Det finns några saker i livet som gör mig sådär sprakande lycklig. En av dem är bagerier. I min ungdom bakade jag alltid hemma, det var något som gjorde mig väldigt glad. När jag slutade gymnasiet tänkte jag bli bagare och jobbade ett år i ett litet bageri i Ängelholm. Jag älskade att komma dit tidigt på morgonen. Jag promenerade från min vindsvåning som jag hyrde i andra hand, genom den ännu mörka och sovande staden till det lilla bageriet. Det doftade alltid så gott och det var ljust och varmt, vilket passade mig som alltid är frusen. Sen hände det väl något längs vägen, jag blev inte bagare, jag läste till ekonom istället, hur nu det gick till. Men kärleken till bröd och bagerier har jag kvar och så fort jag får chansen sätter jag mig på ett café och bara njuter av atmosfären.
Så häromdagen fick jag den där sprakande upplevelsen igen. Det var sådan tur för mig för jag blev inbjuden av Karin till bageriet Leve i Malmö. Karin och jag började blogga ungefär samtidigt och lärde känna varandra genom bloggandet. Det är hennes son Martin som tillsammans med en vän startat det söta bageriet Leve. Direkt när jag kom in fick jag den där kontinentala känslan av att det är helt okej att fördriva dagarna sittande på ett café och filosofera över livets väsentligheter. Det blev inte sämre av att det fanns jättegoda bröd och alla möjliga små underverk att välja mellan, så att blodsockret kunde hålla sig på en jämn nivå. Det mesta är dessutom ekologiskt så då kan man unna sig med gott samvete. Eftersom det var ett tag sedan Karin och jag träffades blev vi sittande en lång stund. Karin har också haft en paus i bloggandet men har nu startat upp sin blogg Klimatglad igen, den ska bli spännande att följa. Utanför de immiga fönsterna var det regn och mörker men det gjorde ingenting, det plussade bara på vår mysfaktor tillsammans med semlor och varm choklad.
