
Ett av momenten som varit kvar på loftet har varit gammal elektronik. För att genomföra denna uppgift var jag tvungen att ladda och motivera mig. Jag bestämde en dag och en tidpunkt. Sen fick inget annat komma i vägen för detta. Den svåraste utmaningen är att säga nej om det ringer någon och vill göra något roligare, som att ta en kopp kaffe eller promenera. Men nej, nu hade jag gjort målbilden att om någon ringer och frågar så ska jag bestämt säga: Tack, men Nej tack. Jag ska sortera gammal elektronik på loftet. Och när jag känner mig som världens tråkigaste person så får jag stå ut med den känslan, för nu vill jag få detta gjort för det är viktigt för mig att få ordning och reda.
Så förra helgen var jag uppe på loftet med målet att sortera tre flyttlådor och en byrålåda med gammal elektronik. De har fyllts på efterhand som jag har hittat en sladd, köpt nya hörlurar, nytt tangentbord och så har resterna från många år samlats här. Det blir som fossiler till slut. Elektronik är ett svårt område för mig utifrån att jag inte kan så mycket om det. Helst vill jag köra allt till elektronikavfallet men så fastnar jag med en sladd i handen och tänker ”den här känner jag igen”. Den kanske passar till min klockradio? (Jag är nog en av de få som använder klockradio fortfarande. Jag gillar att vakna till radion och deras pigga röster!) Nu när jag köper något nytt elektroniskt och det finns lösa tillbehör så tar jag fram min Dymo och skriver ut en liten etikett och klistrar på. Det underlättar mycket när man sen ska reda ut vilken sladd eller laddare som hör till vad. Jag älskar min Dymo!
Det blev ett nystan kvar med sladdar och annat odefinierbart men jag ska be barnen gå igenom det. Det verkar vara sladdar och kontroller till gamla spelkonsoler. Jätteskönt att ha tagit tag i en surdeg! Några som är kvar är pärmarna (nästan klar!), gå igenom gamla tavlor, organisera lösa foton som ligger lite varstans, några lådor med allt mellan himmel och jord i…
Kanske tar du tag i en surdag i helgen?

