Jag funderar ofta på hur lätt det är att köpa en sak, hur nära och tillgänglig konsumtionen är. Vi kan svänga förbi köpcentret på vägen hem eller bara ligga i sängen en söndagsmorgon och klicka hem varor från hela världen. Och nu behöver vi inte ens komma ur pyjamasen för paketen kan levereras vid dörren två timmar senare. Det är ju bra på ett sätt men behöver vi verkligen alla dessa saker och måste vi få dem direkt? Har man vant sig vid det så kanske man blir irriterad om de där flip-flopsen man beställt tar tre dagar på sig att komma. Då är det kanske inte ens strandväder längre.
Men sedan när man använt flip-flopsen en halv dag och inser att de skaver mellan tårna så kastar man in dem i garderoben så får de ligga där i sin ensamhet och kanske aldrig bli använda igen. Det är för jobbigt att leta reda på någon annan som vill ha dem, sälja dem eller köra och lämna dem till välgörenhet. De var ju ändå så billiga. Det är så här bergen av saker i hemmet byggs samtidigt som det bidrar till ett extremt resursslöseri. Det är så lätt att köpa något men sedan av olika anledningar svårt att rensa ut – man har inte tid, ork eller så är det svårt att släppa taget även om man inte använder sakerna.
Innan jag började rensa ut och blev medveten om mina köpvanor så hade jag det som jag beskriver här ovan. Det har tagit mig många år att ändra mitt beteende men nu är jag glad för att jag har kommit dit att jag väldigt sällan gör ett impulsköp. Jag drabbas fortfarande av suget att vilja köpa något som jag egentligen inte behöver men då hindrar jag mig själv genom att skriva upp saken på min Önskelista i mobilen. Om suget kommer över mig att ”jag MÅSTE ha ett par nya jeans som jag sett i reklam och de är så snygga” så tänker jag ett extra varv:
- Behöver jag verkligen nya jeans just nu eller inom den närmaste månaden? Nej, faktiskt inte.
- Hur många jeans har jag redan i min garderob? Jag har fem par jeans (dock inte likadana som de nya snygga men de gör sitt jobb).
- Jag kommer fram till att jag kan stoppa min impuls och så skriver jag upp ”ett par jeans” på min Önskelista i mobilen.
Jag tror också att det som hjälper med en sådan här önskelista är att det blir inte helt förbjudet att köpa något – när jag skriver upp något så lurar jag hjärnan med att jag kanske kan få köpa den där saken senare och då känns det lättare. Med jämna mellanrum tittar jag på min Önskelista i mobilen och går igenom den. Oftast kan jag då stryka en massa saker som jag efter ett tag insett att jag inte behöver köpa. Kanske har de redan blivit omoderna! Men det kan också vara något som har stått där längre och då kan det vara så att jag slår till och köper det. Då känns det bra att ha utvärderat om jag behöver det eller inte.
Hur gör du för att stoppa dina impulsköp? Eller tycker du att impulsköp brukar bli de bästa köpen?
