Allt eftersom jag har sorterat och rensat ut bland mina saker så har jag skapat ett sätt att tänka när jag fattar beslut. Jag har ännu inte svart bälte i att rensa ut men jag tycker att jag har tränat upp min rensa ut-muskel, absolut. Vissa saker får jag fundera intensivt på och ibland lägga undan för att låta besluten mogna, så processen med att rensa ut kan ibland ta lång tid och periodvis stanna upp helt. Men om jag ska försöka beskriva hur jag kommer fram till ett beslut så kan jag sammanfatta det i ett antal frågor. Inte så att jag svarar helt konkret Ja eller Nej på frågorna utan mer att de guidar mig till en känsla om sakerna som jag är tveksam inför. Jag har gjort en lista på 20 frågor och kanske kan de hjälpa dig också att fatta beslut om du ska behålla eller släppa taget om en sak!
20 frågor att ställa till dig själv när du fattar beslut:
- Använder jag den?
- Använder jag den i min vardag?
- Har jag den framme eller ligger den nedpackad i en låda på vinden/i källaren?
- Använder jag den bara någon gång per år?
Saker jag använder vid enstaka tillfällen kan vara till exempel högtidskläder, campingutrustning och julpynt. Även om jag använder dem bara vid ett tillfälle per år så vill jag antagligen behålla dem. - Har jag flera liknande saker som denna och kan det räcka att jag behåller en av dem?
- Om jag gör mig av med saken, skulle jag med stor sannolikhet behöva köpa eller på annat sätt skaffa en likadan sak igen inom nära framtid? Hade jag haft råd att köpa en likadan igen?
- Om jag gör mig av med saken och ångrar mig, hade jag kunnat hitta en likadan på ett enkelt sätt?
- Om jag gör mig av med saken, vad ska jag göra med den? Kan jag slänga, skänka, sälja eller återvinna den? Ibland kan detta faktiskt vara en viktig faktor för oss som har svårt att släppa taget. Det känns lättare om saken får ett nytt hem eller att den tas om hand om på rätt sätt.
- Om jag säljer saken, kan jag göra något roligt för pengarna? Eller något bra som att betala av på mitt lån?
- Är det en sak som skulle kunna vara bra att ha vid en kris, naturkatastrof, längre strömavbrott eller mycket dåligt väder? Här kan ges som exempel: ett extra par varma skor, tjock jacka, stormkök. Har man plats att förvara en uppsättning saker för en kris kan det vara bra att behålla en rimlig mängd av de sakerna. (Detta är ett svårt område för mig eftersom detta är något som jag tänker på och oroar mig mycket för, så jag sparar gärna för många extra tjocka jackor med mera… tänker att jag ska förse hela grannskapet med vinterkläder.)
- Påminner saken mig om en person som jag tycker/tyckte om eller en fin händelse?
- Är saken unik? Om ja, är den unik i världen eller bara för mig?
Med unik menar jag om den är massproducerad och finns i flera tusen exemplar eller om det är en teckning jag fått, eller om den är unik för mig för att det sitter ett minne i saken. Här får man filosofera en stund över vad begreppet unik betyder för just mig. - Är saken en del av en samling? Det är okej att bara behålla en sak ur en samling som ett minne, samlingen behöver inte vara komplett för alltid. Är det viktigt att samlingen är komplett är det kanske då bättre att sälja eller skänka den.
- Är den en sak från min släkt? Kan jag fråga någon annan i min släkt om de vill ta över den? (Viktigt att fråga, någon kan gärna vilja ha sakerna om ni har gemensamma släktingar.)
- Är detta en sak jag vill att mina barn/annan person ska ta över efter mig? Har saken koppling till någon som de har/har haft en relation till?
- Känner jag skuld om jag inte behåller saken? I så fall varför och till vem känner jag den skulden? Är det en skuld som jag på något sätt kan befria mig ifrån?
- Är det jag eller någon annan som bestämmer om jag ska behålla saken?
- Om mitt hem skulle börja brinna, skulle jag springa och rädda den saken?
- Ger saken mig glädje? Blir jag glad när jag använder eller tittar på den? (Does it spark joy, som Marie Kondo säger!)
- Hade jag föredragit och värdesatt ett luftigt hem istället för att behålla just den här saken?
När du sorterar och rensar ut betyder det inte att alla beslut du fattar ska leda fram till att du rensar ut alla dina saker, inte alls. Besluten ska leda dig till ditt mål – ditt mål kan vara att få ett funktionellt hem som också innehåller saker du tycker om, ger dig glädje och får dig att minnas personer och händelser i ditt liv. (Alltså, det är helt okej med en magnet från Mallis på kylskåpsdörren tycker jag! Om den gör dig glad varje dag så låt den sitta kvar.)
Lämna gärna en kommentar om du vill komplettera med frågor som hjälper dig när du rensar ut!
Kram Eva Maria
Anki Palm
Himla bra, frågor! Tack.
Eva Maria
Tack Anki <3 Så roligt att du gillar dem! Det är frågor jag samlat på mig i mina tankar under flera år men aldrig skrivit ner så nu kände jag att det var dags!
Önskar dig fina sommardagar!
Kram Eva Maria
Tina
Verkligen bra frågor att ställa sig när man rensar.
Också jag gillar fråga nr 18. I den frågeställningen inser man hur liten betydelse prylar faktiskt har. Jag kan spontant inte komma på något jag skulle värdera tillräckligt högt att rädda i en sådan situation .
Också fråga 6 & 7 ligger mig varmt om hjärtat. I det kämpar jag fortfarande . Med ’bra att ha någon gång i en eventuell framtid saker’ & kan jag hitta liknande igen om behovet skulle uppstå? Kommer jag gilla det nya lika mycket som föregångaren?
Tankarna går just nu till några gardinlängder vi haft i vardagsrummet som jag verkligen gillar, men har sedan en tid bytt till andra mer enkla och nu ligger de bara & tar plats i byrålådan. Det stör mig verkligen, men är samtidigt rädd att jag ska vilja ha dem igen & ångra att jag gjorde mig av med dem & dessutom lägga onödiga pengar på att ev behöva köpa nya. Ja, vilken låsning:) he he. I det kan jag fortfarande känna att jag lätt målar in mig själv i ett hörn.
Kram på dig! Önskar dig en fin sommardag!
Tina
Blev fel länk men det är jag:)
http://komma-hem.blogspot.com
Eva Maria
Hej Tina!
Så roligt att höra att du tycker om frågorna! Ja, fråga nummer 18 är en läskig fråga på ett sätt. Man vill nästan inte tänka på den men det blir tydligt hur lite sakerna egentligen betyder. Varför är det då så svårt att rensa ut?! Min sambo har vänner i USA vars hus nyligen brann ner till grunden. De skickade bilder på den rykande massan som fanns kvar och det kändes helt overkligt. Det var då jag började fundera på vad jag skulle räddat om jag skulle hinna rädda något. Alla i familjen klarade sig som tur var, det är ju det viktigaste.
Något jag ångrat som jag rensat ut är böcker, konstigt nog. Jag var för brutal vid ett tillfälle när jag rensade i min bokhylla och nu saknar jag några av böckerna. Jag skulle kunna köpa dem igen (tror jag) men stålsätter mig att inte göra det! Kanske kommer böckerna till mig på annat sätt om det är meningen, t ex på en loppis och de ligger där mitt framför mig. Då kommer jag att köpa dem igen. 🙂
Gardiner och tyg är svårt tycker jag. Jag kan komma på så många alternativa användningsområden så till slut snurrar jag bara in mig i tankarna. Men ett par extra gardiner kan ju vara bra att spara! Speciellt om det är ett tyg man gillar. (Jag är inte till så mycket hjälp där! :-))
Sommarkramar till dig! Och tack för intressant inlägg på din blogg häromdagen! Det gav mig ny inspiration. / Eva Maria
http://komma-hem.blogspot.com/
Jennie Jakobsson
“Gamla drömmar blir nog mer en belastning när de inte infriats, bättre då att få in ny energi och hitta nya mål och drömmar att sikta mot.”
Det var nog en av de viktigaste meningarna jag har läst.
Den talade rakt till mig. Jag sitter här med lådor fulla av studiematerial från gymnasiet, och överst i en låda låg en lapp till mig själv: “Block. Inte att skriva i men kan vara bra att titta i när jag läser om det igen eller undervisar i det?” Efter att den lappen skrevs för åtta år sedan har jag hunnit gå en lärarutbildning, jobba några år och sedan konstatera att det inte är något för mig. Jag mår inte bra i det yrket. Jag ska vidare, någon helt annanstans. Men bokhyllorna är fulla med böcker från studietiden och massvis av anteckningar och idéer. Jag hade så många planer för framtiden. Så mycket tid och energi jag ägnat åt att läsa alla böcker, skriva alla miljoner ord, tänka ut alla idéer som jag skulle använda under ett helt arbetsliv, kopiera alla smarta uppgifter från handledare och kollegor, och sedan förvara alla dessa saker på ett organiserat sätt och ta med dem i flera flyttar. Och så blir det inget mer. Det känns så ofantligt sorgligt. Ibland tänker jag att jag kanske vill jobba med det igen i framtiden, men helt ärligt är jag så fast vid prylar att jag inte kan svara på om jag tänker så bara för att återigen få användning av all tid jag lagt ner. Inte för att jag egentligen vill.
Jag ångrar ingenting, min utbildning har gett mig fantastiska vänner och kunskaper, herregud, utan den hade jag inte träffat min man. Så jag har egentligen det jag behöver från den tiden. Men att släppa taget om sakerna skulle på något sätt kännas respektlöst mig mig själv och min insats. Jag vet inte hur jag ska göra. Men det kändes så oerhört befriande att läsa din mening, för den ger liksom en framåtanda till projektet. Det handlar inte om att slänga saker för att få undan, bli av med, slippa se. Det handlar om att ge plats för det nya. Det som jag ju faktiskt ser fram emot!
Tack.
Eva Maria
Hej och tack för dina tankar om kurslitteratur <3 Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Jag önskar att jag hade ett bra tips till dig men jag är ju tyvärr själv fast i det här med kurslitteratur. Det är nog så att det är en sorg över att något inte blev som man tänkt sig. Allt engagemang och den energi man lagt ner och sedan bara stopp. Böckerna och materialet blir mer som ett minne men kanske inte ett positivt minne egentligen.
Nu har jag böckerna framme i en bokhylla och även om jag inte tittar på dem varje dag så har jag dem i ögonvrån när jag går förbi bokhyllan. I våras gick jag igenom alla mina böcker väldigt noggrant och tänkte rensa ut kurslitteraturen men beslutade mig ändå för att behålla den. Så tänker jag att jag går igenom mina böcker en gång om året och nästa år så kommer det kännas rätt att göra sig av med dem men så blir det ändå inte så. Det jag har funderat på är om jag skulle lägga allt det som är kvar i lådor och sedan ställa undan lådorna. Kanske jag sedan en dag när det känns mogen så kör jag iväg och slänger allt utan att titta på det. Helst be någon annan köra iväg lådorna.
Det jag har gjort är att jag har sorterat ut böcker och pärmar från de kurser jag tyckte mest om, resten har jag gjort mig av med. Men det är ändå ganska mycket kvar, och jag tror faktiskt att jag hade känt mig befriad om de böckerna kunde lämna plats i bokhyllan för något nytt. En tanke som har hjälpt mig när jag gjort mig av med delar av materialet är att om jag ska arbeta med ämnet igen så kan jag alltid hitta samma böcker igen.
Kanske vi kan höras igen och se om vi har kommit fram till någon lösning?! Det vore spännande att se om det går att komma fram till något.
Kramar Eva Maria 🙂
Matilda
Bra lista med frågor 🙂
Nummer 18 var ju klockren! Den sätter ju verkligen frågan om vissa saker på sin spets.
Jag får kanske ta och skriva ut listan och ta med den upp till förrådet till sommaren. Vi (läs: jag) har en tanke om att vi ska försöka minska antalet prylar och lådor där. Av någon anledning har jag svårt att göra mig av med tomlådor, de kan alltid vara bra, tänker jag, om man någon gång ska flytta…
Det är så mycket enklare att hjäpa andra än att hjälpa sig själv att rensa. Sambon hade ett fullt förråd när vi blev ihop. Han vägrade nästan gå in för att det gav honom “ångest”. Men sakta och säkert jobbade vi oss igenom det på några månader. Problemet är väl nu att vi har två sammanslagna förråd med saker som “kan vara bra att ha…” och andra minnen. Minnesgrejer är nog det svåra att göra sig av med. För även om man sällan har någon praktisk användning av dem så väcker de någon form av positiv tankar när man går igenom dem någon gång då och då. Men samtidigt – om jag inte använt mina studieanteckningar eller kompendier på 10-15 år, hur stor sannolikhet är det att jag kommer ha användning av dem om 10-15 år?
Eva Maria
Hej Matilda!
Tack för dina funderingar! Just fråga nummer 18 har jag reflekterat en hel del över (delvis för att brand är något jag också oroar mig för mer än genomsnittet skulle jag tro). Det jag kommer att tänka på först är alla mina fotoalbum som ligger på loftet, vilket är väldigt opraktiskt i händelse av brand eftersom det tar en stund att klättra upp dit. Men jag har de flesta foton på externa hårddiskar så de hade jag nog i så fall valt att rädda om det fanns tid. Något gammalt minne ligger även i bankfack men min bank ska säga upp alla bankfack nu tyvärr så då får jag hämta hem dem. Jag tror att jag ändå inte skulle ha sinnesnärvaro att rädda något utan bara fokusera på att alla i familjen och hunden kommer ut välbehållna.
Alltså det här med tomlådor är något jag har en grej med också! Jag älskar lådor! Vi får matkasse varje vecka och den kommer i en papplåda och min sambo får bända upp mina fingrar för att få lov att köra dem till återvinningen 🙂 Det är ju så bra med lådor! Men jag har dispens att spara några för jag brukar packa saker jag ska skänka till Erikshjälpen i dem. Sen vill jag gärna spara lådor till olika saker jag köpt, t ex om jag köpt ny kaffekokare vill jag gärna spara lådan ett tag ifall den går sönder, så tänker jag att det är bra att ha kvar lådan när man ska reklamera den. Många lådor blir det… suck!
Det är mycket lättare att rensa bland någon annans saker, verkligen. Jag har ju svårt att rensa i min garderob och nu har jag en väninna som erbjudit sig att komma och hjälpa till. Men jag har inte bestämt mig ännu. Känns som att jag inte skulle få ha några kläder kvar alls! Det är nog att man inte har samma minnen och affektionskänslor för andras saker vilket är mycket intressant. Det betyder ju att man knyter an mycket till sina egna saker. (Tänker på boken The Comfort of Things.)
Studiematerial har jag också stora problem med … jag har läst nationalekonomi och hade faktiskt en gång i tiden en idé om att jag ville doktorera i det. Så jag har sparat allt det materialet men om jag gör en verklighetskontroll med mig själv så kommer jag till 100% aldrig att läsa nationalekonomi igen, så varför sparar jag det? Det är som att materialet för mig är laddat med något positivt (tyckte så mycket om det ämnet) och allt arbete jag lade ner. Varje gång jag rensar och kommer över detta studiematerial så tänker jag att jag ska göra mig av med det men nej, så kan jag inte! Knasigt! Vore verkligen en utmaning att kasta det… hade nog känt mig befriad på ett sätt efteråt. Gamla drömmar blir nog mer en belastning när de inte infriats, bättre då att få in ny energi och hitta nya mål och drömmar att sikta mot.
Kram Eva Maria
Maria
Börjar det brinna räddar jag hundarna och försöker sedan få med mig praktiska saker, som datorn, kläder m.m. Det är nog inte många prylar jag försöker rädda, men det innebär ju inte att jag vill leva utan dem. Jag gillar att ha lite utvalt pynt, ett bord att sitta vid, en filt att svepa om mig. Inget jag räddar, men trist att leva utan
Vad gäller nostalgiska prylar tror jag det att bra att rensa efter hand. Gör av med barnkläder, kursanteckningar m.m. när de är utväxta eller avklarade, alltså innan de får ett nostalgiskt värde.
Eva Maria
Ja absolut! Det är klart att man vill ha sina saker omkring sig! Jag skulle inte heller trivas om det var för avskalat. Jag har börjat läsa boken Goodbye Things: The New Japanese Minimalism av Fumio Sasaki. Han har dragit det väldigt långt åt det minimalistiska hållet, intressant att läsa om hans resa till minimalism men inte något jag själv strävar efter. Det jag trivs att ha omkring mig att olika saker i olika rum. T ex i mitt arbetsrum har jag förutom kontorsmaterial även böcker, målarsaker, sysaker och annat pyssel. Inte så att jag använder det dagligen men det är ändå saker som gör mig glad, de ”spark joy”! Men nej, skulle det börja brinna så blir är det familjen och hunden som prioriteras.
Förresten så har Karro fått pass nu, tack för att du tipsade mig! Det var smidigt att göra det och vi klistrade in ett foto på henne i passet även om det var valfritt!
Kramar Eva Maria <3
Maria
Klart Karro ska ha foto i passet ♥️ Skönt att ha, det ger lite mer frihet. Själva blir vi utan en dryg månad i sommar, då våra går ut och tidigaste tiden till nya vi fick var en månad efter utgång. Inte för att vi tänkt åka någonstans, men man vill ju ha ett giltigt pass.
Tina
Gulligt att Karro får eget pass med foto<3!