Jag vill önska er alla läsare ett Gott Nytt År och hoppas att ni kommer att få ett fint år 2023! Kanske finslipar ni in i det sista på era nyårslöften? Jag tycker mycket om att hitta på nyårslöften och idag tänkte jag fila på dem och innan tolvslaget vill jag ha skrivit ner dem på ett papper. Än så länge har jag två löften och de handlar båda om att hitta tillbaka till träningen. Under hösten har jag tappat mina rutiner för träning så jag hoppas kunna hitta på några listiga knep för att få till det men med rimliga och genomförbara mål.
Hoppas att ni får en fin sista dag på året och en bra start på det nya 2023! Kramar Eva Maria ❤︎ ✰
Vi var sena med att ordna en gran i år och in i det sista diskuterade vi om vi skulle ta ner plastgranen från loftet eller ge oss ut med bil och släp och inhandla en gran. Jag velade fram och tillbaka men sedan kom jag fram till att det är så mysigt med en riktig gran. När jag går upp på morgonen i mörkret, njuter jag av granen och doften när jag sitter och dricker mitt silverte (varmt vatten och mjölk). Så det var bara på med släpet och ge sig av. Vi satsade på Bauhaus där vi köpt gran tidigare år. Det var väldigt utplockat eftersom vi var sent ute, de hade många väldigt små granar och några ensamma lite större kvar. Vi föll för en fin rödgran som var 3 meter och den fick följa med hem. Det var dessutom halva priset så vi fick den för 125 kr.
Med livet som insats…!
Varje år köper jag en eller två nya julgranskulor och i år köpte jag två stycken när vi var i Hamburg på höstlovet. Annars har jag i princip köpförbud på julpynt, vi har tillräckligt på loftet att välja på! 🙂
Förra veckan kunde ni läsa min recension om boken ”Klädfyllot – En shopaholic på avgiftning”. Jag fick kontakt med författaren själv, Karin Larsson, och hon erbjöd sig att skriva till oss här på bloggen om hur det gick efter hennes år med köpstopp. Så spännande och lärorikt! Jag är väldigt tacksam för att du ville dela detta med oss! Tack Karin! ❤︎
Karin Larsson, författare till Klädfyllot – En shopaholic på avgiftning
Jag minns fortfarande känslan av förväntan, trots att det redan har gått tre år. Det var nyår 2019 och jag hade gett mig själv ett löfte; under hela 2020 skulle jag inte shoppa några kläder eller skor. Min walk in closet bågnade och jag hade verkligen inget behov av fler plagg. I efterhand har jag lärt mig att det finns ett ord som heter ”villhöver”. Det var det tankesättet som hade präglat mitt shoppande under flera år. Behovet fanns inte, däremot begäret.
Det shoppingfria året blev en succé … eller nej, nu ljög jag. Shoppingen rullade på ungefär som vanligt, men med en känsla av stor förvåning. Men vänta nu, jag skulle ju sluta?! Vad hände här?! Det hela slutade i en fåtölj hos en psykolog, med insikter som trillade ner som mynt i en enarmad bandit i Las Vegas, och en betydligt större förståelse för hur svårt det kan vara att kämpa emot ett beroende. Plus en obehaglig inblick i hur skitig modeindustrin är, bokstavligt talat.
Tanken var att skriva en bok om hur enkelt det är att sluta shoppa. ”Titta på mig, så här lätt är det! Kan jag så kan du!” Men den där boken om varför vi konsumerar så mycket blev istället berättelsen om mitt shoppande. ”Varför köper jag så mycket kläder? Vad handlar detta om egentligen?” Känslan av förvåning blandades med ren skräck. Kunde jag inte sluta konsumera trots att jag ville?! Psykologen tröstade mig med att jag hade lagt ribban för högt. Istället för att ge mig själv ett totalt förbud, vilket jag ändå inte kunde följa, var det bättre att försöka hitta en balans. ”Du kommer ju behöva köpa kläder förr eller senare ändå, eller hur?”
Såhär med facit i hand kan jag se att 2020 gav mig den käftsmäll som jag så väl behövde. Utan det uppvaknandet hade jag antagligen suttit djupare fast i shoppingträsket och fortfarande jagat kickar på diverse nätsidor. Ett par månader in på året 2021 kände jag en tomhet som mest kan liknas vid en medelsvår depression. Jag var helt under isen och insåg att det berodde på att jag hade genomskådat mig själv. Att shoppa hjälpte inte längre, insikten att kickarna var kemiska och av övergående art drog in mig i ett existentiellt grubbleri. Jag shoppar, alltså finns jag, fungerade inte längre. Fanns det kanske hälsosammare sätt att lyfta och peppa sig?
Ofta får jag frågan hur det gick sedan. Slutade jag shoppa helt? Nja … då skulle jag ljuga igen om jag påstod det. Men sakta men säkert har jag ersatt shoppandet med annat. Att skriva har blivit ett mer avslappnande sätt att fly en vardag som inte alltid är så Instagramvänlig. Att sluta (eller i alla fall rejält dra ner på) konsumtionen och istället börja producera har varit som balsam för själen. Att hålla sin egen bok i handen ger en kick motsvarande hundratals plagg. Och på den vägen är det, antar jag. Jag skriver och rensar, skriver och rensar. Häromdagen bar jag iväg en stor kasse med kläder till second hand-butiken i stan. Förvånad såg jag hur butiksägaren ratade min Odd Molly-kofta. Den var helt enkelt inte trendig längre. Det blev en bitterljuv påminnelse om att modehjulen rullar på i lika snabb takt vare sig jag försöker hänga med eller inte.
De kläder jag köper idag är ofta second hand. Jag har sett tillräckligt många dokumentärer om fast fashion nu för att känna samma illamående som efter fast food. När jag köper något nytt är det plagg som jag har tittat på länge och verkligen funderat på hur bra de skulle passa in i övriga garderoben. Förutom sparade pengar, som kan läggas på upplevelser och buffertkontot, har jag fått några riktigt fina vänner som delar mitt intresse för att minska på konsumtionen. Om min bok kan öppna ögonen för fler och visa på hur galet det är med överkonsumtion, så var det värt allt slit med att skriva den.
Karin Larsson Speciallärare, författare och med ett numera avhängt svart bälte i shopping.
Jag fick ett tips om att lyssna på en radiointervju med Karin Larsson som har varit shopaholic när det avser kläder. I intervjun fick jag även veta att hon har skrivit en bok och den blev jag nyfiken på att läsa. Boken heter ”Klädfyllot – En shopaholic på avgiftning”. Berättelsen är en beskrivning av hennes egen kamp för att blir fri från beroendet att shoppa kläder och hennes insikter från året 2020 då hon bestämde sig för att ha ett köpfritt år.
För Karin går det på automatik att gå in i klädaffärer och köpa något nytt eller att sitta en stund på kvällen och klicka hem något från nätet. Det blir en sport att hitta det perfekta plagget med rätt färg och storlek. Hon får kickar av shoppingen men de sitter inte i så länge och ibland när hon hämtar ut ett paket på posten minns hon knappt vad hon beställt. Karin börjar få ångest inför tankar på miljön, hennes privatekonomi och all den tid hon slösar på att shoppa. Hon funderar på om det är något osunt i hennes beteende och när det nya året 2020 närmar sig bestämmer hon sig för att det ska bli ett köpfritt år. Hur svårt kan det vara? Hon har då sammanlagt 231 galgar i garderoben och på varje galge hänger det ett plagg. Utöver dessa plagg har hon alla kläder som ligger vikta i lådor. Totalsumman är kanske 400 plagg, och då är underkläder och strumpor inte inräknade. Trots denna mängd kläder går det bara fyra dagar in på det nya året när hon trillar dit och köper ett klädesplagg. Karins köpfria år löper parallellt med pandemin och hon beskriver hur den påverkar hennes tillvaro och arbete som lärare. När hon känner sig lite nere är det extra lätt att falla dit på nätshoppingen för att lysa upp tillvaron. Även om hon egentligen behöver färre kläder nu när hon inte kan vara ute och vara social. Hon kämpar på månad efter månad utan att lyckas att hålla en enda av dem köpfri. Är det ett tomrum hon försöker fylla? Saknar hon ett nära förhållande i sitt liv? Frågorna hopar sig när hon analyserar sin situation. Efter den misslyckade starten på året bestämmer hon sig för att ta kontakt med en psykolog och det blir början till hennes förståelse för problemet och hur hon ska kunna bryta beteende med att shoppa.
”Min parkbänk står hemma i min garderob.”
Det jag tycker om med Karins berättelse är att den är så öppen och osminkad. Hon beskriver sina tankar kring shoppingen och försöker inte dölja eller linda in någonting. Ingenting med shoppingen är glamoröst, det är samma missbruk som en alkoholist på en parkbänk menar hon själv, bara det att hennes parkbänk står hemma i hennes garderob. Genomgående i berättelsen reflekterar hon över frågor som jag så väl känner igen mig i – hur blir jag en mer miljömedveten konsument och hur kan jag hantera mina rädslor inför klimatförändringarna? Det finns inga pekpinnar i boken utan hon identifierar de frågor som jag tror vi alla ställer oss och oroar oss för. En slags maktlöshet. Till exempel frågan om hur jag som ensam liten konsument kan påverka miljön – eller är det ens lönt att försöka vara klimatsmart när andra flyger på semester flera gånger varje år? Är det mitt ansvar att stödköpa från butiker för att hålla samhällsekonomin igång? Jag tror att många kan känna igen sig i hennes berättelse ur olika perspektiv, inte bara utifrån ämnet att vara köpberoende. I berättelsen finns också glimtar av humor, trots det dystra ämnet.
Jag vill säga Tack till Karin Larsson för att hon har skrivit om ett viktigt ämne i vår samtid!
Karin Larsson arbetar som speciallärare i läs- och skrivutveckling på gymnasiet och bor i Alingsås. Hon har en dotter som bor med henne varannan vecka. De är båda mycket intresserade av klimatfrågor och lagar vegansk mat. Karin lägger mycket tid på sitt skrivande parallellt med sitt arbete som lärare. ”Klädfyllot” är hennes första bok men hon kommer att ge ut fler böcker, bland annat en barnbok.
I torsdags hade vi den åttonde och sista träffen på vår kurs ”Rensa ut och få ett hem i ordning” på Studieförbundet Vuxenskolan i Malmö. Jag är så väldigt glad för att vi har fått hålla kursen och jag tycker att det har varit extra roligt att få hålla den tillsammans med Susanne på Rofylld Vardag. För mig var det också en personlig önskan som gick i uppfyllelse, jag har länge drömt om att få hålla en kurs i mitt favoritämne Rensa ut!
Vid varje träff har vi haft 2 lektionstimmar á 45 minuter och en liten fikapaus i mitten. Studieförbundet Vuxenskolan har fina lokaler i ett stort charmigt hus i centrala Malmö och på bottenvåningen finns ett fikarum med kaffeautomat (med choklad och te också!). Det har varit mysigt att träffa gruppen i åtta veckor och deltagarna har varit så engagerade.
Studieförbundet har frågat om vi vill hålla kursen till våren också och det har vi såklart tackat Ja till! Så nu ligger den redan ute för anmälan. (Du hittar den här Rensa ut och få ett hem i ordning.) Kursen startar torsdag 2 mars 2023 och kommer också att ha åtta träffar men med den skillnaden att träffarna kommer att vara varannan vecka. Då kommer man att ha längre tid på sig att göra hemuppgifterna. Tanken med kursen är att man ska komma igång med att rensa hemma och hinna göra en del av varje kategori av saker, till exempel kläder och böcker. Det är många som har hört av sig och frågat om kursen finns digitalt men tyvärr har vi inte kommit så långt men hoppas på att kunna transformera den till en digital kurs också.
Och tänk, redan första december imorgon! Hoppas att julstämningen har kommit till er och att ni har luft i schemat till att bara njuta och mysa.
