Författare: Eva Maria Sida 55 av 150

Innan jul tillbringade jag en lång stund i en bokhandel eftersom jag väntade på ett möte som blivit försenat. Jag hade ingen tanke på att handla något men den här lilla boken med sitt stora innehåll ville berätta något för mig.

Shunmyo Masuno som skrivit boken är en man med många strängar på sin lyra. Han är överstepräst vid ett zenbuddhistiskt tempel i Japan och professor i miljödesign. Han föreläser vid flera universitet och är även verksam som designer av zenträdgårdar. Och ändå hinner han skriva böcker! Misstänker att han går upp tidigt på morgnarna – det står att man gör det som munk i ett kloster.

Den fullständiga titeln på boken är Konsten att leva enkelt – Zenmästarens 100 övningar för ett lugnare och lyckligare liv. Det är inte övningar i vanlig bemärkelse, som att göra armhävningar varje dag, utan mer 100 frön till tankar som planterar sig i bakhuvudet och får gro. Texterna är korta och kärnfulla, ibland lite kluriga att tyda vilket gör att de leder till en stunds filosoferande. Min idé från början var att läsa en text om dagen men jag tyckte att den var så spännande så jag läste några åt gången, men jag kände ett behov av att stanna upp och tänka till mellan varje text.

De hundra övningarna är uppdelade i tre delar:

• 30 sätt att stärka ditt närvarande jag
• 30 sätt att ingjuta mod och tillförsikt i livet
• 20 sätt att bli mindre vilsen och orolig
• 20 sätt att göra varje dag till den bästa

Jag har tidigare inte haft någon kunskap om zen men i den här boken beskrivs många begrepp och vad de innebär. Det är spännande och jag hade önskat att det i boken kunde ha funnits en lista på att ord och förklaringar som tas upp i varje övning. Men vill man så kan man göra en egen lista av dem. Boken passar att läsa för den som är stressad men ändå vill läsa något litet varje dag. Tonen i boken är ödmjuk och man känner sig omhändertagen när man läser den. Budskapet som jag får med mig är att våga stanna upp och ta vara på de små saker vi tar för givet och att se dem i ett sammanhang. Det är så lätt att mitt i all stress och framfart tappa bort det värdefulla vi redan har. Jag kommer att låta boken ligga kvar på mitt skrivbord och börja dagen med en slumpmässigt vald text varje dag! Idag blev det nummer 38: Trakta inte efter det du saknar – Var nöjd här och nu.

Jag är inne i en läsperiod och jag botaniserar i min bokhylla. Det finns några böcker som jag inte läst ännu. Innan jul var det en liten ljusblå bok som pockade på uppmärksamhet, Margareta Magnussons bok Döstädning – ingen sorglig historia. Saken är den att jag köpte den på grund av att jag läst några olika artiklar om den och blev nyfiken. Men när jag väl hade den i min hand så kändes den spooky… det här med själva ordet Döstädning skrämde mig faktiskt, lite som en rysare av Stephen King. Men nu var det dags för den boken och jag tog mod till mig och började läsa.

Margareta berättar att hon är någonstans mellan 80 och 100 år (jag har googlat och hittat att hon är 84 år). Hon har fem barn och har flyttat 17 gånger, berättar hon i inledningen. Hon har varit med om tre dödstädningar (alltså städat upp efter någon som gått bort) och de har gett henne insikten om vikten av att inte samla på sig för mycket för att sedan lämna det efter sig till någon annan att ta hand om. Många äldre orkar inte rensa ut utan säger att det får barnen ta hand som sen – men hon menar att det är bättre och snällare mot de som kommer efter att bespara dem på det arbetet.

”Man ska aldrig inbilla sig att någon kommer att vilja – eller ens kunna – ta ledigt för att ta hand om vad du inte brytt dig om att ta hand om själv. Oavsett hur mycket de älskar dig – lämna inte denna börda till dem. Det kommer att förstöra det goda minnet de har av dig.”

Jag gillar hennes idé om detta med att själv döstäda för att bespara arbetet för de efterkommande, det ligger en omtanke i det. Hon tar upp ämnet i detalj hur känsligt det kan vara för barn och andra i familjen att ta upp detta i förväg men hon påpekar att det underlättar så mycket om man vågar prata om det.

Hon skiljer på de två begreppen:

• Dödstäda gör man efter någon har gått bort.
• Döstäda gör man innan döden, för att man är klok och vet att man en dag ska dö.

I boken har hon även med ett avsnitt där hon ger sina tips om hur man rensar ut hemma, kategori för kategori. Hon brukar själv börja med kläderna. Hemma hos henne röjer och rensar hon så ofta hon har ork och tid. ”Den hungriga dokumentförstöraren” går varm! Hon uppmanar också till att ge genomtänkta presenter till andra, inte bara massa prylar som folk egentligen inte har plats till. ”Mottagaren ska bli glad och prylen ska få plats.”

Berättandet om prylar varvas med små roliga anekdoter kring familjen, båtliv, resor och husdjur som tagit stor plats i hennes liv. Så ja, boken var allt annat än en rysare! Jag skulle vilja kalla det för en självbiografi utifrån förhållandet till saker. Kanske lite sorglig på sina ställen även om titeln säger att den inte ska vara det, men i det stora hela en väldigt glad, varm och positiv historia med glimten i ögat.