Äntligen får jag strimla!

Äntligen har jag kommit igång med att strimla våra gamla dokument! I garaget har vi haft en gammal tvättkorg som vi bara slängt i papper i väntan på strimling. Räkningar och de flesta papper river jag bara sönder och slänger, men vissa bankpapper och annat känns det inte bra att slänga så att någon kan läsa dem. Bor man på landet kanske man kan elda upp dem? Hur brukar du göra?

Nu har jag fått en ny dokumentförstörare och jag står på terrassen i solen och strimlar papper och tittar på alla som cyklar förbi på väg till stranden. Varför åka till stranden när man kan strimla papper? Jag hittade papper från 1989… bland annat mitt första lönebesked från mitt första arbete. Nu var jag så ivrig att strimla men jag kanske borde sparat just det?

Här tuggar den lilla krabaten i sig ett papper!

Här tuggar den lilla krabaten i sig ett papper!

Jag brukar inte undersöka så mycket fakta när jag ska köpa något men den här gången gjorde jag det. Det finns mycket att lära sig om dokumentförstörare. Ska den strimla pappret i långa strimlor eller i små bitar som konfetti, så kallat crosscut? Och vilken säkerhetsklass vill du ha, här kan du välja mellan 1 och 6. Jag trodde att säkerheten hade att göra med hur pass stor risk det är att fastna med slipsen eller ett halsband men det är alltså hur pass små bitar pappret ska strimlas i för att inte kunna läsas efteråt, klass 6 är det säkraste. Om nu någon skulle få för sig att klistra ihop strimlorna igen… Jag köpte en för hemmakontoret men den är rätt klen. Den blir överhettad ofta och måste vila så det går långsamt fram.

Strimmel!

Strimmel!

Nu är klockan över 21 så jag får sluta strimla för idag, den brummar rätt mycket så jag tror grannarna blir störda. Funderar på att starta en liten strimmel-byrå så kan folk komma och lämna sina dokument så strimlar jag! Hm, men jag får låta bli att läsa om det är något hemligt.

Vi höres! Kram Eva Maria

Det här inlägget postades i Rensa ut. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Äntligen får jag strimla!

  1. Fru Minimalist skriver:

    Oj, jag har aldrig ens tänkt på dokument och papper som ett ”problem” som behöver lösas med konsumtion 🙂

    Jag sätter in fakturor, bankpapper och dylikt i en pärm som jag rensar en gång per år och tar bort i princip allt som gällde året innan och som är deklarerat och klart. Inte viktiga kvitton eller avtal dock, de sparar jag i en separat pärm. Jag slänger bara dokumenten i brännbart. Vill någon verkligen sno ens identitet eller bankuppgifter finns det idag enklare sätt än att rota bland folks gamla sopor (har någon ens råkat illa ut den vägen?).

    Så här hanterat vi fakturor, dokument, avtal etc:
    http://minimalisterna.se/hantering-av-fakturor-och-kvitton/

    • Eva skriver:

      Intressant! Det kan vara så att jag är överdrivet nojig med mina papper! Har verkligen funderat på hur andra gör, och jag vet att alla har ju inte en dokumentförstörare hemma. Vissa kanske tar med och strimlar på sitt jobb? När jag jobbade inom kommunen och hade hand om papper med sekretess så strimlade vi massor dagligen, då hade vi en sådan mega-dokumentförstörare som var outtröttlig 🙂

  2. piah skriver:

    Hej! Jag är också ‘nojig’ med mina papper. Eldar upp bankpapper odyl. Eldade upp papper vid liten grill med tätmaskigt galler över på kolonin förr. Nu har vi kamin. Strimlar en del jobbpapper på jobbet så den möjligheten har jag ju också.
    kram *piah*

    • Eva skriver:

      Låter smidigare att kunna elda upp dem! Om det går som vi planerar så ska vi bygga om lite i vårt hus till hösten och då få en kamin! Då kan jag sälja dokumentförstöraren 🙂 Ha härliga sommardagar i din trädgård! Kram Eva Maria

  3. Händelsevis skriver:

    Oj, vad ambitiös du är! Jag slänger också bara mina viktiga papper. I pappersinsamlingen dessutom. Kanske är det en dum idé? Har ju några vänner som blivit utsatta för identitetsstöld och det verkar minsann inte roligt.
    Dokumentförstörare är ju dessutom väldigt roliga maskiner. Har en på jobbet någonstans jag skulle kunna strimla med. Dock har jag nu fastnat vid lamineringsmaskinen. Den är ju hur kul som helst. Synd bara att den luktar som en hel kemifabrik och man måste ut och ta luft ibland om man laminerar för mycket. Inget att ha hemma med andra ord!

    • Eva skriver:

      Ja, nu kändes det lite ambitiöst 🙂 Men projektet har stannat av lite för tillfället eftersom maskinen blir så trött efter två minuter så får man pausa och göra något annat. Om man inte strimlar sina pappar kanske det är bäst att slänga dem i brännbart, alltså i hushållsavfall (som ej är mat då)? Så hemskt att du har vänner som blivit utsatta för identitetsstöld, fy så läskigt.
      Lamineringsmaskin har jag också varit sugen på men jag har lyckats avstå att köpa en! Låter inte bra att det luktar så starkt!

Lämna ett svar till piah Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *