Jag fick ett tips om att lyssna på en radiointervju med Karin Larsson som har varit shopaholic när det avser kläder. I intervjun fick jag även veta att hon har skrivit en bok och den blev jag nyfiken på att läsa. Boken heter ”Klädfyllot – En shopaholic på avgiftning”. Berättelsen är en beskrivning av hennes egen kamp för att blir fri från beroendet att shoppa kläder och hennes insikter från året 2020 då hon bestämde sig för att ha ett köpfritt år.
För Karin går det på automatik att gå in i klädaffärer och köpa något nytt eller att sitta en stund på kvällen och klicka hem något från nätet. Det blir en sport att hitta det perfekta plagget med rätt färg och storlek. Hon får kickar av shoppingen men de sitter inte i så länge och ibland när hon hämtar ut ett paket på posten minns hon knappt vad hon beställt. Karin börjar få ångest inför tankar på miljön, hennes privatekonomi och all den tid hon slösar på att shoppa. Hon funderar på om det är något osunt i hennes beteende och när det nya året 2020 närmar sig bestämmer hon sig för att det ska bli ett köpfritt år. Hur svårt kan det vara? Hon har då sammanlagt 231 galgar i garderoben och på varje galge hänger det ett plagg. Utöver dessa plagg har hon alla kläder som ligger vikta i lådor. Totalsumman är kanske 400 plagg, och då är underkläder och strumpor inte inräknade. Trots denna mängd kläder går det bara fyra dagar in på det nya året när hon trillar dit och köper ett klädesplagg. Karins köpfria år löper parallellt med pandemin och hon beskriver hur den påverkar hennes tillvaro och arbete som lärare. När hon känner sig lite nere är det extra lätt att falla dit på nätshoppingen för att lysa upp tillvaron. Även om hon egentligen behöver färre kläder nu när hon inte kan vara ute och vara social. Hon kämpar på månad efter månad utan att lyckas att hålla en enda av dem köpfri. Är det ett tomrum hon försöker fylla? Saknar hon ett nära förhållande i sitt liv? Frågorna hopar sig när hon analyserar sin situation. Efter den misslyckade starten på året bestämmer hon sig för att ta kontakt med en psykolog och det blir början till hennes förståelse för problemet och hur hon ska kunna bryta beteende med att shoppa.
”Min parkbänk står hemma i min garderob.”
Det jag tycker om med Karins berättelse är att den är så öppen och osminkad. Hon beskriver sina tankar kring shoppingen och försöker inte dölja eller linda in någonting. Ingenting med shoppingen är glamoröst, det är samma missbruk som en alkoholist på en parkbänk menar hon själv, bara det att hennes parkbänk står hemma i hennes garderob. Genomgående i berättelsen reflekterar hon över frågor som jag så väl känner igen mig i – hur blir jag en mer miljömedveten konsument och hur kan jag hantera mina rädslor inför klimatförändringarna? Det finns inga pekpinnar i boken utan hon identifierar de frågor som jag tror vi alla ställer oss och oroar oss för. En slags maktlöshet. Till exempel frågan om hur jag som ensam liten konsument kan påverka miljön – eller är det ens lönt att försöka vara klimatsmart när andra flyger på semester flera gånger varje år? Är det mitt ansvar att stödköpa från butiker för att hålla samhällsekonomin igång? Jag tror att många kan känna igen sig i hennes berättelse ur olika perspektiv, inte bara utifrån ämnet att vara köpberoende. I berättelsen finns också glimtar av humor, trots det dystra ämnet.
Jag vill säga Tack till Karin Larsson för att hon har skrivit om ett viktigt ämne i vår samtid!
Karin Larsson arbetar som speciallärare i läs- och skrivutveckling på gymnasiet och bor i Alingsås. Hon har en dotter som bor med henne varannan vecka. De är båda mycket intresserade av klimatfrågor och lagar vegansk mat. Karin lägger mycket tid på sitt skrivande parallellt med sitt arbete som lärare. ”Klädfyllot” är hennes första bok men hon kommer att ge ut fler böcker, bland annat en barnbok.
Här hittar du intervjun med Karin Larsson:
“Jag är ett klädfyllo.”
