Mitt loft är ett perfekt resmål i dessa tider. Häruppe får jag vara garanterat ensam och i karantän. Ingen vill komma upp här, och hunden kan inte klättra upp på stegen så hon står nedanför och morrar. Jag har erbjudit samtliga inblandade att komma upp och sortera sina egna saker men det är otroligt vad alla blir upptagna med annat just då. Till och med en läxa som måste läsas blir plötsligt väldigt akut.
Men nu vill jag berätta att jag har nått ett delmål. Detta hände i helgen som gick och det känns så bra. Delmålet var att gå igenom alla saker, sortera, organisera och rensa ut det som gick att rensa ut på egen hand. Många turer till Erikshjälpen i Malmö har det blivit. Jag har packat ner alla lösa saker i lådor som jag har numrerat och gjort en tillhörande lista på vad som är i varje låda. Alla mina pärmar har jag gått igenom och gallrat, till och med kört det utrensade materialet till förbränning.
Det är fortfarande mycket saker på loftet, det är jag medveten om, men som en före detta hoarder så känner jag mig så nöjd och glad för detta delmål. Det är många timmar som jag spenderat häruppe på loftet, både soliga och regniga dagar. Förut syntes inte golvet på loftet, man fick med livet som insats kräla över sakerna för att komma upp och i säkerhet för att inte trilla ner i hålet.
Och om detta var ett delmål, vilket är slutmålet? Ja, det vet jag inte riktigt ännu. Helst skulle jag vilja att en del av loftet kunde bli en arbetshörna, det är väldigt ljust och varmt häruppe. Jag skulle också önska att barnen kunde gå igenom sina saker och kanske ordna en loppis, det hade varit härligt, men jag förstår att de vill spara en del av sina saker också. Jag får helt enkelt suga på karamellen ett tag!
