Strykning är inte min favoritsysselsättning men det blir ju fint när det är klart. Strykjärnet åker motvillig fram när det bara finns skrynkliga blusar i garderoben och inga rena toppar. Jag har också lite tennisarmbåge så jag försöker stryka med vänster arm (jag är högerhänt) så det blir extra krångligt. Många säger att de tittar på TV när de stryker. Som till exempel min väninna:
– Åh, det är så mysigt att stryka! Jag stryker allt, även underkläder. Så tittar jag på Glamour under tiden.
Detta har jag provat men jag klarar inte av det. Alltså, TV-n kan vara igång men jag kan inte riktigt titta på programmet eller uppfatta vad som händer i det. Eller så fastnar jag i handlingen och upptäcker sedan ett brunt strykjärnsformat märke på min blus. Jag misstänker att det har med simultanförmåga att göra, kanske saknar jag det. Jag ska prova med ljudbok.
Men nu till min fundering. Jag har ett ganska nytt strykjärn. När jag ska stryka och jag trycker ut ånga eller vattendusch ur det så spottar det ut något som ser ut som små gruskorn på klädesplaggen! Vad är det? Och nu är jag så noga så att jag tar vatten från torktumlaren, det har min mamma tipsat om att man ska göra, och fyller på strykjärnet med det. Men det hjälper inte. Jag stryker väldigt sällan så det måste ha att göra med att det bildas något inne i strykjärnet mellan varven. Jag tycker också det är dumt att man inte kan fylla på mer vatten i ett varmt strykjärn utan man måste låta det svalna först. Och måste strykjärn vara så tunga? Det ska väl inte vara en tävling i styrkelyft att stryka.
Sen en liten kul bild 🙂 När vi bodde på hotell senast så hittade vi den här dörren i korridoren… där vill man inte gå in!
Trevlig helg & Stryk lugnt! Kram Eva Maria







