Jag vill bara lägga ut en liten påminnelse till er som kan vara intresserade av att gå vår kurs i Malmö! Det finns platser kvar! Än så länge har vi fyra anmälda och vi behöver vara åtta deltagare för att starta. Är du sugen på att komma igång med att rensa ut hemma? Vi kommer att träffas åtta gånger med start torsdagen den 2 mars klockan 17.30-19.15. Vi träffas varannan torsdag och mellan gångerna så kommer du att få små hemuppgifter för att få ordning hemma. Platsen är Studieförbundet Vuxenskolan i centrala Malmö i deras mysiga lokaler. Vår kurs i höstas blev mycket trevlig med ett glatt gäng som alla var väldigt intresserade av att lära sig om att rensa ut! Det uppstod många intressanta frågor och dialoger! Under våren kommer vi att ha en återträff med höstens grupp för att se hur det har gått för alla efter kursen – det ser vi verkligen fram emot! 🙂
Priset för kursen inklusive material är 1245 kr. Materialet består av checklistor som vi delar ut vid varje träff och digitalt material som vi mailar ut efter varje träff. Vi kommer även att ge fina lästips och annat fördjupningsmaterial till dem som önskar! Såklart ingår kaffe! (Ja, eller te/ varm choklad om man tycker bättre om det!)
Har du också svårt att ta dig i kragen och genomföra en tråkig arbetsuppgift? Ibland behöver det inte vara en tråkig uppgift, det är bara svårt att komma igång. Då brukar jag använda mig av Pomodorotekniken. Det är en mycket enkel men smart metod för att få saker gjorda. Jag tycker att den passar till det mesta – och den passar utmärkt när jag ska starta upp och rensa i en kategori av saker som jag tycker är svår och det tar emot att börja. Och visst är det så att har man bara börjat så känns halva jobbet gjort!
Just tomaten har fått bli en symbol för den här tekniken eftersom den unge italienske mannen Francesco Cirillo som skapade den råkade ha en äggklocka formad som en tomat. (Ordet Pomodoro betyder tomat på italienska!) Under sitt första år på gymnasiet hade Francesco svårt att koncentrera sig och han blev ofta frustrerad när han inte kunde plugga i samma takt som sina studiekamrater. En dag ställde han sin tomatklocka på några minuter för att undersöka hur intensivt han kunde läsa på den tiden. Han upptäckte att det gick mycket bra för honom att koncentrera sig i korta stunder och när hans tomatklocka ringde tog han en paus. Denna upptäckt blev en stor förändring för Francesco och 1992 lanserade han tekniken som ett begrepp för allmänheten. Idag är hans teknik mycket känd och många använder den till alla typer av uppgifter som ska genomföras, oavsett om det har med arbete, studier eller vardag att göra.
Grunden i Pomodorotekniken är att du ställer en klocka på 25 minuter och påbörjar din uppgift. När klockan ringer får du ta en paus på 5 minuter. I pausen kan du sträcka på dig och kanske ta en nypa frisk luft. Ett pass på 25 minuter kallas för en Pomodoro och flera kallas för Pomodori. När du genomfört 4 stycken Pomodori med pauser är det dags för en längre paus på 25-30 minuter. När du lärt känna metoden kan du i förväg bestämma dig för hur många Pomodori du tror att du behöver till en viss uppgift. Du kan även laborera med om just 25 minuter är den bästa tiden för dig för en Pomodoro.
”Med Pomodorotekniken är tiden din vän, inte din fiende.” Staffan Nöteberg, författare till Pomodorotekniken – Kan du fokusera i 25 minuter?”
Egna reflektioner
Pomodorotekniken är så enkel men den kan få stora positiva effekter. Anledningen till att jag provade den från början är för att jag har problem med koncentration och jag upplevde snabbt att metoden passade mig. Det blir liksom lättare att skärma av omgivningen när jag arbetar och väntar på ”plinget” från klockan. Kanske på något vis är jag lättlurad men det fungerar!
