – men hon menar att det är bättre och snällare mot de som kommer efter att bespara dem på det arbetet.

”Man ska aldrig inbilla sig att någon kommer att vilja – eller ens kunna – ta ledigt för att ta hand om vad du inte brytt dig om att ta hand om själv. Oavsett hur mycket de älskar dig – lämna inte denna börda till dem. Det kommer att förstöra det goda minnet de har av dig.”

Jag gillar hennes idé om detta med att själv döstäda för att bespara arbetet för de efterkommande, det ligger en omtanke i det. Hon tar upp ämnet i detalj hur känsligt det kan vara för barn och andra i familjen att ta upp detta i förväg men hon påpekar att det underlättar så mycket om man vågar prata om det.

Hon skiljer på de två begreppen:

  • Dödstäda gör man efter någon har gått bort.
  • Döstäda gör man innan döden, för att man är klok och vet att man en dag ska dö.

I boken har hon även med ett avsnitt där hon ger sina tips om hur man rensar ut hemma, kategori för kategori. Hon brukar själv börja med kläderna. Hemma hos henne röjer och rensar hon så ofta hon har ork och tid. ”Den hungriga dokumentförstöraren” går varm! Hon uppmanar också till att ge genomtänkta presenter till andra, inte bara massa prylar som folk egentligen inte har plats till. ”Mottagaren ska bli glad och prylen ska få plats.”

Berättandet om prylar varvas med små roliga anekdoter kring familjen, båtliv, resor och husdjur som tagit stor plats i hennes liv. Så ja, boken var allt annat än en rysare! Jag skulle vilja kalla det för en självbiografi utifrån förhållandet till saker. Kanske lite sorglig på sina ställen även om titeln säger att den inte ska vara det, men i det stora hela en väldigt glad, varm och positiv historia med glimten i ögat.

Boken Minnessamlaren av Fiona Harper

För ett tag sedan stod jag i kö på vår lilla Ica-butik och då passade jag på att titta på några ensamma böcker som stod i en hylla där. En titel som fångade mitt öga var ”Minnessamlaren” och jag började läsa på baksidan av boken. Den skulle handla om en kvinna som växte upp i ett hem där mamman var extrem samlare. Jag blev intresserad och köpte boken och det kändes lite otippat att hitta den boken på Ica, jag hade aldrig hört talas om den. Nu har jag sträckläst den och är glad över att jag hittade den. Jag blev starkt berörd av berättelsen!

Den handlar om Heather Lucas som till en början växer upp i en vanlig familj men efter ett trauma börjar hennes mamma shoppa maniskt och samla utan att kunna rensa och städa. Hemmet förvandlas till en soptipp och till slut väljer pappan och Heathers syster att flytta därifrån. Heather blir ensam kvar med sin mamma och kämpar för att hjälpa henne i vardagen och samtidigt få sin egen tillvaro som tonåring att fungera. När Heather är vuxen och mamman har gått bort, börjar barndomen göra sig påmind. Hon börjar leta i sitt förflutna efter vad som egentligen utlöst hennes mammas patologiska samlande (den termen används i boken).  

Jag ska inte avslöja mer ifall ni vill läsa den, men jag vill varmt rekommendera den till alla som har ett intresse för sjukligt samlande och rensa ut, men även för alla som bara vill läsa en finstämd och varm bok. Kanske uppkrupen i soffan med en varm kopp te i höstrusket! (Det är lite romantik med i boken också, så lite feel good kan man förvänta sig!)

Kram & Trevlig helg! /Eva Maria

Ny bok av James Wallman!

(bilden lånad från James Wallman´s nyhetsbrev)

Nu har alltså James Wallman skrivit en ny bok som kom ut 4 april och den heter “Time and How to Spend it – The 7 rules for richer, happier days”. Oh, jag vill läsa den nu direkt! Kanske någon vill spela in den som ljudbok till mig så kan jag lyssna på den när jag städar på loftet!

James Wallman har tidigare skrivit boken Stuffocation, en av mina absoluta favoriter. Den gav mig så mycket inspiration och jag har tidigare skrivit en recension om den här på bloggen. Första inlägget är en kortare form för er som vill läsa boken själva först och andra inlägget är en längre recension som mer sammanfattar boken. Tredje inlägget är fem tips från boken som jag tycker om!

Kortare recension av Stuffocation

Längre recension av Stuffocation

James Wallman´s 5 bästa tips!

Mitt år som nomad

En bok som inspirerat mig under mitt klädköpstopp är “Mitt år som nomad – Vägen till ett friare liv!” av Emil Sergel. Jag lockades av titeln och köpte den för ett tag sedan, sen har den stått oläst i bokhyllan men nu pockade den på uppmärksamhet. Det var dags att läsa den helt enkelt!

Boken är ett slags reportage där läsaren får följa Emil under året när han lever som nomad och åker runt i sin surfbuss Alfie. Motivet för resan är att han vill förändra sitt liv och börja med en nollställning. Emil har gjort många äventyr tidigare så han är inte helt nybörjare! Inledningen är spännande när han säljer alla sina saker och rustar upp bussen och gör den mysig inför kommande utmaning. Men vad som skulle bli en utmaning blir mer att hitta sitt sätt att leva. Emil filosoferar mycket över de liv vi väljer att leva, de flesta väljer att bo i ett fast hem och jobba åtta till fem, men det finns andra liv att välja också. I sin buss har han sitt hem och sitt kontor, han skriver bland annat resereportage och får inkomst från det. Eftersom han lever så billigt kan han jobba mindre. På sin resa kan han också bevisa att man klarar sig med väldigt få saker! Längs vägen träffar han nya vänner som också är nomader och de funderar tillsammans på tillvaron i stort och smått.

Boken innehåller många fina beskrivningar och bilder. Även om jag inte funderar på att ge mig ut i en buss i ett år (inte just nu i alla fall!) så kan jag relatera till många tankar i Mitt år som nomad. Det kan vara så att jag kommer att läsa den igen snart, jag tror att det är en bok man kan läsa och se ur olika perspektiv beroende på var i livet man befinner sig. Jag tycker att det är en fin och innerlig berättelse och den har stark feel good-känsla!

Marie Kondo städar med glädje – ny serie på Netflix

Marie Kondo är den söta japanska kvinnan som blivit städgurun med hela världen. Kanske är hon en person som man antingen älskar eller hatar, lite som vår egen Ernst Kirchsteiger. Jag hör till dem som fallit för Marie Kondo och blev väldigt glad när nyheten kom att hon har en egen TV-serie på Netflix. Det känns som att öppna en pralinask när jag sätter mig i soffan för att titta på de åtta färgglada avsnitten.

Bilden är lånad från Netflix

Intresset för städning och organisering kom tidigt in i Marie Kondos liv. Marie städade överallt där hon såg att det var stökigt. Hemmet där hon växte upp blev snabbt välstädat tack vare henne och hon stannade gärna inne på rasterna och städade i klassrummet. Hon var bara 15 år när hon började se sitt intresse som ett möjligt yrke i framtiden. När hon fyllt 19 år startade hon sin konsultverksamhet med att hjälpa personer med att få ordning hemma. Idag är hon 34 år och har hunnit bli den stjärna som lyser starkast på himlen i städbranschen. Hon har givit ut flera böcker men de som är mest välkända är ”Konsten att städa” och ”Spark Joy”. Nyligen har hon spelat in TV-serien ”Konsten att städa – med Marie Kondo” som visas på Netflix.

I de åtta avsnitten får vi följa Marie och hennes assistent när de besöker olika hem som fastnat i röran och upplever stark stress. Hennes assistent är också hennes tolk. Marie kan en del engelska men ofta pratar hon japanska som hennes assistent översätter till engelska. I varje hem börjar hon sitt arbete med att ”hälsa på hemmet”. Detta gör hon genom att sätta sig ner på golvet och känna in hemmets själ. Då blundar alla och är tysta en stund. Efteråt har Marie fått en uppfattning om vad just det hemmet behöver hjälp med. Deras saker delas in i kategorier och de börjar alltid med kläderna.

Deltagarna i serien får lära sig Maries grundidé som är att inte välja det som ska rensas ut utan välja det man vill behålla. För att fatta dessa beslut så ska sakerna ”spark joy”, alltså ”gnistra glädje”. Då tar man upp en sak och håller den nära sig för att känna om den gnistrar av glädje eller inte. Om inte, kan man göra sig av med saken och då tackar man den för att den tjänstgjort en väl. 

Serien är mycket välplanerad och strukturerad. Varje avsnitt följer en mall men jag tycker ändå att hon lyckas skapa variation. Familjerna som medverkar har olika problem som Marie tar sig an att lösa. I det första avsnittet är det en familj med småbarn, i det tredje är det en änka och i det sista avsnittet är det två personer som ska flytta ihop. Jämfört med andra liknande serier som till exempel Buried Alive, Consumed och Storage Hoarders tycker jag att Marie Kondos serie är mer respektfull för deltagarna. Jag upplever inte att deltagarna blir uthängda på ett förödmjukande vis. Att Marie själv inte pratar engelska fullt ut i serien tycker jag inte upplevs som störande utan tvärtom charmigt och det ger en tydligare bild av den hon är och hennes kultur.

Jag som har ett stort intresse för ämnet städa och organisera har följt Marie och fördjupat mig i hennes böcker. I den första boken ”Konsten att städa” uppfattade jag Marie mer som en militant städgeneral, men i den senare boken ”Spark Joy” får hon en mer sympatisk framtoning. Hennes mjukare sida kommer även fram i denna nya TV-serie vilket jag ser som positivt. Möjligtvis kunde hon försöka att få fram mer bakgrund från deltagarna, hur de hamnat i sitt kaos med alla saker. Det hade varit intressant att få veta mer om det.

Jag har verkligen fastnat för den här serien! Jag rekommenderar den till alla som vill få inspiration till att komma igång och göra fint i sina hem. Marie Kondo vill hjälpa tittarna att skapa harmoni och lära sig att städning är en källa till glädje. Detta budskap lyckas hon verkligen att förmedla.

Källor:

Konsten att städa – med Marie Kondo (2019) Netflix
Kondo, Marie (2011) ”The life-changing magic of tidying” Vermilion
Kondo, Marie (2016) ”Spark Joy” Vermilion Wikipedia (2019) Marie Kondo

Byline: Eva Maria Karlander, februari 2019

Sida 4 av 7

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén