Vi har ingen CD-spelare men jag har ändå haft de flesta av mina CD-skivor kvar. Det är nog mest av sentimentala skäl och att jag tänker att eventuellt får jag någon gång i framtiden tillgång till en musikanläggning igen. Nu lyssnar jag bara på Spotify och det känns som det mesta man letar efter finns där. Det är smidigt och man kan logga in på sitt konto var man är. Spotify i bilen är jag helt beroende av!
Jag plockade fram alla mina skivor och lade dem på köksbordet. De fick ligga där i några dagar innan jag satte mig ner för att gå igenom dem. Jag gick och klurade på att jag behövde en form av strategi att utgå ifrån för att fatta beslut om vilka jag ville behålla och vilka jag ville rensa ut. Jag har en väninna som har en fin musikanläggning och när hon spelar sina CD-skivor är det riktigt bra ljud. Så jag tänkte att jag kan behålla de skivor som jag kan tänka mig att lyssna på i framtiden på en musikanläggning. Jag ser det som en etapp… kanske jag behåller dem ett tag och sedan rensar ut dem också, vi får se!
Bra att lägga fram alla!
Det sitter så många minnen i CD-skivorna och på varje omslag har jag klistrat en etikett med mitt namn och telefonnummer. Jag tog ofta med skivor till fester och då ville jag ju ha tillbaka dem igen.
Det tog en stund att gå igenom mina 130 skivor men jag är nöjd med genomgången och jag funderade noga på varje skiva. Jag rensade ut 48 stycken. De lade jag i en låda och nu har jag kört dem till Erikshjälpen. Är lite osäker på om någon köper CD-skivor men jag hade inte kunnat slänga dem i soporna… Nu blev det utrymme ledigt i vår TV-bänk och där lade jag in några brädspel.
Behöll denna…… skänkte dessa!
Hittade här ett gammalt minne från 2010 när jag senast gick igenom min musik…! Det var några år sedan. Jag startade den här bloggen i augusti 2010 så detta var ett av mina första inlägg. 🙂
Har du CD-skivor kvar? Och har du någon uppfattning om det finns köpare till begagnade CD‑skivor?
Har du också svårt att ta dig i kragen och genomföra en tråkig arbetsuppgift? Ibland behöver det inte vara en tråkig uppgift, det är bara svårt att komma igång. Då brukar jag använda mig av Pomodorotekniken. Det är en mycket enkel men smart metod för att få saker gjorda. Jag tycker att den passar till det mesta – och den passar utmärkt när jag ska starta upp och rensa i en kategori av saker som jag tycker är svår och det tar emot att börja. Och visst är det så att har man bara börjat så känns halva jobbet gjort!
Just tomaten har fått bli en symbol för den här tekniken eftersom den unge italienske mannen Francesco Cirillo som skapade den råkade ha en äggklocka formad som en tomat. (Ordet Pomodoro betyder tomat på italienska!) Under sitt första år på gymnasiet hade Francesco svårt att koncentrera sig och han blev ofta frustrerad när han inte kunde plugga i samma takt som sina studiekamrater. En dag ställde han sin tomatklocka på några minuter för att undersöka hur intensivt han kunde läsa på den tiden. Han upptäckte att det gick mycket bra för honom att koncentrera sig i korta stunder och när hans tomatklocka ringde tog han en paus. Denna upptäckt blev en stor förändring för Francesco och 1992 lanserade han tekniken som ett begrepp för allmänheten. Idag är hans teknik mycket känd och många använder den till alla typer av uppgifter som ska genomföras, oavsett om det har med arbete, studier eller vardag att göra.
Grunden i Pomodorotekniken är att du ställer en klocka på 25 minuter och påbörjar din uppgift. När klockan ringer får du ta en paus på 5 minuter. I pausen kan du sträcka på dig och kanske ta en nypa frisk luft. Ett pass på 25 minuter kallas för en Pomodoro och flera kallas för Pomodori. När du genomfört 4 stycken Pomodori med pauser är det dags för en längre paus på 25-30 minuter. När du lärt känna metoden kan du i förväg bestämma dig för hur många Pomodori du tror att du behöver till en viss uppgift. Du kan även laborera med om just 25 minuter är den bästa tiden för dig för en Pomodoro.
”Med Pomodorotekniken är tiden din vän, inte din fiende.” Staffan Nöteberg, författare till Pomodorotekniken – Kan du fokusera i 25 minuter?”
Egna reflektioner
Pomodorotekniken är så enkel men den kan få stora positiva effekter. Anledningen till att jag provade den från början är för att jag har problem med koncentration och jag upplevde snabbt att metoden passade mig. Det blir liksom lättare att skärma av omgivningen när jag arbetar och väntar på ”plinget” från klockan. Kanske på något vis är jag lättlurad men det fungerar!
Jag använde mig först av timern i mobilen men sedan ett tag tillbaka använder jag en app som heter Focus Keeper. Det finns flera olika appar för den här tekniken men jag har bara provat Focus Keeper och jag tycker om den. I appen kan man även lägga upp olika projekt och på så vis få statistik över hur lång tid man arbetat i projekten. Jag hade gratisversionen först men sedan ville jag prova premiumversionen där man kan ändra längden på Pomodori.
Bilder från appen Focus Keeper
Jag har laborerat med längden på Pomodori och kommit fram till att 25 minuter passar mig oftast, men vid vissa arbetsuppgifter ställer jag in längden på 40 minuter. Längre Pomodori passar när jag ska läsa eller skriva och kortare Pomodori när jag ska göra något praktiskt som att städa i en byrå. (Men du får prova dig fram till vad som passar dig!) När klockan plingar och jag är djupt i koncentration kan det vara frestande att inte ta pausen, men här upplever jag att om jag inte tar pausen, blir jag mycket snabbare trött under hela arbetspassets längd. Så mitt råd är att ta pausen även om du är mitt upp i något, då kan du arbeta längre.
Blir jag avbruten av andra tankar när jag arbetar skriver jag ner dem på en papperslapp och fortsätter att arbeta. Om telefonen ringer väljer jag om jag ska svara eller inte. Ibland kan jag då ringa upp efter min arbetsuppgift, men är det något mer akut svarar jag. Jag har provat att sätta telefonen på ljudlös när jag arbetar men på något vis blir jag mer stressad av det. Då tänker jag att jag kan missa något viktigt samtal från någon i familjen. Men det med telefonen är säkert en sak man kan träna upp sig själv och sin omgivning på. Mina ungdomar har vid det här laget lärt sig vad “en Pomodoro kvar” betyder!
Lästips
Vill du fördjupa dig i Pomodorotekniken kan jag rekommendera boken ”Pomodorotekniken – Kan du fokusera i 25 minuter?” av Staffan Nöteberg. Det är en mycket trevlig bok och den innehåller många praktiska exempel. Jag känner igen mig i problemet att uppleva att det är svårt att få saker gjorda och ett bra tips är att göra en uppgift i taget. Det låter så enkelt men ibland glömmer man bort det och försöker multitaska. Man tror att man är effektiv men oftast blir ingen uppgift blir helt klar. Boken är uppdelad i korta avsnitt och gör den väldigt lättläst. (Extra bra för oss som brottas med koncentrationen!) Den innehåller trevliga illustrationer också som förtydligar innehållet.
(Bild lånad från Bokus.)
Källor till detta inlägg:
Boken ”Pomodorotekniken – Kan du fokusera i 25 minuter?” av Staffan Nöteberg
I förra veckan kom det en ny dokumentär om hoarding på SVT Play, Samlarna. Kanske ni redan har hunnit se den, annars vill jag varmt rekommendera den.
I programmet får man följa några personer som brottas med samlande (hoarding) och hur de på olika sätt får hjälp med att komma igenom processen att rensa ut och få ordning i sina hem. En firma som arbetat med detta under många år berättar hur de anpassar sitt arbete efter varje individ och de samarbetar också med bland andra boendestödjare från kommunen.
Ett mycket lärorikt program och jag håller tummarna för en uppföljare. Det hade varit intressant att få se hur det gick för deltagarna efter de hade rensat ut.
Jag har inte rensat så intensivt på sistone men det har ändå blivit några saker som fått lämna hemmet. Jag är inte så snabb på det, först måste jag processa om jag ska sälja eller skänka sakerna, och sedan ta tag i själva utförandet. Ibland skjuter jag upp det men då brukar jag skriva en lista på vad jag vill sälja och sedan bestämma mig för en dag då jag ska lägga ut annonser. Det är så skönt att klicka på ”lägg ut annons” och sedan luta sig tillbaka och invänta svar!
Klick – lägg ut annons!
Dessa sakerna fick lämna i den här omgången:
En liten stringhylla Tidigare berättade jag om när jag fattade beslutet att sälja vår stora stringhylla och hur det tog emot. Nu hade jag en liknade process (fast mindre med en liten hylla!) och kom till slut fram till att jag ville sälja den. Det var en hylla som var helt ny och aldrig använd. Jag hade som idé att sätta upp den i vårt sovrum men det blev aldrig av. Så nu blev den såld på vår lokala Facebook-grupp. Toppen! 🙂
En skrivbord Min son har haft ett ”gaming-skrivbord” (ett skrivbord som är byggt för dator och datorspel) på sitt rum länge utan att använda det. Nu tog vi tag i att fotografera det och lägga ut det på Facebook. Det blev sålt snabbt! Vi monterade ner det och det kom en kille med en papegoja i bilen och köpte det. Papegojan var jättesöt och det blev en bonus för oss att få säga Hej till den!
2 påsar till Sellpy Jag trodde inte att det var möjligt men jag lyckades fylla ytterligare två påsar till Sellpy efter att ännu en gång ha gått igenom min bottenlösa garderob. Ett mysterium! Det blev påse nummer 25 och 26 som jag skickade till dem.
Skänkt till scoutgården Tidigare har vi skänkt våra soffor, en matta och garderober till scoutgården. De blev jätteglada för dem och kunde inreda ett litet mysigt rum på andra våningen. Nu frågade vi om de ville ha en tavla med ett inramat sjökort, en klädställning med galgar och kylskåpet som blev över när vi renoverade. Och det ville de! Tavlan med sjökortet gjorde jag när jag tog Förarbeviset (det är som ett körkort för båt) och eftersom det är sjöscouter så passade tavlan bra hos dem. Klädställningen ville de gärna ha till att torka flytvästarna på. Win Win! Vi fick rensat och de fick saker de kunde använda!
Hur går det för er? Har ni sålt eller skänkt något på sistone?
Jag fick tips av en läsare här på bloggen om ett program som heter “Adjö älskade ägodelar”. Jag vill tipsa det vidare för jag tycker att det var ett så fint program. I programmet får man följa tre äldre personer som står inför stora förändringar i livet. De tre har gemensamt att de är väldigt fästa vid sina saker som de samlat på sig genom livet och sakerna utgör minnen av personer som inte längre finns. Det blir tydligt hur svårt just detta är och det finns en rädsla inför att göra sig av med sakerna – kommer även mina minnen och kärleken till de personerna att försvinna då?
Ha gärna en näsduk till hands för det var lite sorgligt också! <3
Kramar och hoppas att er nya vecka blir fin! / Eva Maria
