Detta inlägg är ett affiliate-samarbete med Moveria – Europas största flyttportal!

Flyttkaos! (bild från Shutterstock)

Jag hjälper gärna till när vänner och bekanta ska flytta, jag tycker faktiskt att det kan vara lite spännande och roligt. När jag var yngre erbjöd jag mig med glädje att hjälpa till när jag hörde att någon skulle flytta  – Jamen, bara ring när det är dags så dyker jag upp! Sen glömde jag bort det i samma sekund bara för att bli påmind när telefonen ringde klockan fem på lördagsmorgnarna – Nu är det dags! Du kommer väl?! – Öh, ja såklart… jag ska bara klä på mig och borsta tänderna, typ. På äldre dagar så är jag mer noga med att förhöra mig om omständigheterna och förutsättningarna kring flytten, och skriva in det i kalendern.

Men inte så att jag har ångrat mig, man vill ju hjälpa till. Förutom en gång när jag pluggade i Lund, då ångrade jag mig, men då var det försent. Det var ett bohag som egentligen skulle passat bäst i en doktorsvilla, men var inklämt i en trerummare på tredje våningen utan hiss. Nu var det dags att flytta till två rum med pentry. Ja, men varför inte? Downsizing i praktiken. För att slänga in en extra parameter så skulle trerummaren lämnas över till fastighetsägaren klockan åtta på måndag morgon inför en större renovering. På grund av renoveringen skulle vi alla fall slippa flyttstäda.

Vi var ett gäng halvtrötta ungdomar som dök upp på fredagskvällen för att ”börja så smått”. Någon lagade en stor köttgryta som skulle puttra på spisen, så köket fick vi vänta med att packa ner. På den tiden hade jag inte övat upp min förmåga att rimlighetsbedöma utifrån mått, kvantitet och tid, så jag anade ingen oråd. Vi började dutta här och var och packa ner i lådor. Lådorna visade sig bli ett problem i sig, de var alldeles för få och rymde cirka 5% av bohaget. Detta resulterade i att någon fick köra med bil till den nya adressen och packa upp lådorna och sedan köra tillbaka med de tomma lådorna. Lägenheterna låg på var sin sida av Lund så det var en mastig uppgift. Vi andra försökte ragga upp banankartonger i närliggande butiker innan de stängde och lyckades få ihop några fler men långt ifrån tillräckligt. Under första natten började jag känna mig lite stressad och funderade på just det här med mängden av saker som skulle flyttas från punkt A till punkt B, i en liten personbil. Möblerna var ett ännu större mysterium. Det var en ekvation som helt enkelt inte gick ihop.

Den här flytten tog över två dygn utan sömn och i princip utan mat förutom några rester från fredagens köttgryta. Natt nummer två var jag så trött och det värkte i varenda muskel i kroppen efter allt packande och bärande. När jag öppnade skåp efter skåp, byrålåda efter byrålåda, och det bara vällde ut saker, kändes det som om jag befann mig vaken i en mardröm. När jag öppnade en garderob i sovrummet blev jag attackerad av ett gammalt rostigt fiskespö som var inklämt framför julpynt, lakan och konservburkar. Med gemensamma krafter försökte vi övertala personen som skulle flytta att göra sig av med några saker, men nej, han vill behålla allt – speciellt fiskespöet även om han aldrig fiskat. När vi närmade oss deadline så var det fortfarande en hel del saker kvar i trerummaren men då hade någon observerat att det stod en nästan tom container en bit från lägenheten. Vi fick ta ett varv till med personen och övertala honom att slänga det sista och förklara för honom att tvåan han skulle flytta till, den var redan full. Till slut gav han med sig och vi dumpade det sista i containern.

Klockan åtta på måndagsmorgonen var lägenheten tömd och nycklarna kunde lämnas över till fastighetsägaren. Vi hamnade i ett tillstånd av lyckorus, kastade oss på gräsmattan utanför och skrattade hysteriskt. Vi var helt slut men sen skulle vi vidare till föreläsningar och arbete. Precis när vi ska bryta upp ser vi en byggarbetare som springer mot oss och viftar med armarna i luften– Hallå där! Är det ni som slängt grejor i containern här?! Det får ni inte lov till! Det är vår container!

Behöver jag berätta att vi fick klättra ner i containern och ta upp allt igen? Även fiskespöet, som efter en lång diskussion om sannolikheten för att en fisketur någonsin skulle inträffa, hade hamnat i containern. Så ja, mina lärdomar av den här upplevelsen blev många och även om jag ångrade att jag anmälde mig så har jag haft nytta av mina kunskaper i efterföljande flyttar. Men det jag framför allt lärde mig var: Släng inte något i någon annans container!

Behöver du flyttkartonger kan du först läsa Moverias nya test av flyttkartonger 2022! Moverias checklistor inför flytt är också till stor hjälp!

Och läs gärna mitt tidigare inlägg i samarbete med Moveria som handlar om min pappas lilla flyttfirma!