Jag använde mig först av timern i mobilen men sedan ett tag tillbaka använder jag en app som heter Focus Keeper. Det finns flera olika appar för den här tekniken men jag har bara provat Focus Keeper och jag tycker om den. I appen kan man även lägga upp olika projekt och på så vis få statistik över hur lång tid man arbetat i projekten. Jag hade gratisversionen först men sedan ville jag prova premiumversionen där man kan ändra längden på Pomodori.
Bilder från appen Focus Keeper
Jag har laborerat med längden på Pomodori och kommit fram till att 25 minuter passar mig oftast, men vid vissa arbetsuppgifter ställer jag in längden på 40 minuter. Längre Pomodori passar när jag ska läsa eller skriva och kortare Pomodori när jag ska göra något praktiskt som att städa i en byrå. (Men du får prova dig fram till vad som passar dig!) När klockan plingar och jag är djupt i koncentration kan det vara frestande att inte ta pausen, men här upplever jag att om jag inte tar pausen, blir jag mycket snabbare trött under hela arbetspassets längd. Så mitt råd är att ta pausen även om du är mitt upp i något, då kan du arbeta längre.
Blir jag avbruten av andra tankar när jag arbetar skriver jag ner dem på en papperslapp och fortsätter att arbeta. Om telefonen ringer väljer jag om jag ska svara eller inte. Ibland kan jag då ringa upp efter min arbetsuppgift, men är det något mer akut svarar jag. Jag har provat att sätta telefonen på ljudlös när jag arbetar men på något vis blir jag mer stressad av det. Då tänker jag att jag kan missa något viktigt samtal från någon i familjen. Men det med telefonen är säkert en sak man kan träna upp sig själv och sin omgivning på. Mina ungdomar har vid det här laget lärt sig vad “en Pomodoro kvar” betyder!
Lästips
Vill du fördjupa dig i Pomodorotekniken kan jag rekommendera boken ”Pomodorotekniken – Kan du fokusera i 25 minuter?” av Staffan Nöteberg. Det är en mycket trevlig bok och den innehåller många praktiska exempel. Jag känner igen mig i problemet att uppleva att det är svårt att få saker gjorda och ett bra tips är att göra en uppgift i taget. Det låter så enkelt men ibland glömmer man bort det och försöker multitaska. Man tror att man är effektiv men oftast blir ingen uppgift blir helt klar. Boken är uppdelad i korta avsnitt och gör den väldigt lättläst. (Extra bra för oss som brottas med koncentrationen!) Den innehåller trevliga illustrationer också som förtydligar innehållet.
(Bild lånad från Bokus.)
Källor till detta inlägg:
Boken ”Pomodorotekniken – Kan du fokusera i 25 minuter?” av Staffan Nöteberg
I förra veckan kom det en ny dokumentär om hoarding på SVT Play, Samlarna. Kanske ni redan har hunnit se den, annars vill jag varmt rekommendera den.
I programmet får man följa några personer som brottas med samlande (hoarding) och hur de på olika sätt får hjälp med att komma igenom processen att rensa ut och få ordning i sina hem. En firma som arbetat med detta under många år berättar hur de anpassar sitt arbete efter varje individ och de samarbetar också med bland andra boendestödjare från kommunen.
Ett mycket lärorikt program och jag håller tummarna för en uppföljare. Det hade varit intressant att få se hur det gick för deltagarna efter de hade rensat ut.
Jag nämnde i mitt förra inlägg att vår hall skulle vara med i ett reportage om ordning och reda. Själva intervjun genomförde vi med videosamtal och några dagar senare kom det en fotograf hem till oss och tog bilder. Jag visste inte i vilken tidning eller vilken dag det skulle komma, men igår kom det med i Sydsvenskan! Tidigt på morgonen fick jag ett sms från min rensa ut-kollega Susanne som satt och drack sitt morgonkaffe och läste tidningen: Titta nu är reportaget med i Sydsvenskan! 🙂
Det känns lite speciellt att bli kallad “ordningsproffs”! Jag funderade på det och det känns faktiskt fint och bra. Jag tänker tillbaka på min resa från att ha haft det väldigt stökigt och för många saker och nu äntligen har jag ordning.
Jag har inte hittat reportaget på nätet men hoppas att ni kan läsa texten från bilderna nedan:
Önskar er en trevlig helg! Många kramar Eva Maria ❤︎
I söndags dansade vi ut julen här hemma. Jag kände att jag hade inte myst helt färdigt med julen, men i måndags var det inplanerat att det skulle komma hem en fotograf till oss och ta bilder till ett reportage om ordning i hallen. Så det var på sätt och vis bra för då fick vi tagit ut granen och julpyntet, och vi fick städat på köpet! Jag vet inte riktigt när reportaget kommer att vara klart, eller i vilken tidning det kommer att synas, men jag berättar när ni kan läsa det!
Nu när julpyntet är borta och vardagen har kommit tillbaka så tänkte jag sätta mig ner och skissa på vad som kommer att hända under våren och vad jag har för projekt som jag vill genomföra. I mitt förra inlägg kunde ni läsa om mina nyårsintentioner med träningen, vilket kommer att ta en del tid i anspråk, så därför tänkte jag inte hitta på så många nya stora projekt under våren! Mer lite lagom projekt! (Det är ju så spännande att smida planer!)
Föreläsning i Malmö
Först ut nu i januari, är en föreläsning som Susanne och jag ska hålla tillsammans på Studieförbundet Vuxenskolan i Malmö torsdagen den 26 januari. Föreläsningen är cirka 1 timme och ingår i en serie av olika smakprov för att visa studieförbundets utbud och ämnen. Är ni sugna på att komma och lyssna är ni varmt välkomna att anmäla er här: Rensa ut med Susanne & Eva Maria
Kursen Rensa ut och få ett hem i ordning
Jag ser så mycket fram emot att få hålla kursen igen med Susanne! Vi hade kursen för första gången i höstas och nu kommer vi att hålla den till våren igen med start torsdagen den 2 mars. Det blir lite annorlunda den här gången då träffarna kommer att vara varannan vecka istället för varje vecka. Detta för att deltagarna ska få tillräckligt med tid att hinna göra sina hemuppgifter mellan gångerna. Tanken med kursen är att man verkligen ska komma igång med att rensa ut hemma!
Såklart så fortsätter jag med klädköpstoppet! Nu har det gått 4,5 månad och det känns fortfarande bra men jag måste erkänna att jag har haft en del utmaningar längs vägen. Speciellt nu när vädret är lite trist och grått så infinner sig känslan av att jag vill ”piffa upp mig med något nytt”, utan att egentligen ha ett verkligt behov för något. Uppföljning kommer!
Sonens rum
Detta blir ett av hemmaprojekten i vår. Sonen behöver nya möbler till sitt rum, han har vuxit ur de gamla kan man säga! En ny säng, klädförvaring och en bokhylla behöver vi hitta. Rummet är inte så stort så det krävs lite smarta möbler tänker jag. Det svåraste just nu är att hitta en gemensam dag så vi kan åka ut tillsammans och titta! 🙂
Gästrummet
Har ni också mysteriet i era hem att olika rum förvandlas till skräprum med jämna mellanrum? Nu är det gästrummet som har slammat igen. Här står två dörrar och en säng som vi ska sälja, en matta som vi ska packa upp och lägga ut i vardagsrummet och några andra diverse mindre möbler som väntar på beslut. Målet är att få det fint i rummet så att gästerna kan trivas. I det här rummet behövs också att läggas till någon form av energi och mys, men jag vet inte riktigt hur. Det är som att det är lite avslaget i det här rummet och det ligger på baksidan av huset där det inte kommer inte så mycket ljus. Det som är bra med rummet är att det är det tystaste rummet i huset, så det är bra för att sova i.
Läsa spanska
I höstas gick jag en jättefin kurs i spanska på Folkuniversitetet (på distans). Men den var väldigt intensiv och jag fick lägga mycket mer tid på den än vad jag hade föreställt mig. Jag lade nog 3 timmar varje vecka på läxorna plus sedan lektionen som var 2 timmar, i 10 veckor. Så nu till våren känner jag att det blir för mastigt med en kurs men jag ska försöka sitta då och då och läsa något på spanska. Det är ju så roligt med språk tycker jag!
Tavlor (del av loftet)
Jag kikar på mina planer som jag hade inför hösten 2022 och då var loftet med som en punkt, men inte för att genomföra utan bara för att jag ville ha med punkten för att inte glömma bort den (vilket i och för sig inte är någon överhängande risk!). Mycket hänger på när barnen kommer att känna sig motiverade och jag håller fast vid min önskan till min femtionde födelsedag som infaller i år, att jag önskar mig en städning av loftet. Jag tänker att kanske det är något jag kan göra för att börja lossa på projektet med loftet och då tänker jag på min tavelsamling som står där uppe. Jag ska bestämma en dag under våren då jag ber någon om hjälp att lyfta ner alla tavlor och gå igenom dem. Så börjar man pilla lite i ena kanten i alla fall!
Här får jag nog nöja mig inför våren! Att dela upp det i små mål hjälper mig att få saker gjorda, annars är det lätt att det varken blir hackat eller malet!
Har du några spännande planer eller projekt inför våren 2023?
Det låter lite snällare med intentioner än löften tycker jag! Inför varje nytt år brukar jag ha en lång lista med nyårslöften, men inför 2023 tänkte jag ha en kortare lista och försöka att vara mer konkret och specifik angående hur de ska genomföras. Jag har tänkt noga på att de ska vara realistiska att genomföra. Det är så lätt att bli besviken på sig själv om man sätter för höga krav. Det jag känner främst är att jag behöver ta tag i träning och hälsa, dessa områden har halkat åt sidan under hösten. Jag vet att jag mår mycket bättre om jag upprätthåller mina rutiner med träning men ändå är det så lätt att prioritera bort just träningen konstigt nog. Tennisen har jag upprätthållit men det är för att det är en bestämd tidpunkt och någon väntar på mig…! Jag har svårare att resa mig ur soffan och ta mig till gymmet.
Dessa fyra områden är mina nyårsintentioner för 2023:
Mindfulness
Känner du igen känslan av att inte vara helt närvarande i stunden? Att det kommer nya bollar flygande in från sidan som avbryter det du är sysselsatt med just nu? När jag diskar tänker jag på arbetet, och när jag arbetar tänker jag på att jag borde gå till gymmet… Jag vill öva på att vara mer i nuet och fokusera på det jag gör. När jag läste till friskvårdsterapeut tränade vi mycket på mindfulness i olika former. Jag ska leta fram de böckerna och se om jag kan komma igång med några av övningarna. Jag tror att detta är min viktigaste intention inför 2023!
Sömn och vila
Jag har alltid varit en morgonmänniska och därför tycker jag om att gå och lägga mig tidigt. Det bästa jag vet är att krypa ner i sängen klockan 21 och läsa lite i en bok innan jag somnar. Nu på sistone har jag börjat vara upp längre på kvällarna men jag går upp i samma tid på morgonen, vilket har byggt upp en sömnskuld. Det är när jag kommer igång med något för sent på kvällen som jag tappar tiden och helt plötsligt är klockan 23! Så ja, nu ska jag försöka komma i säng tidigare helt enkelt!
Yoga/Sjukgymastik
Fram till i våras var jag flitig med att göra mitt lilla yoga-program och sjukgymnastikövningar på morgonen men sedan hände det något i somras och jag kom helt av mig. Jag vet att jag mår bra av att göra övningarna och framför allt är det bra för mina hälsenor och vader som spökar ibland. På morgonen idag kom jag igång med övningarna och jag ska försöka få in rutinen igen! Den här stunden på morgonen bidrar också till att ta med ett lugn vidare in i dagen.
Träning
Så var det träningen! Den har jag som sagt halkat ur, förutom tennisen som jag tränar en gång i veckan. Tyvärr har min brist på övrig träning lett till att jag inte är på topp inför tennisträningen och det märker jag inte bara vad gäller konditionen utan även att jag får problem med hälsenor/fötter/armbågar med flera kroppsdelar! Inte bra med andra ord. För att vara så specifik som möjligt med att komma igång med träningen tänkte jag gå till gymmet en gång per vecka (troligtvis fredagar) och till simhallen en gång i månaden. Simning en gång i månaden låter inte så ansträngande men jag sätter en blygsam intention så att jag kan klara det. Blir det fler gånger är det bara en bonus! I julklapp av min sambo fick jag ett klippkort med 30 gånger på simhallen så nu finns det alltså inga ursäkter längre.
Sen har jag alla mina andra mål, planer och rutiner, men de har egna listor – älskar ju att skriva listor, speciellt om jag har en fin anteckningsbok!
Hur känner du inför det nya året? Har du några nyårsintentioner?
Önskar er en fin start på 2023! Kramar Eva Maria ❤︎
Jag vill önska er alla läsare ett Gott Nytt År och hoppas att ni kommer att få ett fint år 2023! Kanske finslipar ni in i det sista på era nyårslöften? Jag tycker mycket om att hitta på nyårslöften och idag tänkte jag fila på dem och innan tolvslaget vill jag ha skrivit ner dem på ett papper. Än så länge har jag två löften och de handlar båda om att hitta tillbaka till träningen. Under hösten har jag tappat mina rutiner för träning så jag hoppas kunna hitta på några listiga knep för att få till det men med rimliga och genomförbara mål.
Hoppas att ni får en fin sista dag på året och en bra start på det nya 2023! Kramar Eva Maria ❤︎ ✰
Vi var sena med att ordna en gran i år och in i det sista diskuterade vi om vi skulle ta ner plastgranen från loftet eller ge oss ut med bil och släp och inhandla en gran. Jag velade fram och tillbaka men sedan kom jag fram till att det är så mysigt med en riktig gran. När jag går upp på morgonen i mörkret, njuter jag av granen och doften när jag sitter och dricker mitt silverte (varmt vatten och mjölk). Så det var bara på med släpet och ge sig av. Vi satsade på Bauhaus där vi köpt gran tidigare år. Det var väldigt utplockat eftersom vi var sent ute, de hade många väldigt små granar och några ensamma lite större kvar. Vi föll för en fin rödgran som var 3 meter och den fick följa med hem. Det var dessutom halva priset så vi fick den för 125 kr.
Med livet som insats…!
Varje år köper jag en eller två nya julgranskulor och i år köpte jag två stycken när vi var i Hamburg på höstlovet. Annars har jag i princip köpförbud på julpynt, vi har tillräckligt på loftet att välja på! 🙂
Förra veckan kunde ni läsa min recension om boken ”Klädfyllot – En shopaholic på avgiftning”. Jag fick kontakt med författaren själv, Karin Larsson, och hon erbjöd sig att skriva till oss här på bloggen om hur det gick efter hennes år med köpstopp. Så spännande och lärorikt! Jag är väldigt tacksam för att du ville dela detta med oss! Tack Karin! ❤︎
Karin Larsson, författare till Klädfyllot – En shopaholic på avgiftning
Jag minns fortfarande känslan av förväntan, trots att det redan har gått tre år. Det var nyår 2019 och jag hade gett mig själv ett löfte; under hela 2020 skulle jag inte shoppa några kläder eller skor. Min walk in closet bågnade och jag hade verkligen inget behov av fler plagg. I efterhand har jag lärt mig att det finns ett ord som heter ”villhöver”. Det var det tankesättet som hade präglat mitt shoppande under flera år. Behovet fanns inte, däremot begäret.
Det shoppingfria året blev en succé … eller nej, nu ljög jag. Shoppingen rullade på ungefär som vanligt, men med en känsla av stor förvåning. Men vänta nu, jag skulle ju sluta?! Vad hände här?! Det hela slutade i en fåtölj hos en psykolog, med insikter som trillade ner som mynt i en enarmad bandit i Las Vegas, och en betydligt större förståelse för hur svårt det kan vara att kämpa emot ett beroende. Plus en obehaglig inblick i hur skitig modeindustrin är, bokstavligt talat.
Tanken var att skriva en bok om hur enkelt det är att sluta shoppa. ”Titta på mig, så här lätt är det! Kan jag så kan du!” Men den där boken om varför vi konsumerar så mycket blev istället berättelsen om mitt shoppande. ”Varför köper jag så mycket kläder? Vad handlar detta om egentligen?” Känslan av förvåning blandades med ren skräck. Kunde jag inte sluta konsumera trots att jag ville?! Psykologen tröstade mig med att jag hade lagt ribban för högt. Istället för att ge mig själv ett totalt förbud, vilket jag ändå inte kunde följa, var det bättre att försöka hitta en balans. ”Du kommer ju behöva köpa kläder förr eller senare ändå, eller hur?”
Såhär med facit i hand kan jag se att 2020 gav mig den käftsmäll som jag så väl behövde. Utan det uppvaknandet hade jag antagligen suttit djupare fast i shoppingträsket och fortfarande jagat kickar på diverse nätsidor. Ett par månader in på året 2021 kände jag en tomhet som mest kan liknas vid en medelsvår depression. Jag var helt under isen och insåg att det berodde på att jag hade genomskådat mig själv. Att shoppa hjälpte inte längre, insikten att kickarna var kemiska och av övergående art drog in mig i ett existentiellt grubbleri. Jag shoppar, alltså finns jag, fungerade inte längre. Fanns det kanske hälsosammare sätt att lyfta och peppa sig?
Ofta får jag frågan hur det gick sedan. Slutade jag shoppa helt? Nja … då skulle jag ljuga igen om jag påstod det. Men sakta men säkert har jag ersatt shoppandet med annat. Att skriva har blivit ett mer avslappnande sätt att fly en vardag som inte alltid är så Instagramvänlig. Att sluta (eller i alla fall rejält dra ner på) konsumtionen och istället börja producera har varit som balsam för själen. Att hålla sin egen bok i handen ger en kick motsvarande hundratals plagg. Och på den vägen är det, antar jag. Jag skriver och rensar, skriver och rensar. Häromdagen bar jag iväg en stor kasse med kläder till second hand-butiken i stan. Förvånad såg jag hur butiksägaren ratade min Odd Molly-kofta. Den var helt enkelt inte trendig längre. Det blev en bitterljuv påminnelse om att modehjulen rullar på i lika snabb takt vare sig jag försöker hänga med eller inte.
De kläder jag köper idag är ofta second hand. Jag har sett tillräckligt många dokumentärer om fast fashion nu för att känna samma illamående som efter fast food. När jag köper något nytt är det plagg som jag har tittat på länge och verkligen funderat på hur bra de skulle passa in i övriga garderoben. Förutom sparade pengar, som kan läggas på upplevelser och buffertkontot, har jag fått några riktigt fina vänner som delar mitt intresse för att minska på konsumtionen. Om min bok kan öppna ögonen för fler och visa på hur galet det är med överkonsumtion, så var det värt allt slit med att skriva den.
Karin Larsson Speciallärare, författare och med ett numera avhängt svart bälte i shopping.
Jag fick ett tips om att lyssna på en radiointervju med Karin Larsson som har varit shopaholic när det avser kläder. I intervjun fick jag även veta att hon har skrivit en bok och den blev jag nyfiken på att läsa. Boken heter ”Klädfyllot – En shopaholic på avgiftning”. Berättelsen är en beskrivning av hennes egen kamp för att blir fri från beroendet att shoppa kläder och hennes insikter från året 2020 då hon bestämde sig för att ha ett köpfritt år.
För Karin går det på automatik att gå in i klädaffärer och köpa något nytt eller att sitta en stund på kvällen och klicka hem något från nätet. Det blir en sport att hitta det perfekta plagget med rätt färg och storlek. Hon får kickar av shoppingen men de sitter inte i så länge och ibland när hon hämtar ut ett paket på posten minns hon knappt vad hon beställt. Karin börjar få ångest inför tankar på miljön, hennes privatekonomi och all den tid hon slösar på att shoppa. Hon funderar på om det är något osunt i hennes beteende och när det nya året 2020 närmar sig bestämmer hon sig för att det ska bli ett köpfritt år. Hur svårt kan det vara? Hon har då sammanlagt 231 galgar i garderoben och på varje galge hänger det ett plagg. Utöver dessa plagg har hon alla kläder som ligger vikta i lådor. Totalsumman är kanske 400 plagg, och då är underkläder och strumpor inte inräknade. Trots denna mängd kläder går det bara fyra dagar in på det nya året när hon trillar dit och köper ett klädesplagg. Karins köpfria år löper parallellt med pandemin och hon beskriver hur den påverkar hennes tillvaro och arbete som lärare. När hon känner sig lite nere är det extra lätt att falla dit på nätshoppingen för att lysa upp tillvaron. Även om hon egentligen behöver färre kläder nu när hon inte kan vara ute och vara social. Hon kämpar på månad efter månad utan att lyckas att hålla en enda av dem köpfri. Är det ett tomrum hon försöker fylla? Saknar hon ett nära förhållande i sitt liv? Frågorna hopar sig när hon analyserar sin situation. Efter den misslyckade starten på året bestämmer hon sig för att ta kontakt med en psykolog och det blir början till hennes förståelse för problemet och hur hon ska kunna bryta beteende med att shoppa.
”Min parkbänk står hemma i min garderob.”
Det jag tycker om med Karins berättelse är att den är så öppen och osminkad. Hon beskriver sina tankar kring shoppingen och försöker inte dölja eller linda in någonting. Ingenting med shoppingen är glamoröst, det är samma missbruk som en alkoholist på en parkbänk menar hon själv, bara det att hennes parkbänk står hemma i hennes garderob. Genomgående i berättelsen reflekterar hon över frågor som jag så väl känner igen mig i – hur blir jag en mer miljömedveten konsument och hur kan jag hantera mina rädslor inför klimatförändringarna? Det finns inga pekpinnar i boken utan hon identifierar de frågor som jag tror vi alla ställer oss och oroar oss för. En slags maktlöshet. Till exempel frågan om hur jag som ensam liten konsument kan påverka miljön – eller är det ens lönt att försöka vara klimatsmart när andra flyger på semester flera gånger varje år? Är det mitt ansvar att stödköpa från butiker för att hålla samhällsekonomin igång? Jag tror att många kan känna igen sig i hennes berättelse ur olika perspektiv, inte bara utifrån ämnet att vara köpberoende. I berättelsen finns också glimtar av humor, trots det dystra ämnet.
Jag vill säga Tack till Karin Larsson för att hon har skrivit om ett viktigt ämne i vår samtid!
Karin Larsson arbetar som speciallärare i läs- och skrivutveckling på gymnasiet och bor i Alingsås. Hon har en dotter som bor med henne varannan vecka. De är båda mycket intresserade av klimatfrågor och lagar vegansk mat. Karin lägger mycket tid på sitt skrivande parallellt med sitt arbete som lärare. ”Klädfyllot” är hennes första bok men hon kommer att ge ut fler böcker, bland annat en barnbok.
