Inspiration att rensa ut i ditt hem!

Kategori: Klädköpstopp Sida 4 av 11

Halvlek i klädköpstoppet!

Dags för depåstopp och blåbärssoppa! Imorgon är hälften av klädköpstoppet förbi och det känns otroligt på många sätt. Dels för att tiden, trots den mörka vintern, har gått fort och dels för att jag har haft ett kännbart sug efter att köpa något nytt men har övervunnit det. Det känns väldigt bra just nu!

Januari och februari i år har varit de tuffaste månaderna hittills, och då tänker jag även på de klädköpstopp jag har haft tidigare. Det har varit två så mörka och ruskiga månader och min vana att handla något nytt ”bara för att pigga upp mig” har pockat på med full kraft. Jag har ändå känt mig övertygad i mitt beslut att inte köpa något men det har tagit en del energi att stå emot. Nu tänker jag att den stundande våren blir lättare. Det kan bli en behaglig känsla att få byta ut vinterkläderna mot vårkläderna, allt känns ljusare och lättare i garderoben.

Jag har samlat på mig några funderingar under det här halvåret. Tankar som jag fastnat i och inte hittar några bra svar på. Kanske är det bara mysterier som får förbli olösta?

Funderingar i halvlek:

Känslan att vilja ha något nytt

Jag har funderat mycket på varför jag får känslan av att vilja ha ett nytt klädesplagg. Att det piggar upp att köpa till exempel en ny blus eller ett par nya skor även när jag har 10 blusar och ett hemligt antal skor i garderoben redan? (Okej, jag har 45 par totalt, men då har jag räknat alla ner till minsta lilla innesko och flip flop.) Känslan av att vilja ha något nytt – är det något grundläggande hos människan eller är den förmedlad via konsumtionssamhället?

Variation

Jag vill inte ha samma kläder på mig varje dag. Nu har jag i och för sig oftast det eftersom jag mest är hemma, men annars då? Bara jag är hel och ren borde det inte spela någon roll om jag har samma kläder varje dag, eller kanske ett par outfits att variera med. Är det en rädsla för vad man tror att andra ska tycka? Eller är det jag själv som vill ha en variation? Precis som att man inte vill äta samma maträtt varje dag?

Lättare att rensa ut

Ett mysterium som jag uppmärksammat är att det känns lättare att rensa ut kläder under klädköpstoppet. Borde det inte vara tvärtom – att jag istället skulle vilja hamstra och behålla allt nu när jag inte får köpa något nytt? Under dessa månaderna har jag slimmat garderoben ytterligare genom att skicka fem påsar till Sellpy (blandat mina och barnens kläder och skor) och skänkt en del till Erikshjälpen. Det är märkligt men ju färre kläder som hänger i garderoben ju lättare är det att hitta något att ta på sig! Besluten blir färre så det är kanske därför?

Planer för min framtida garderob

Det jag lägger en del energi på är att inventera mitt framtida behov av kläder. Jag skriver en lista i mobilen på vad jag skulle vilja byta ut i min garderob och komplettera den med. Hittills har jag kommit fram till att jag skulle vilja hitta nya vinterskor och då prova mig fram noga tills jag hittar ett par som jag kommer att trivas med. Då kan jag rensa ut några andra vinterskor som inte passar så bra (köpta på rea och provade inte så noga). Ett par svarta pumps hade jag behövt i min garderob också som kan passa till det mesta. Men ännu har inga akuta verkliga behov dykt upp. Jag funderar även på vilken stil jag vill ha i min ”tidlösa drömgarderob” och gör en del samlingar i Pinterest. Just nu är det roligare att lägga tid på än att shoppa i verkligheten! Jag försöker även snappa upp namn på märken som är hållbart tillverkade och så har jag hittat några nya second hand-butiker. Kommer jag att kunna bli en medveten konsument eller kommer jag att hamna i gamla konsumtionsmönster igen?

Se över inköpsprocessen

När jag rensar ut så tänker jag tillbaka på hur inköpsprocessen sett ut för just det plagget eller de skorna. Ofta så kommer jag fram till att det varit ett impulsköp där jag inte provat ordentligt och att det har varit rea. (Ständigt denna bov i dramat – REAN!) Frågan som uppstår är varför har jag har haft så bråttom vid inköpet? När jag får handla kläder igen så kommer jag att vara mycket noga med inköpsprocessen.

Känner du igen dig i mina funderingar? Kanske du har svar på någon?

Kramar Eva Maria ❤️

Ett nyktert klädfyllo – gästinlägg av Karin Larsson

Förra veckan kunde ni läsa min recension om boken ”Klädfyllot – En shopaholic på avgiftning”. Jag fick kontakt med författaren själv, Karin Larsson, och hon erbjöd sig att skriva till oss här på bloggen om hur det gick efter hennes år med köpstopp. Så spännande och lärorikt! Jag är väldigt tacksam för att du ville dela detta med oss! Tack Karin! ❤︎

Karin Larsson, författare till Klädfyllot – En shopaholic på avgiftning

Jag minns fortfarande känslan av förväntan, trots att det redan har gått tre år. Det var nyår 2019 och jag hade gett mig själv ett löfte; under hela 2020 skulle jag inte shoppa några kläder eller skor. Min walk in closet bågnade och jag hade verkligen inget behov av fler plagg. I efterhand har jag lärt mig att det finns ett ord som heter ”villhöver”. Det var det tankesättet som hade präglat mitt shoppande under flera år. Behovet fanns inte, däremot begäret.

Det shoppingfria året blev en succé … eller nej, nu ljög jag. Shoppingen rullade på ungefär som vanligt, men med en känsla av stor förvåning. Men vänta nu, jag skulle ju sluta?! Vad hände här?! Det hela slutade i en fåtölj hos en psykolog, med insikter som trillade ner som mynt i en enarmad bandit i Las Vegas, och en betydligt större förståelse för hur svårt det kan vara att kämpa emot ett beroende. Plus en obehaglig inblick i hur skitig modeindustrin är, bokstavligt talat.

Tanken var att skriva en bok om hur enkelt det är att sluta shoppa. ”Titta på mig, så här lätt är det! Kan jag så kan du!” Men den där boken om varför vi konsumerar så mycket blev istället berättelsen om mitt shoppande. ”Varför köper jag så mycket kläder? Vad handlar detta om egentligen?” Känslan av förvåning blandades med ren skräck. Kunde jag inte sluta konsumera trots att jag ville?! Psykologen tröstade mig med att jag hade lagt ribban för högt. Istället för att ge mig själv ett totalt förbud, vilket jag ändå inte kunde följa, var det bättre att försöka hitta en balans. ”Du kommer ju behöva köpa kläder förr eller senare ändå, eller hur?”

Såhär med facit i hand kan jag se att 2020 gav mig den käftsmäll som jag så väl behövde. Utan det uppvaknandet hade jag antagligen suttit djupare fast i shoppingträsket och fortfarande jagat kickar på diverse nätsidor. Ett par månader in på året 2021 kände jag en tomhet som mest kan liknas vid en medelsvår depression. Jag var helt under isen och insåg att det berodde på att jag hade genomskådat mig själv. Att shoppa hjälpte inte längre, insikten att kickarna var kemiska och av övergående art drog in mig i ett existentiellt grubbleri. Jag shoppar, alltså finns jag, fungerade inte längre. Fanns det kanske hälsosammare sätt att lyfta och peppa sig?

Ofta får jag frågan hur det gick sedan. Slutade jag shoppa helt? Nja … då skulle jag ljuga igen om jag påstod det. Men sakta men säkert har jag ersatt shoppandet med annat. Att skriva har blivit ett mer avslappnande sätt att fly en vardag som inte alltid är så Instagramvänlig. Att sluta (eller i alla fall rejält dra ner på) konsumtionen och istället börja producera har varit som balsam för själen. Att hålla sin egen bok i handen ger en kick motsvarande hundratals plagg. Och på den vägen är det, antar jag. Jag skriver och rensar, skriver och rensar. Häromdagen bar jag iväg en stor kasse med kläder till second hand-butiken i stan. Förvånad såg jag hur butiksägaren ratade min Odd Molly-kofta. Den var helt enkelt inte trendig längre. Det blev en bitterljuv påminnelse om att modehjulen rullar på i lika snabb takt vare sig jag försöker hänga med eller inte.

De kläder jag köper idag är ofta second hand. Jag har sett tillräckligt många dokumentärer om fast fashion nu för att känna samma illamående som efter fast food. När jag köper något nytt är det plagg som jag har tittat på länge och verkligen funderat på hur bra de skulle passa in i övriga garderoben. Förutom sparade pengar, som kan läggas på upplevelser och buffertkontot, har jag fått några riktigt fina vänner som delar mitt intresse för att minska på konsumtionen. Om min bok kan öppna ögonen för fler och visa på hur galet det är med överkonsumtion, så var det värt allt slit med att skriva den.

Karin Larsson Speciallärare, författare och med ett numera avhängt svart bälte i shopping.

Klädfyllot – En shopaholic på avgiftning

Jag fick ett tips om att lyssna på en radiointervju med Karin Larsson som har varit shopaholic när det avser kläder. I intervjun fick jag även veta att hon har skrivit en bok och den blev jag nyfiken på att läsa. Boken heter ”Klädfyllot – En shopaholic på avgiftning”. Berättelsen är en beskrivning av hennes egen kamp för att blir fri från beroendet att shoppa kläder och hennes insikter från året 2020 då hon bestämde sig för att ha ett köpfritt år.

För Karin går det på automatik att gå in i klädaffärer och köpa något nytt eller att sitta en stund på kvällen och klicka hem något från nätet. Det blir en sport att hitta det perfekta plagget med rätt färg och storlek. Hon får kickar av shoppingen men de sitter inte i så länge och ibland när hon hämtar ut ett paket på posten minns hon knappt vad hon beställt. Karin börjar få ångest inför tankar på miljön, hennes privatekonomi och all den tid hon slösar på att shoppa. Hon funderar på om det är något osunt i hennes beteende och när det nya året 2020 närmar sig bestämmer hon sig för att det ska bli ett köpfritt år. Hur svårt kan det vara? Hon har då sammanlagt 231 galgar i garderoben och på varje galge hänger det ett plagg. Utöver dessa plagg har hon alla kläder som ligger vikta i lådor. Totalsumman är kanske 400 plagg, och då är underkläder och strumpor inte inräknade. Trots denna mängd kläder går det bara fyra dagar in på det nya året när hon trillar dit och köper ett klädesplagg. Karins köpfria år löper parallellt med pandemin och hon beskriver hur den påverkar hennes tillvaro och arbete som lärare. När hon känner sig lite nere är det extra lätt att falla dit på nätshoppingen för att lysa upp tillvaron. Även om hon egentligen behöver färre kläder nu när hon inte kan vara ute och vara social. Hon kämpar på månad efter månad utan att lyckas att hålla en enda av dem köpfri. Är det ett tomrum hon försöker fylla? Saknar hon ett nära förhållande i sitt liv? Frågorna hopar sig när hon analyserar sin situation. Efter den misslyckade starten på året bestämmer hon sig för att ta kontakt med en psykolog och det blir början till hennes förståelse för problemet och hur hon ska kunna bryta beteende med att shoppa.

”Min parkbänk står hemma i min garderob.”

Det jag tycker om med Karins berättelse är att den är så öppen och osminkad. Hon beskriver sina tankar kring shoppingen och försöker inte dölja eller linda in någonting. Ingenting med shoppingen är glamoröst, det är samma missbruk som en alkoholist på en parkbänk menar hon själv, bara det att hennes parkbänk står hemma i hennes garderob. Genomgående i berättelsen reflekterar hon över frågor som jag så väl känner igen mig i – hur blir jag en mer miljömedveten konsument och hur kan jag hantera mina rädslor inför klimatförändringarna? Det finns inga pekpinnar i boken utan hon identifierar de frågor som jag tror vi alla ställer oss och oroar oss för. En slags maktlöshet. Till exempel frågan om hur jag som ensam liten konsument kan påverka miljön – eller är det ens lönt att försöka vara klimatsmart när andra flyger på semester flera gånger varje år? Är det mitt ansvar att stödköpa från butiker för att hålla samhällsekonomin igång? Jag tror att många kan känna igen sig i hennes berättelse ur olika perspektiv, inte bara utifrån ämnet att vara köpberoende. I berättelsen finns också glimtar av humor, trots det dystra ämnet.

Jag vill säga Tack till Karin Larsson för att hon har skrivit om ett viktigt ämne i vår samtid!

Karin Larsson arbetar som speciallärare i läs- och skrivutveckling på gymnasiet och bor i Alingsås. Hon har en dotter som bor med henne varannan vecka. De är båda mycket intresserade av klimatfrågor och lagar vegansk mat. Karin lägger mycket tid på sitt skrivande parallellt med sitt arbete som lärare. ”Klädfyllot” är hennes första bok men hon kommer att ge ut fler böcker, bland annat en barnbok.

Här hittar du intervjun med Karin Larsson:
“Jag är ett klädfyllo.”

Hur går det med klädköpstoppet?

Nu har det gått två månader av det nya klädköpstoppet! Det är kanske konstigt att säga det, men jag känner mig jätteglad över köpstoppet och det inspirerar mig mycket till att fundera på kläder och mode ur olika perspektiv. Det är många som tänker på mig och hör av sig med tips när de ser något om klädkonsumtion på TV eller i en artikel i en tidning. Verkligen roligt!

Jag startade ju en grupp på Facebook eftersom det visade sig att det var många som var intresserade av att hänga på, så nu är vi drygt 70 medlemmar i gruppen. Det jag generellt uppfattar om de som har gått med i gruppen är att de har funderat på klädköpstopp sedan tidigare men inte kommit igång, men nu när vi är flera som gör det tillsammans så är det lättare.

Tre ämnen som kommit upp hittills är:

  • Varför har man klädköpstopp?
    I gruppen har det kommit fram att det finns flera olika anledningar till att ha köpstopp och det tycker jag är så intressant. Det kan vara för att spara pengar, leva mer miljövänligt, ha en detox för att komma tillrätta med en proppfull garderob och rensa under tiden, fundera över vilken klädstil man vill fortsätta med eller byta till, försöka dämpa sitt köpberoende och andra individuella anledningar.
  • Vilka regler ska man ha för ett köpstopp?
    Här är vi överens om att man får bestämma sina egna regler. Det är inga pekpinnar utan vill man ha undantag för till exempel festkläder eller underkläder så är det helt okej. Jag tror att även om man köper något under sitt köpstopp, så köper man färre saker än om man inte hade haft köpstopp. Det är ingen tävling utan syftet är att bli mer medveten när det gäller den egna konsumtionen av kläder och hur den kan förändras.
  • Hur kan man motstå köpsuget?
    Detta tycker jag själv är en väldigt angelägen fråga. Jag tror detta i allra högsta grad är en sak man kan träna upp. Första gången jag provade att ha klädköpstopp tyckte jag att det var mycket svårare. Jag brottades mycket med mitt köpsug och klarade bara fyra månader. Jag tänker att anledningen är också kopplad till köpsuget – ju mer övertygad man är ju lättare är det.

Det jag själv råkade ut för nyligen var att jag hittade en jacka på rea och jag drabbades av svårt köpsug, det slog till med full kraft. Det kom helt oväntat för det hade gått så bra dittills, det kändes ”lätt som en plätt”. Men när jag var inne i en sportaffär för att köpa hantlar till min hemmaträning (som jag faktiskt har kommit igång med!) så snubblade jag över några ställ med vinterkläder på rea. Det var speciellt en skidjacka där som jag fastnade så mycket för. Det gjorde inte saken lättare att den var nedsatt från 1299 kr till 700 kr. Jag provade den men den var för liten, men istället för att bara gå därifrån så surfade jag in på deras web-shop och där fanns den i min storlek! Jag var så nära att klicka hem den! Men jag lyckades att tänka hela varvet och motstå att köpa den. För det första så har jag redan flera jackor i samma kategori och för det andra så blir det väldigt lite skidåkning här i södra Skåne! 🙂
Dagen efter händelsen så funderade jag fortfarande på jackan och kollade på den på nätet, men efter cirka fyra dagar så infann sig en lättnad över att jag hade klarat att motstå att köpa något onödigt och jag kände mig så nöjd. Det hade känts väldigt tråkigt att bryta köpstoppet för något jag verkligen inte behövde.

Jag vet att ni är några följare av bloggen som också har klädköpstopp nu och jag håller tummarna för er! Berätta gärna hur det går! Och det går bra att gå med i Facebook-gruppen löpande, det är bara att hoppa på. 🙂

Kramar Eva Maria

Idag börjar klädköpstoppet!

Ja, det gör det faktiskt – idag 1 september börjar klädköpstoppet! Det känns så spännande med en utmaning som är svår för mig men att det ändå finns en chans att klara av den. Jag bedömer att min garderob innehåller så pass många plagg, skor och väskor att jag inte behöver köpa något nytt på ett helt år. Istället får jag använda det jag redan har och kombinera nya outfits!

Vill du också vara med och ha klädköpstopp så har jag skapat en privat grupp på Facebook som heter KLÄDKÖPSTOPP (med stora bokstäver) och hittills är det cirka 25 personer med i gruppen. Tanken med en grupp är att vi ska kunna utbyta erfarenheter men även peppa varandra när det är motigt. Du hittar gruppen genom att söka på KLÄDKÖPSTOPP och det är två hjärtan på vardera sida om ordet (se bilden nedan). Du kan även använda QR-koden nedan för att komma till gruppen. Om du har problem att gå med i gruppen så kan du maila till mig på info@rensaut.nu så löser vi det!

Om du inte vill gå med i gruppen (eller inte använder Facebook) så kan du ändå hänga på genom att följa bloggen här som vanligt, jag kommer att uppdatera löpande med tankar och idéer om klädköpstoppet. 🙂

Om du vill prova på att ha ett klädköpstopp så kan du fundera på dessa fyra frågor innan du startar:

  1. Vilka är dina främsta anledningar till att ha klädköpstopp?
    (T ex jag har redan för mycket kläder, vill spara pengar.)
  2. Kommer du att sätta några undantag?
    (T ex träningskläder, underkläder eller annat.)
  3. Vilka tror du blir dina svåraste fallgropar till att inte köpa något?
    (T ex när det är rea!)
  4. Tycker du att ett år är en lagom period eller vill du välja en egen period?
    (T ex jag vill hellre börja med fyra månader.)

Kramar Eva Maria!

Sida 4 av 11

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén